Öppenhet – men inte för odöpta

Man hade i en större välkomnande offensiv från kyrkan vänt sig till det lokala samhället. Öppenhet för mer eget engagemang fanns också med i det utåtriktade budskapet. Utifrån dessa goda utgångs­punkter gläder sig Ragnar Lager över ett ökat engagemang i församlingsarbetet.
en svaghet i retoriken. En för mig välkänd person började mer och mer visa intresse för denna kyrkas verksamhet. Han är praktisk och positivt inställd till ideella insatser. Och så en söndag kände han sig beredd att mottaga nattvardens bröd och vin. Han gick fram för att mottaga gåvorna i detta heliga sakrament. Då frågade prästen honom: är du döpt? Detta var han inte. Han fick därför lämna nattvardsbordet – och sedan dess har han inte återkommit till Kullavikskyrkan. Man förlorade därmed en sökare som man i artikeln säger sig värna om.
kyrkoordningen, kapitel 20, andra paragrafen, som lyder: var och en som är döpt får ta emot nattvardsgåvorna. Också i kapitlets inledning fastslås samma sak. Den öppenhet som där talas om är vad jag kan förstå helt knuten till dopet.Under de senaste veckorna har jag intervjuat ett antal teologer på olika nivåer. Samt­liga har beträffande frågan om dopet och nattvarden spontant svarat: den frågan ställer jag aldrig.Är det enbart i Kullavikskyrkan man i detta avseende följer kyrkoordningen?