Polyamorösa är en särskild och nödvändig del av Svenska kyrkan

Lina Landström Queerteolog

Foto: Getty

Vi får inte ge upp kampen om Guds ovillkorliga kärlek. Det räcker inte med att bjuda in till samtal – vi måste bjuda in polyamorösa personer i kyrkan så som de är skapta av Gud att leva sina liv.

15:e juni skrev två av Svenska kyrkans vigda medarbetare i Malmö pastorat en debattartikel i Kyrkans tidning om att de bjudit in till ett samtal om polyamori under Pride. Det är på alla sätt bra och viktigt, men engagemanget får inte stanna där.

När Eva Brunne valdes till biskop i Stockholms stift 2009 var hon världens första öppet lesbiska biskop. 2009 var också året då Svenska kyrkan öppnade för samkönade äktenskap. Jag lider med mina vänner runt om i världen som får kämpa för att få släppas in i sina samfund på samma villkor som heterosexuella CIS-personer, samtidigt som jag är lättad över att jag inte behöver oroa mig för att min queera identitet ska stå i vägen för mitt kall att tjäna den kyrka och Gud som jag älskar.

Så i våras fick jag höra polyamorösa syskon i Svenska kyrkan dela sina verkligheter med mig. Personer som är kallade till att tjäna sitt samfund men som tvingas göra avkall på sig själv för att kunna fullfölja sitt kall. Deras berättelser väckte något i mig som jag inte kunde släppa och så kom det sig att jag för en tid sedan ställde frågan enskilt till var och en av Svenska kyrkans samtliga 13 biskopar: Om en person vill leva i/lever i flersamhet - har långa, stadigvarande relationer med flera vuxna, samtyckande personer samtidigt - kan hen vigas till präst/diakon i Svenska kyrkan?

Majoriteten av de 9 biskopar som svarade var tydliga i att de anser att en person som lever i en polyrelation bryter mot Svenska kyrkans tro och lära, därför kan en person som är poly inte vigas till präst eller diakon i Svenska kyrkan. För de flesta av oss i Svenska kyrkan är tanken på att homosexuella såklart är välkomna i församlingslivet men inte kan vigas till präst eller diakon rakt ut främmande, omodern och diskriminerande. Men det är exakt så situationen ser ut för polyamorösa.

Det stora argumentet emot ämbetsvigningen av polyamorösa är synen på äktenskapet. Här blandas polyamori och polygami ihop. Att en vigd medarbetare måste ställa upp på synen om att äktenskapet förenar två, och inte fler, personer ifrågasätter jag inte. I Svenska kyrkan ställs dock inga krav på äktenskap för vigning, även om äktenskapet och tvåsamheten lyfts som ideal. Må så vara, men ideal och normer är inte för alla – och kyrkan exkluderar varken singlar, personer i kärleksrelationer som inte ingått äktenskap eller personer som gått igenom skilsmässor. Lika lite som samkönade äktenskap raserat synen på äktenskapet skulle omfamnandet av polyamorösa rasera synen på tvåsamheten. Vi måste se denna exkludering som vad det är: diskriminering.

Det finns många kristna HBTQ-personer som runt om i världen står och bankar på stängda dörrar, redo att tjäna den Gud och det samfund de älskar. I Svenska kyrkan har många av oss det senaste decenniet fått kliva in genom en öppen dörr – men vi glömde våra polyamorösa syskon bakom oss. 1 Korinthierbrevet 12 lyder: “Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra med den, och om en kroppsdel visas uppskattning, gläder sig också alla de andra. Detta är vad jag försöker säga: Ni utgör alla tillsammans Kristi kropp, och var och en av er är en särskild och nödvändig del av den.” Var och en av oss är en särskild och nödvändig del av den.

