Oro för ny arbetsform vid STI i Jerusalem

”Svenska teologiska institutet – fortsatt samarbete men ingen professur” är rubriken på en artikel i Kyrkans Tidning
nr 3/2021. Den informerar om att arbetsformerna kring forskning och utbildning vid STI i Jerusalem har fått nya former.

När Krister Stendahl-professuren inrättades vid Lunds universitet 2006 med verksamheten huvudsakligen förlagd till Jerusalem gladdes väldigt många, kanske först och främst i Sverige och i USA, Krister Stendahls båda hemländer, samt i Jerusalem. Den judisk-kristna dialogen hade givits en akademisk position som den inte haft tidigare. Nu skulle en forsknings- och mötesplats mellan judendom och kristendom vara säkrad.

Krister Stendahl blev biskop i Stockholm 1984 och engagerade sig omedelbart efter sin ankomst till Stockholm i Sam­arbetsrådet för judar och kristna, en förening som bildats fem år tidigare. Som ordförande i Samarbetsrådet blev han ett religionsdialogens ansikte och hans insatser då och dess följdverkningar kan inte överskattas.

Artikeln i Kyrkans Tidning oroar. Den talar om gästprofessurer, om samarbetspartners och om att lärare och studenter ska kunna söka medel för kurser och vistelser vid STI. Det finns säkert många skäl till att man söker nya arbetsformer, men var finns kontinuiteten?

Hur ska den judisk-kristna dialogens kvalitet säkerställas? Finns Krister Stendahls namn kvar som en dekoration?

Kommer verksamheten att bedrivas i hans anda?

Vi skriver detta därför att vi är angelägna om att religionsdialog bedrivs, inte bara nationellt och lokalt som i Samarbetsrådet för judar och kristna, utan också på hög akademisk nivå med långsiktig planering, kontinuitet i ledning och kollegium och med internationella och ekumeniska perspektiv. Så som vi vet att Krister Stendahl skulle ha önskat. Vi ser med intresse fram emot ett svar.

Gunnel Borgegård
Morton Narrowe
för Samarbetsrådet för judar och kristna