Mönsterpastoratet Värnamo monteras ner

Värnamo pastorat var ett mönsterpastorat för några decennier sedan. Nu håller det på att monteras ner.

Majoriteten i kyrkofullmäktige och kyrkoråd vill sälja Mariakyrkan. För det anges bland annat dessa skäl:

• Ekonomi, trots att senaste bokslutet visade på stora tillgångar: 136 miljoner kr! Och med stora överskott på senare år.
• Romersk-katolska kyrkan är angelägen att köpa kyrkan, vilket har stressat på för ett snabbt beslut.

Detta innebär en väldig förändring av det pastorala (=församlingsvårdande) arbetet. Ändå har ingen överläggning skett med den gudstjänstfirande församlingen i Mariakyrkan. Mig veterligen har bara två små samlingar hållits under pandemin. Varför forcera fram ett beslut som berör så många människor utan att alla fått chansen att säga sin mening? Och utan att presentera grundliga utredningsdokument! Den bristande omsorgen om människor är upprörande!

Men redan för flera år sedan påbörjades nedmonteringen, då personalen centraliserades till församlingshemmet, i stället för att vara spridd över stan vid de tre ”missionsstationerna” Centrum, S:t Johannes och Mariakyrkan. Då tappade de anställda i Maria och Johannes den vardagliga spontana kontakten med dem som deltog i verksamheter eller bara tittade in.

Under pandemin har Mariakyrkan i stort sett varit stängd – dels av pandemiskäl, dels för att man föregripit beslutet om försäljning. Under denna tid – snart två år – ha det pastorala arbetet i huvudsak legat nere.

Ett annat skäl som anges till att man vill sälja Mariakyrkan är att det bara är cirka 1,5 km till Värnamo kyrka. Avståndet till S:t Johannes är nästan detsamma, men där utgör tydligen järnvägen och viadukten en gräns, som medför att S:t Johannes ännu inte ska säljas, vilket först fanns med som ett utredningsalternativ.

De senaste 10 åren har hela 13 anställda, varav 7 präster slutat före pensionsåldern. Flera har uttryckt vrede och besvikelse över utvecklingen. Varför flyr personalen Värnamo? Varför är det så svårt att rekrytera nya präster? Beror det på ledningen? Personalstyrkan verkar ha anpassat sig till ledningens felval. Var det tvunget för att kunna arbeta kvar?

Denna nedmontering har inte skett utan stiftets vetskap. Jag har flera gånger hört av mig till biskopen och stiftsprosten, och båda har meddelat att man vet om och tar kontakter. Förtroendevalda har anmält missförhållanden till domkapitlet. Men inget kursändring har kunnat skönjas i pastoratet på grund av detta. Stiftet är utan handlingskraft och redskap att ”ta i örat”!

Med detta riskerar jag att göra mig till ovän med goda vänner, men den risken tar jag – om det kan påverka till ett klokt beslut: att behålla Mariakyrkan och låta alla tre missionsstationerna leva och växa!

Avsluta denna pastorala skandal! Ändra inriktning eller byt ledning!

Harald Berglund

Präst, Strömsnäsbruk, uppvuxen i Värnamo