Närhet och samverkan – den lokala församlingens ansvar

En kassakista med dubbla hänglås. Det var den första bild jag visade när jag undervisade om Svenska kyrkans demokrati och organisation under min tid som studierektor på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. De dubbla låsen som tecken både för det lokala ansvaret för församlingens medel och för den gemensamma ansvarslinjen.

Styrning och ledning liksom ansvar för verksamheter och personal, handlar också om hur vi förvaltar pengar. I Svenska kyrkan är det den lokala nivåns ansvar, relaterat på olika sätt till den episkopala strukturen. Detta var självklart och grundläggande i utredningar och så småningom beslut om Kyrkoordningen (KO) som antogs inför år 2000. Under de åren KO växte fram satt jag i kyrkomötet och fick åtskilliga gånger i debatten höra ledamöter betona den lokala nivån och dess självbestämmande. Klokt och rätt, tyckte jag då – och nu!

Det är därför mycket förvånande att det i en skrivelse till kyrkomötet i några korta satser föreslås att kyrkomötet ska besluta att inför ett obligatorium där vissa delar av församlingens medel och ansvar ska förläggas på nationell nivå, i ett gemensamt löne- och ekonomicenter. Därmed fråntas den lokala församlingen i dessa delar beslutsrätt över medel och organisationen av de uppdrag och den verksamhet församlingen har att utföra.

Mest förvånad är jag över att detta sker utan någon (i varje fall inte redovisad) teologisk analys om hur ett sådant beslut påverkar grundläggande kyrkosynsfrågor. Som ledamot i stiftsstyrelse och dess AU i Lunds stift vet jag att vi i remissförfarande och stiftsöverläggningar påpekat behovet av analys och motsatt oss ett obligatorium.

Jag är också förvånad över de antagande som ligger till grund för skrivelsen, där det anses självklart att dessa nationella center innebär att församlingar kan spara pengar på administration till förmån för den grundläggande uppgiften. Som kyrkoherde i en lokal församling har jag flera invändningar mot denna analys.

1) Församlingarna gör redan besparingar

Vi är i församlingarna väl medvetna om att vi i Svenska kyrkan behöver spara pengar. Vi har vidtagit åtgärder och mer är på gång. Vi vill göra det på ett teologiskt och pastoralt genomtänkt sätt. Här kan samverkan och gemensamma funktioner vara kloka och effektiva lösningar. Det måste dock ske med utgångspunkt för att våra församlingar ser olika ut och vi kan bibehålla de grundläggande principerna om församlingens rätt till beslut om medel och organisation.

Det ser olika ut för små församlingar, de stora pastoraten och för de självständiga, mellanstora församlingar som finns däremellan. Självklart strävar vi efter att behålla den pastorala kompetensen och arbeta med den grundläggande uppgiften. För att detta ska vara möjligt behöver vi också goda krafter i våra stödfunktioner; administration, vaktmästeri, ekonomi, kommunikation, fastighetsskötsel etc. Alla församlingar kan förmodligen inte ha personal på alla dessa områden. Här har vi olika sätt att säkerställa tillgång till hög kompetens och samtidigt behålla lokalkännedom och närhet till medarbetare.

En möjlighet är samverkan med grannförsamlingen så att en person på heltid med stor kompetens arbetar deltid i två (eller flera) församlingar. En annan att en församling anställer och säljer delar av tjänst till närliggande församlingar. På vissa områden kanske stiftet kan bistå med kompetens, med rimliga avtal. På detta sätt kan vi få både hög kompetens och närhet! För vissa församlingar kanske centrala lösningar på något område fungerar bra. Det måste i så fall vara en möjlighet, inte ett obligatorium.

2) Välfungerade administration i församlingen stödjer det pastorala arbetet.

Som kyrkoherde har jag ansvar för den löpande verksamheten och ekonomin. Kamrer och kanslist som är kompetenta, har kännedom om församlingen, verksamheter och medarbetare samt finns i min närhet frigör tid och kraft för mig och för andra som arbetar med den grundläggande uppgiften.

För att få kompetenta medarbetare krävs ofta heltidstjänster. En möjlighet är medarbetare som har såväl spetskompetens som bredd. En annan att se över hur vissa rutinärenden och så kallade volymtjänster kan skötas.

Det kan t ex göra det möjligt att hålla öppet på församlingsexpeditionen flera dagar eftersom rutinärenden kan göras i de pauser som ibland uppstår. På olika sätt har vi redan slimmat vår organisation och där det är möjligt hittat vägar till samverkan i vår närhet. Det finns ingen att säga upp som enbart gör de uppgifter som skulle utföras av gemensamt centrum.

Tvingas vi att betala en obligatorisk avgift till administrativt centrum måste vi minska på utgifter för personal. En möjlighet är då att dra in delar av de administrativa tjänsterna. Risken finns att vi då mister kompetens. Det påverkar det pastorala arbetet negativt, de som sköter den grundläggande uppgifter får mindre tid till detta och får lägga mer tid på administration. När jag en kort tid arbetade på universitetet gjordes där stora nedskärningar på administration bl a genom centralisering. Syftet var att få mer pengar över till professorer och lärare. Så blev det – men effekten blev att lärarna fick ägna mycket mer tid åt administration.

Jag konstaterar att läronämnden i sitt yttrande över den aktuella skrivelsen framhåller att administrativt, ekonomiskt och pastoralt ansvar för den grundläggande uppgiften hör ihop. I yttrandet betonas också den lokala församlingen som den grundläggande manifestationen av vad det är att vara kyrka och vikten av att kyrkoherden ska ha en reell möjlighet att ha tillsyn över all verksamhet i församlingen.

Vi behöver hitta olika former för samverkan i syfte att spara pengar. Detta behöver göras i nära dialog med församlingar i betydligt större omfattning än vad som har skett. Betydelsen av närhet och kännedom om den lokala församlingen liksom församlingens självbestämmande och ansvar för medel och organisation är centrala i frågor att belysa tillsammans med ingående analys och reflektion över kyrkosynsfrågor.

Det är min förhoppning att ledamöter av kyrkomötet beslutar att frågan om samverkan och eventuellt fler gemensamma funktioner behöver belysas och analyseras på flera punkter innan beslut i frågan kan tas.

Lena Petersson,
TD, kyrkoherde Burlövs församling, ledamot för POSK i Lunds stiftstyrelse och dess AU