Sören Larsson har naturligtvis rätt i att församlingarna är kyrkans grundläggande enheter. Det är där den egentliga kyrkliga verksamheten ska bedrivas. Stiftens uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingarna. Nationella nivåns uppgift är att stödja stiften och att utöva den verksamhet som rimligen måste ske samlat för hela kyrkan.
Vi har all anledning att hushålla med kyrkans resurser. Sören Larsson får ta sitt ansvar i den församling, han är verksam i. För egen del tar jag detta ansvar som ledamot i kyrkomötet och kyrkostyrelsen.

Sören Larsson angriper den nuvarande valordningen i kyrkan, som bygger på ett system med nomineringsgrupper. Särskilt har han synpunkter på kvaliteten hos de förtroendevalda i kyrkan. Denna kritik drabbar naturligtvis också honom själv som förtroendevald i sin församling. Jag menar att vi, förtroendevalda och andra kyrkligt aktiva, ofta kan ha anledning att självkritiskt och ödmjukt granska vad vi har uppnått. Men Sören Larssons oprecisa kritik mot de förtroendevaldas kvaliteter tar jag avstånd ifrån.
Systemet med nomineringsgrupper kan kanske diskuteras från principiella utgångspunkter. Men jag har svårt att se att en så stor organisation som Svenska kyrkan – landets största organisation – skulle kunna styras utan någon form av gruppbildningar. Och jag ser det då naturligt att de stora politiska partierna i landet också tar ett ansvar för kyrkans förtroendemannaledning. Min bestämda mening är att kyrkan har kunnat fungera stabilare och mera långsiktigt genom denna förankring än vad som annars skulle ha blivit fallet.

Sören Larsson frågar vad Kyrkokansliets anställda egentligen sysslar med. Den största enskilda gruppen ägnar sig åt kyrkans internationella arbete, i första hand bistånd till tredje världen, samt insamling av pengar till detta arbete. En annan ganska stor grupp ägnar sig åt kyrkans centrala ekonomiska frågor, till exempel utjämningssystemet. En ytterligare grupp sysslar med kyrkans samlade utbildningsfrågor, bland annat prästutbildning.
Självklart finns det alltid anledning att inom kyrkan diskutera till exempel organisation, strukturer och ekonomi. Men Sören Larssons rallarsvingar och rena oförskämdheter får stå för honom.

Levi Bergström (s)
förste vice ordförande
kyrkostyrelsen