Chansen att få många att möta Jesus förbigås kategoriskt på bästa sändningstid
Jag välkomnar verkligen en debatt om Svenska kyrkans agerande under pandemin. Huruvida vi anses vara en samhällsresurs eller inte varierar nog mellan kommuner och församlingar. Perspektivet i debatten behöver dock justeras lite. Den frågan krisen får mig att ställa är följande: Var är Jesus?
Morgonsofforna har varit fulla av kyrkliga företrädare, av olika digniteter. Av någon anledning bjuds dessa in i högre grad nu. Kanske finns det förhoppningar från nyhetsredaktionerna på en annan synvinkel än hos de andra gästerna – psykologer, samhällsvetare och allsköns förståsigpåare.
Tyvärr har programledarna helt gått bet. Jag har fortfarande inte hört någon av våra representanter vara ens i närheten av att nämna namnet Jesus. I stället har jag hört uttalanden som ”ja, i svåra stunder hämtar vi människor kraft och styrka hos varandra”. Det går ju inte att förneka, men det är ingenting man behöver kalla dit en präst för att få höra, det finns gott om gurus och livscoacher som tävlar om floskeltoppens förstaplatser.
Jag trodde att som kristen hämtade man all sin kraft, tröst, styrka, trygghet och allt annat hos Jesus. Jag trodde att man som kristen insett att man faktiskt inte klarar någonting alls utan Jesus. Jag trodde att vårt uppdrag, vi som lever mellan himmelsfärd och återkomst, var att få så många som möjligt att möta Jesus. Den chansen förbigås kategoriskt på bästa sändningstid. När människor förtvivlar av sjukdom, rädsla och oro så är det väl ändå vårt uppdrag att komma med den kärlek, tröst och befrielse som finns hos Jesus?
Pandemin gör helt klart för mig det jag egentligen länge vetat, Jesus som centrum i sin egen kyrka är ett minne blott. Vi har gått bort oss och förlorat vår själva kärnverksamhet. Det är som om SAS skulle sluta flyga. Undrar hur det skulle gå?
Nästa gång de ringer från morgon-tv föreslår jag memorerandet av följande strofer ur psalmboken: Jesus, gränslös är din frälsning, den barmhärtighet du ger. Kom och var hos dem som ängslas. Bara du kan ge oss fred. (nummer 96).
Stefan Sandberg
präst
LÄGG TILL NY KOMMENTAR