Oron är befogad

Inte minst är vi många som under år argumenterat för en sammanslagning för att få ett helhetsperspektiv på kyrkans missionsansvar, men som nu är mycket oroliga. Det vi ser växa fram är en biståndsorganisation som dels ska vara konkurrensvänlig bland alla andra organisationer och dels ska var en del i ”medlemsvården” för att behålla medlemmar i Svenska kyrka.
i vår kyrka som har arbetat i andra delar av den världsvida kyrkan. För 20 år sedan fanns det mellan 120–150 missionärer utsända från Svenska kyrkan, i dag är det väl mellan 30 och 40. Vad ligger bakom denna radikala nedskärning?Vidare skriver Grape att det är viktigt att det är en kyrka och inte en organisation, som de flesta som uppfattar som en insamlingsorganisation, som bär ansvaret. Detta är något som både Birgitta, Per och många andra arbetat för. Men varför skriver man då på hemsidan om Kyrkan i världen: ”Svenska kyrkans insamlande organ heter Lutherhjälpen och SKM?” Läser man vidare på samma hemsida ser man ännu tydligare att det redan verkar vara genomfört. För här kan man bara läsa om bistånd, utvecklingssamarbete och katastrofhjälp.
är helt klart. Dessutom med insamlingsmetoder som är tveksamma. I årets Julkampanj har man helt och hållet fokuserat på hiv. Ämnet är mycket viktigt, men kampanjen är vilseledande. Alla jag har talat med är övertygade om att hela Julkampanjens insamling går till hiv. När jag berättar att så inte är fallet blir folk minst sagt chockade. Vad jag kan förstå är det bara i ett par meningar i hela materialet som det antyds att insamlingen går till hela Svenska kyrkans internationella arbete.Så Margareta, visst är oron befogad!