Så kan vi använda våra kyrkor

Nummer 20 av Kyrkans tidning hade många intressanta artiklar och jag blev inspirerad till att skriva ner några tankar.

På kyrkomötet 2016 beslutades om skrivelsen Gemensamt ansvar. Ett delbeslut i detta ansvarsbeslut var att man skulle överlåta övertaliga kyrkobyggnader till kyrkans nationella nivå. Det sjunkande medlemstalet i Svenska kyrkan gör att det är för dyrt att underhålla byggnader som till stor del står tomma. Men det förslaget kommer troligen inte att realiseras. Skälen till detta är flera:

1. Det var många flera kyrkor än man initialt bedömde som önskade överlåtas och då riskerar lösningen att bli kostnadsdrivande.

2. Förvaltningsorganisatoriska och fastighetsjuridiska problem var en komplikation.

3. Lyfts ansvaret till nationell nivå så riskerar engagemanget för kyrkobyggnaderna att minska, vilket är negativt för förvaltningen. Så har skett i bland annat England där liknande beslut fattats.

Istället, säger utredarna, bör de lokala församlingarna ha ansvar för sina byggnader för att på så sätt bibehålla engagemanget för kyrkobyggnaderna. Jag ser frågetecken i detta med ”de lokala församlingarna”. I nuläget har Svenska kyrkan slagit ihop församlingar till stora pastorat och frågan om hur stor den lokala förankringen är måste ställas. Många församlingar har redan ansvar för alltför många kyrkor varav många ligger ”på landet”, det vill säga i mindre tättbefolkade bygder och flera av dessa kyrkor står kalla och nedstängda under hela vinterhalvåret. De flesta av dem är byggda före 1939 och faller således inom kulturmiljölagens paragraf från 1988 gällande kyrkorum. Lagen är som en tvångströja för många församlingar och den behöver i grunden revideras och frågan bör ställas: Vem tjänar lagen?

Eftersom jag är aktiv i vissa kyrkosammanhang som har med barn att göra har jag fått veta att de svenska skolorna har skalat bort barnkörerna. Nu finns endast kyrkans körer kvar. Skolor, kommuner och staten förlitar sig i tysthet på kyrkan som den som tar ansvar för barn, för unga, för diakoni och som även finns där när kriser och katastrofer drabbar.

Då började jag tänka så här, när jag var ute på min lättjoggingrunda i skogen i morse och solen sken och fåglarna sjöng. Låt kyrkorna användas till många flera verksamheter än enbart den kristna gudstjänsten och dess handlingar. Svenska kyrkans församlingar skulle med fördel kunna öppna upp sina kyrkor för många olika typer av andlig aktivitet och religiösa sammankomster.  Som forskaren och teologen David Thurfjell så övertygande har visat i sin forskning och med sina böcker så har människan en inneboende nedärvd religiös eller andlig känsla som tar sig uttryck på olika sätt.

Senast kom forskningsrapporten från Södertörns högskola publicerad 10 maj 2023 som handlar om så kallade postmuslimer, en grupp som har muslimsk familjebakgrund, men som inte ser sig själva som muslimer och som ofta går med i Svenska kyrkan istället för att delta i moskélivet.

Vidare skriver Jonatan Sverker i samma tidningsnummer att kyrkan missar många människors andliga sökande efter änglar och det övernaturliga. Det är en SOM-undersökning som visat detta liksom forskning som görs av doktoranden Sara Duppils vid Gävle Högskola. Även kyrkans klimatengagemang upplevs positivt inom den alternativa andligheten.

Vissa ”extra allt” kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader kunde renodlas till museal verksamhet där man visar och berättar om föremål inklusive textilier, arkitektur, måleri, kulturhistoriska sammanhang, musik med mera. Och så framförallt, se till att kyrkorna är öppna igen med vakter och kunniga och intresserade guider på plats! Ingen droghandel, skadegörelse eller skändning av byggnadens helighet ska få förekomma och inte heller ska sektbildningar inbjudas.

I sin nyligen framlagda avhandling ställde Henrik Lindblad den högst relevanta frågan: ska kyrkorna brukas eller betraktas? Han kommer fram till slutsatsen att frysa en kyrklig miljö är ohistoriskt och främmande för kyrkans ändamål.

Det är naturen och Moder Jord jag själv skulle vilja fokusera på i sammanhanget. De 2000 åren med Kristus har fått många av oss människor att se vår mänskliga sida och uppmärksamma kärleken till oss själva och till vår nästa, att göra gott och visa medkänsla. Nästa naturliga steg är att uppmärksamma mänsklighetens del i, och beroende av, naturen. Svenska kyrkans klimatengagemang är här en grundsten.

Charlotta Hanner Nordstrand 
Sockenkyrkonätverket