HBTQ-kristna har mycket att ge kyrkan under förutsättningen att vi är välkomna som de vi är. Även om vi ska vara stolta över hur långt Svenska kyrkan kommit när det gäller inkluderingsarbetet så finns mycket kvar att utveckla. Jag har med glädje tackat ja till att träffa de biskopar som bjudit in mig till vidare samtal utifrån min fråga, och jag ser fram emot att få sitta ner och få fundera på hur vi gör Svenska kyrkan öppnare tillsammans med de som är valda att styra våra stift. Och det är en bra start, men det räcker inte. Svenska kyrkan måste jobba med inkludering på alla nivåer, i församlingar och i stift över hela landet – alla tider på året. Om en lem lider, lider hela kroppen.

Vi får inte ge upp kampen om Guds ovillkorliga kärlek. Det räcker inte med att bjuda in polyamorösa personer till samtal – vi måste bjuda in polyamorösa personer i kyrkan så som de är skapta av Gud att leva sina liv. Vi lever inte Guds ord förrän vi står upp för alla delar av HBTQ-communityt.

Lina Landström
Queerteolog

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
BGOL
Finns det någon mera vilsen kyrka i världen än den svenska? Är man på väg tillbaka till gammaltestamentlig bigami? Tur att det finns andra kyrkor att tillhöra i vårt land som har kristna värderingar.
Per
Så, Guds ovillkorliga kärlek fodrar alltså att kyrkan godkänner polyamorösa relationer som fullt legitima? Verkligen? Och uppenbart måste kyrkan fullständigt klippa kopplingen mellan äktenskap och intima relationer? Jesus "därför skall en man leva med sin hustru och de två skall bli ett" blir förpassat ännu ett steg längre in i arkivet för "sådant vi inte låtsas om längre"...
Alla människor behövs
Fint formulerat!
Christina Öqvist
Personer som lever i (heterosexuellt) förhållande uppmanas gifta sig före prästvigning. Om samma uppmaning numera ges även till homosexuella vet jag inte.
Avalltfödd
Det förefaller tydligt att inget barn ska födas in ett religiöst sammanhang. Risken att barnet sedermera stöts ut är påfallande hög när så få tillåts passa in. Så har det alltid varit historiskt sett men nu börjar det bli så uppenbart tack vare att fler vågar stå för sin medfödda (och därmed givna) gåva att älska den man vill. Svenska kyrkan är också byggd av folkets pengar och resurser genom århundradena. Då kan man inte neka tillträde heller. Påvar och präster får nu ta det ansvaret och leva i nuet också. Inkludera och kyrkan kommer bara att vinna på det! Lev och låt leva!
Per
Kyrkan kan givetvis försöka vinna världens gillande genom att "inkludera" alla möjliga lustar och böjelser . Man behöver inte vara något profet för att kunna förutse att vinsten av detta blir kortsiktig. I inklusivitetens namn - låt oss ignorera alla bud! Det blir säkert jättebra.
Monika Drugge
För mig är det självklart. Gud har inga problem med hur kärleken tar form. Kyrkan, byggd av människor, både som samfund och byggnad kan få nästan vad som helst att verka avvikande. Om människor väljer att inkludera blir alla välkomna!
Kristina
Det skevaste jag läst på länge. Totalt obibliskt!
Sara
Sista meningen: "Vi lever inte Guds ord förrän vi står upp för alla delar av HBTQ-communityt." Tyvärr är det mycket inom HBTQ-communityt som är skadligt både för individen och folkhälsan och kan därför inte vara förenligt med att leva i Guds ord, även om Gud självklart älskar alla. Tex förekommer droger, sadism och prostitution inom HBTQ-communityt.
Jörgen U Bengtsson
Guds kärlek är inte ovillkorlig. Den är i högsta grad villkorad. Varje normalbegåvad läskunnig människa kan själv se den saken i Bibeln. I Bönsöndagens GTliga läsning säger Herren till Salomo sedan han lovat denne både ett och annat "och om du vill vandra på mina vägar för att hålla mina stadgar och bud som din fader David gjorde då ska jag förlänga dina dagar". Bara ett exempel av otaliga.