Missriktat minnesmärke för reformationsjubileet

Bertil Murray präst i Uppsala

DEBATT. Det är inte lämpligt att använda Luthers samtalsbord som minnesmärke framför domkyrkan. Inte heller är kostnaden, fyra miljoner kronor, försvarbar. Svenska kyrkan är rik men måste tänka på vad man signalerar genom sina prioriteringar.

Medieakademin redovisade nyligen, att Svenska kyrkan halkar ner från plats 6 till plats 9 när det gäller förtroende. Det kraftigt förhöjda antalet utträden ur Svenska kyrkan fortsätter samtidigt under första kvartalet 2017. Konflikten i handboksfrågan fortsätter och har ännu inte hittat någon lösning. I det läget är stor varsamhet av nöden. Så tycks dessvärre inte vara fallet.

Vid kyrkostyrelsens senaste sammanträde redovisades ett förslag till skulptural manifestation till minne av reformationsjubileet 2017. Framför Uppsala domkyrka tänks ett bord placeras, med anledning av de bordssamtal som Martin Luther bjöd in till. En sådan sak kunde lätt lösas, genom att ett massivt bord gjort av stockar sattes ut framför kyrkan. Där skulle regelbundet finnas församlingsbor, som var beredda att såväl lyssna till andras erfarenheter och frågor som vittna om sin egen tro.

Detta tycks dock inte vara tanken. Installationen ska vara av mer permanent slag. I dagsläget lär 500 000 kr finnas i insamlade medel. Dessa skulle användas för att ta fram bordet. Summan tänks dock inte räcka. Om insamlingen inte når önskat resultat, garanterar kyrkostyrelsen att kostnaderna täcks. Det sammanlagda beloppet anges till 4 miljoner.

Jag förundras. Är inte medlemsflykten redan tillräckligt stor? Är inte förtroendet ändå i gungning? Och är verkligen bordssamtalen i alla stycken förebildliga, för hur vi vill möta varandra idag? Luther var en stor auktoritet i sin omgivning, och många som deltog i samtalen skrev ner vad han sade. Givetvis kan under sådana ”Tischreden” både det ena och det andra uttryckas, ibland av genomtänkt slag, andra gånger av mindre lämpligt. Till de mindre önskvärda luthercitaten hör kanske följande:

”Jag menar bestämt att påven är Antikrist. ” ”Om jag vore Simson, skulle jag genast veta råd. Jag skulle slå ihjäl tusen turkar varje dag. Det blev 350 000 turkar på ett år.” ”Jag tror, att Filip Melanchton håller på med astrologi, liksom jag tycker om en klunk starkt öl, när jag är tungsint.” ”Lika litet som man kan undvara och avstå från mat och dryck, lika omöjligt är det också att avhålla sig från kvinnor,” ”Det finns ingen kappa eller klädnad som sämre anstår en kvinna eller jungfru än den när hon vill vara klok.” (Citat ur Idéhistorisk läsebok)

Jag menar inte, att vi inte själva låter undslippa oss grodor eller illasinnade kommentarer som vi djupt ångrar och högst ogärna skulle önska se bevarade till eftervärlden. I detta bär vi alla på en skuld. Jag menar heller inte, att det saknades goda och genomtänkta uttalanden vid bordet. Men kanske är det inte helt lämpligt att använda just Luthers samtalsbord som ett bestående minnesmärke framför domkyrkan. Jag är heller inte övertygad om, att kostnaden är försvarbar. Svenska kyrkan är rik, oerhört rik, men måste ändå tänka sig för vad man signalerar genom sina prioriteringar.

Ett stort krucifix vore ett lämpligare tecken på den längtan efter kyrkans enhet och världens återlösning, som vi bär på tillsammans med världens alla kristna. Det skulle också tala på ett helt annat sätt till den mängd gudstjänstfirare, turister, stillhetslängtande och andra kyrkobesökare än vad ett stenbord kan göra. Tanken med det senare torde för de flesta vara fullständigt obegriplig, om man inte läser en förklarande text därtill. För den initierade kan associationerna bli mycket blandade och inte enbart av behagligt slag.

En barnkonsekvensanalys lär ha gjorts, där det yrkas på mjukt underlag, så att ingen ska ramla och skada sig. En ekumenisk konsekvensanalys och en dito kring förtroendefrågor om andliga och relationella konsekvenser saknas uppenbarligen.

Det tycks sannolikt, att kyrkostyrelsen inte till fullo var informerad om bordssamtalens innehåll. Men om kostnaden var man tydligt medveten. Beslutet var olyckligt men går att ompröva. Bygg inte ett fyramiljoners minnesmärke över Luthers samtalsbord. Där fanns, tillsammans med det välgrundade och genomtänkta, alltför många förflugna ord.

Det finns bättre sätt att gestalta vår kristna längtan, vår tro och vårt hopp. En bild av vår Frälsare på korset skulle långt djupare uttrycka det, som Luther ville förmedla. Jesu sju sista ord är, liksom allt han sade, befriade från all den arrogans och obetänkthet, som så lätt präglar det vi själva formulerar.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Bertil Murray, präst i Uppsala

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.