Relationen till församlingsborna skadas om prästgården säljs

Nima Gholam Ali Pour och Rolf Hansson Sverigedemokraterna
Södra Sallerups prästgård uppfördes 1882. Foto: Svenska kyrkan i Malmö/Pressbild

Sverigedemokraterna motsätter sig att Malmös sista genuina prästgård säljs utan att det finns en enda god anledning till att man säljer den, anser debattörerna.

Den 7 november tog kyrkofullmäktige i Malmö pastorat beslut om att Södra Sallerups prästgård skulle lämnas till försäljning. Allt underlag visade att en försäljning av prästgården skulle påverka Malmö pastorats verksamhet på ett negativt sätt.

På prästgården har det ägt rum ett midsommarfirande sedan 1922, vilket de flesta invånare i stadsdelen Husie känner till. Nitton olika verksamheter som ägde rum i prästgården i början av 2018 har i rask takt avvecklats för att prästgården ska säljas.

Inför försäljningen har Svenska kyrkan i Malmö tagit fram en barnkonsekvensanalys. Enligt denna har prästgården varit och är en faktor i bokandet av dop i Södra Sallerups kyrka och Husie kyrka. Även från andra håll i Malmö lånar man lokalerna för dopkaffe. Dopet ingår i kyrkans kärnverksamhet och det är märkligt att Svenska kyrkan i Malmö säljer en prästgård som är viktig för kyrkans grundläggande verksamhet.

Enligt barnkonsekvensanalysen finns risken att Husie kyrka tappar kontakten med möjliga dopkandidater om en försäljning äger rum. Även konfirmationsarbetet kommer att drabbas enligt barnkonsekvensanalysen. Trots allt detta underlag beslutade kyrkofullmäktige att lämna Södra Sallerups prästgård till försäljning. Sverigedemokraterna var den enda nomineringsgrupp som röstade mot en försäljning.

Den årliga drift- och underhållskostnaden för Södra Sallerups prästgård är ungefär 750 000 kronor. Denna kostnad ska sättas i förhållande till Malmö pastorats ekonomi. Svenska kyrkan i Malmö prognostiseras få ett överskott på 49 miljoner kr år 2019. Det vore inte någon större ekonomisk belastning för Svenska kyrkan i Malmö att behålla prästgården, vilket gör det ännu märkligare att kyrkofullmäktige med Socialdemokraterna i spetsen valde att lämna prästgården till försäljning.

Sverigedemokraterna reserverade sig mot försäljningen av Malmös sista genuina prästgård. Vi gjorde detta på grund av att det skadar verksamheten. Vi gjorde detta på grund av att Svenska kyrkan i Malmö har råd att behålla Södra Sallerups prästgård. Vi gjorde detta för att Södra Sallerups prästgård är byggd 1882 och är en kulturell, ekonomisk och existentiell tillgång för Svenska kyrkan i Malmö. Men viktigast av allt var att majoriteten av verksamhetsrådet vid Husie kyrka var emot en försäljning. De som använder sig av prästgården tycker att en försäljning kommer skada Svenska kyrkans verksamhet. 2017 anordnades även en namninsamling av aktiva medlemmar vid Husie kyrka för att stoppa en försäljning av Södra Sallerups prästgård.

Så sent som i juni 2019 presenterade Malmö pastorats diakoner ett projekt som skulle äga rum på Södra Sallerups prästgård och skulle finansieras med externa medel från Allmänna Arvsfonden. Förslaget avfärdades av kyrkorådets arbetsutskott, som består av Socialdemokraterna och Posk. Trots att verksamheten så sent som i juni 2019 uttryckte att det finns ett behov för Södra Sallerups prästgård beslutade kyrkofullmäktige ändå att avyttra prästgården.

Det som är beklämmande är att Socialdemokraterna och Posk inte lyckats presentera en enda anledning till varför Södra Sallerups prästgård överhuvudtaget ska säljas. Däremot har Sverigedemokraterna gång på gång pekat på det underlag som finns, som visar att verksamheten och relationen till församlingsborna kommer skadas om prästgården säljs.

Sverigedemokraterna motsätter sig att Malmös sista genuina prästgård, som hittills kunnat användas av Svenska kyrkans medlemmar i Malmö, ska nu säljas utan att det finns en enda god anledning till att man säljer den.

Nima Gholam Ali Pour (SD)
ledamot i Malmö pastorats kyrkoråd

Rolf Hansson (SD)
ledamot i Malmö pastorats kyrkofullmäktige

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.