Bästa alternativet är att få den organisation vi har i arbetsgivarfrågan för präster att fungera
"Jag tycker vi ska gå vidare mot ett annat anställningsförhållande för präster än vi har idag", säger biskop Johan Tyrberg i Kyrkans Tidning. Han uppmanar fler att haka på. Det gör jag nu. Jag hakar på biskopen av Lund.
I alla organisationer står två möjligheter till buds när man har problem. Man kan organisera om, eller man kan få den organisation man har att fungera. Min erfarenhet är att omorganisationer ofta blir en distraktion, något som tar fokus från det egentliga problemet. Som regel är det bättre att få organisationen att fungera som det var tänkt.
På den statliga tiden var prästerna anställda av domkapitlet som var och ett var egna myndigheter. Det fungerade inget vidare. Biskoparna hann inte med att vara operativa chefer för stiftets alla präster. Problem togs det inte tag i. Bruna kuvert utväxlades i det oändliga mellan församlingar, biskopar och domkapitel. Under 1990-talet infördes individuell lönesättning. Biskoparna hade dock inte individuella lönesamtal med stiftets alla präster, utan lönerna förhandlades i en ganska komplicerad ordning med kyrkoherdar, kontraktsprostar och till sist ett godkännande av biskopen. Problemen fortsatte. Och biskoparna uppfattade väl inte heller att det operativa chefskapet var speciellt viktigt. Annat pockade på deras uppmärksamhet. Den som tar tag i problem skitar helt enkelt ner sig, och det nedlät sig inte biskoparna till. Lösningen blev lokalanställning. Det ledde till att många församlingar själva kunde ta tag i de problem som fanns i församlingarna och med präster som inte fungerade i uppgiften. Det var som regel välgörande.
Det som nu händer är att inte minst kyrkoherdar råka illa ut i förhållande till sina arbetsgivare kyrkoråden. Lokalanställningen som bringade ordning under 00-talet har i stället gett oss klämda kyrkoherdar som kämpar förgäves med att hålla stången mot politisering, maktfullkomlighet och ren inkompetens. Inte så få kyrkoherdar har blivit utköpta på oklara grunder. Det kostar pengar och skadar kyrkans anseende. Inte så få präster väljer tyvärr att inte bli kyrkoherdar då man inser det tryck kyrkoherdar utsätts för. Vi som är kyrkoherdar och överlever i uppgiften måste vara kraftfulla i relation till våra kyrkoråd. Alla orkar inte. I en del stift är genomströmningen på kyrkoherdetjänster förfärande stor eftersom många väljer eller tvingas att lämna efter bara några år.
Johan Tyrberg föreslår att vi ska omorganisera utan att, klokt nog, ange på vilket sätt. Biskop Johan ser flera alternativ. Och han inser att frågan måste stötas och blötas genom det komplicerade system där inte sällan Svenska kyrkans två styrelser, biskopsmötet och kyrkostyrelsen, inte går i takt med varandra. Det är nämligen så jag uppfattar saken. Svenska kyrkan har två styrelser, biskopsmötet och kyrkostyrelsen och de två drar inte jämt. Det gör att en massa frågor aldrig kommer till avslut, inte minst vad gäller rekrytering, kyrkliga utbildningar och vem som ansvarar för vad när vi väl är anställda. Biskoparna gör vad de kan med att ordna kaffekalas och andra trevligheter för att erbjuda forum för överläggningar och samsyn. Men kaffekalas räcker inte. Maktfrågor måste man ta i på ett annat sätt än att vara trevlig.
Vad som behövs är att vi får kompetenta kyrkoråd som följer kyrkoordningen, tar arbetsgivaransvar och har omsorg om församlingslivet. Det kan ibland betyda att ett kyrkoråd klargör för sin kyrkoherde att egna idéer om hur saker bör skötas inte kan lanseras utan samsyn mellan kyrkoråd och kyrkoherde kring församlingarnas verksamhet. Men det betyder också att man respekterar vad kyrkorådet som församlingens styrelse och kyrkoherden som leder all verksamhet har för mandat.
För jag tror nämligen inte att våra biskopar nu, lika lite som på 90-talet, vill bli operativa chefer för stiftets präster, inte ens kyrkoherdarna. Få i stället organisationen vi har att fungera! Det kräver hårt arbete får alla parter, klartext vad gäller maktfrågor och kompetenta kyrkoråd och kyrkoherdar. Med rätt förutsättningar är det kul att vara kyrkoherde för den som gillar att leda. Ge oss bara chansen.
Michael Öjermo
Kyrkoherde i Täby, Stockholms stift
LÄGG TILL NY KOMMENTAR