Politikerna behövs i Svenska kyrkan

Att kulturarvet ska överlåtas och förvaltas av dem med den rätta tron är otänkbart. Därför har jag skyldighet att ställa upp i kyrkovalet, skriver Bosse Larsson.

 I Kyrkans Tidning  nummer 15/13 tar Barbro Matzols i en ledare upp frågan om de politiska partiernas framtid i Svenska kyrkan. Ett par nummer senare kommer ett par genmälen från lokala företrädare för Centern och Socialdemokraterna. Det här är en fråga som tid efter annan dyker upp omkring Svenska kyrkan. Vilka är de partipolitisk engagerades motiv till att vilja vara förtroendevalda i Svenska kyrkan? Finns det dolda partipolitiska motiv? Går dessa kandidater i ledband från sina partikanslier?

Ingen sätter mig i ledband i mitt uppdrag som ordförande i kyrkofullmäktige och vice ordförande i kyrkorådet i Brännkyrka församling. Det är naturligtvis så, som i alla rikstäckande nomineringsorganisationer i Svenska kyrkan, att där finns en grundläggande uppfattning om hur man vill att Svenska kyrkan ska utvecklas. Det gäller Socialdemokraterna, Moderaterna och Centern, men gäller också Posk, Frimodig kyrka, och alla de andra nomineringsgrupper som finns företrädda i kyrkomötet.

Man kan naturligtvis oroa sig över att den sekularisering som sker i samhället också sprider sig in i Svenska kyrkan, liksom bristen på engagemang bland kyrkans medlemmar. Alla folkrörelser önskar större aktiviteter och deltagande från sina medlemmar, men får också finna sig i att det stora flertalet medlemmar fortsätter att betala sin medlemsavgift för den goda sakens skull, och överlåter det dagliga värvet åt en liten engagerad kärna. Vi måste vara rädda om våra medlemmar så att de stannar kvar och tycker att medlemskapet är värt avgiften.

Man kan också se det så här: den ”svunna tiden” innebar att myndigheten Kyrkan kunde ställa krav på de kollektivt anslutna medlemmarna. Men nu är Svenska kyrkan ju inte längre en myndighet, utan en ideell förening och folkrörelse.
Om man drar ut konsekvenserna av resonemanget, så skulle bara de verkligt djupt troende, de som alltid deltar i församlingens gudstjänster och andra aktiviteter, vara valbara och ha rätt att ställa upp i kyrkovalet. En sådan utveckling leder till ytterligare sekularisering, och medlemstappet i Svenska kyrkan kommer att accelerera. Det är den totala motsatsen till den allmänna folkkyrkan, det är en sekt!

Vem ska avgöra om jag har den rätta tron eller den rätta intensiteten i min tro? Är jag för ljum i min tro för att få företräda kyrkan? Jag är medlem, alltså är jag valbar. En utveckling där andra ska bedöma min tro kommer jag att bekämpa så länge jag har kraft att göra motstånd. Och det är därför jag kommer att fortsätta att vara socialdemokrat i Svenska kyrkan. Min och andra politiskt skolade parlamentarikers erfarenheter behövs också i framtiden i Svenska kyrkan.
Det värsta exemplet på motsatsen är det sorgliga spelet som skedde inför öppen ridå i Falsterbo församling härom året. De två nomineringsgrupperna där, som förde varsin oförsonlig kampanj mot varandra, kan inte beskyllas för att ha några partipolitiska förtecken, men inte heller några kunskaper i praktiskt demokratiskt och parlamentariskt arbete.
Jag menar inte att alla kyrkofullmäktige som saknar partipolitiska företrädare skulle vara riskområden för kaos. Däremot anser jag att ett visst inflytande av klara parlamentariska normer är en förutsättning för ett fortsatt demokratiskt arbete i Svenska kyrkan.

Det finns ytterligare skäl till att jag anser mig ha rätt och till och med skyldighet att ställa upp i kyrkovalet. Svenska kyrkan förvaltar ett stort kulturarv som tillhör hela svenska folket. En mycket stor del av kyrkans egendomar var mycket länge också den världsliga organisationens egendomar, alltså vårt gemensamma. Att överlåta ”min” egendom och ”mitt” kulturarv att förvaltas av endast dem som har den rätta tron kommer, för min del, aldrig på fråga.
För att Svenska kyrkan ska kunna möta framtiden och de hot som består av minskat medlemsantal, så krävs ansträngningar från alla goda krafter som vill se Svenska kyrkan fortsätta utvecklas i demokratisk anda. Den blockpolitik som förekommer i den världsliga politiken hör inte hemma i Svenska kyrkan. På församlingsnivå kan den rimligen inte förekomma, eftersom alla där verkar för församlingens bästa. Däremot kan skilda grupper ha olika uppfattning om hur församlingen ska utvecklas, eller hur vägen kan se ut till en utveckling som alla är ense om.
Min önskan är att vi även under lång tid framöver ska kunna mötas i ett gemensamt arbete, med full respekt för varandras särart och ursprung, för Svenska kyrkans fortsatta stora betydelse i det svenska samhället.

Bosse Larsson
Socialdemokratisk ordf. i kyrkofullmäktige och vice ordf. i kyrkorådet
 i Brännkyrka församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
905

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Växjö stift
Uppsala stift
Härnösands stift
Stockholms stift