En politik som även får den mest skötsamma att känna sig ovälkommen

Så lite vill styrande politiker ha kvar invandrare att de är beredda att betala dem för att lämna.

Men hur skulle Sverige se ut om alla återvandrade?

För två veckor sedan var jag inbjuden till en middag. Min pappa skulle tillsammans med 63 andra personer ta emot en gåva från sitt jobb för att ha tjänstgjort i 25 år. Han har genom sitt chefskap inom tunnelbanan tillsammans med många andra bidragit till att en viktig del av Stockholm fungerar som det ska. När jag kollade runt i rummet noterade jag att majoriteten av de i rummet var av annan bakgrund. Jag blev både rörd och stolt. Att dessa fantastiska människor av en eller annan anledning lämnat en tillvaro där de kunnat koderna, språket och haft kontakter för att sedan dedikerat engagerat sig i helt främmande språk och samhälle. Det är inte bekvämt eller nödvändigtvis roligt. Men de har gjort det så bra. Tyvärr är det inget som hörs i politiken.

Ibland leker jag med tanken: Vad skulle hända om alla invandrare och personer med utländska rötter, tvärt, tillsammans bestämde sig för att uppfylla politikernas dröm – att åka till landen de har sina rötter i. Hur skulle Sverige se ut? Skulle Jimmie Åkesson ta jobb på hemtjänsten? Inte bara snacka och få en fet lön utan faktiskt ta tag i saker som behöver göras?

Det tillsätts utredningar kors och tvärs men det är ingen politiker som låter utreda varför det blivit sådan fixering vid bilden av invandrare som en belastning. Varför är det så att det 2025 är avgörande för människovärdet var man är född?

Jag minns valet 2010 och alla diskussioner om att ”inte ta i med tång” i SD. Hur Lars Ohly röt ifrån att han inte ens tänker sitta i samma sminkloge som Jimmie Åkesson. Mycket har hänt sedan dess. Man kan se det som att förhållningssättet har gått från den ena extrempunkten till den andra. Från att övriga politiker inte vill samtala med, sitta i samma rum som, eller ”ta i med tång”, till att lite lite i taget baka in Sverigedemokraternas politik i den egna för att glida på den invandrarfientliga vågen.

Nu är det snart val igen. I ren desperation kommer politikerna med alla typer av populistiska utspel för att plocka billiga poänger. Att enkelt plocka poäng i vissa grupper leder samtidigt till att polariseringen i samhället växer. Ni lyckas skapa ett ”vi” och ”dom” mellan etniciteter och ett ”vi” och ett ”dom” mellan den vanliga människan och politikerna. 

Den person som sitter på sin höga häst och har förlorat kontakten med marken förstår inte varför en vanlig skötsam person nu känner ett utanförskap och känner sig oönskad i samhället. Det kommer säkert behövas en utredning framöver för att förstå det - om man ens vill försöka förstå det.

Hallå där uppe?! Ser ni oss? Vi som inte får miljontals kronor i fallskärm när vi slutar ett jobb eller blir avskedade? Vi som älskar Sverige utan att ha skrivit på ett ”Sverigekontrakt”? Ser ni oss? Vi som går till jobbet, betalar skatt? Ser ni oss som kan språket men som förskräcks av det vi hör er säga?

Det ni pratar om handlar inte om majoriteten av personerna med utländsk härkomst. Det handlar om en bråkdel. Men det ni har sagt om den bråkdelen har dominerat hela debatten. Varför? Varför passar inte den goda och skötsamma invandraren in i er retorik?

Varför är det viktigare att skicka en signal? Att driva en populistisk politik i stället för att försöka samla ihop samhället: ingjuta lite hopp, medmänsklighet och nyansering i debatten? Eller är det bara något som, i bästa fall, hör julen till?

Jag har inte tappat hoppet om att det en dag kommer kliva fram en politiker som försöker nyansera den här bilden. Kanske börjar det med Roland Boman (FJK), kommunalråd i Jokkmokk som inte vill hjälpa regeringen att öka återvandringen. Han som gett regeringens politik kalla handen för att den är ”osvensk”. Han som fått stöd av biskop Åsa Nyström och prostarna i Luleå stift.

Jokkmokk är VI, inte vi och dom. Jokkmokk är VI oavsett bakgrund, födelseland eller hudfärg. Där skiljer sig Jokkmokk från regeringens människosyn.

Tack Roland, jag önskar att vi kunde få vår regering att skriva på det Sverigekontraktet.