Teologisk reflektion och debatt - inte administrativa beslut

Administrativa beslut kan, oavsett syftet, leda till stora förändringar som många inte förutsett. Det kan vi lära oss av historien. Så kan det bli om förslaget om obligatorisk samverkan i lönehantering på nationell nivå blir ett beslut i kyrkomötet. På det kan det sedan följa fortsatt obligatorisk centralisering av sådant som är viktiga delar i det lokala och regionala ansvaret. Det går också att ifrågasätta om det över huvud taget är lämpligt att nationell nivå ägnar sig åt sådana församlingsfrämjande åtgärder med tanke på stiftens roll.

Kyrkoordningens andra avdelning talar om församlingarna som den grundläggande enheten i Svenska kyrkan, med ansvar för den grundläggande uppgiften, som innebär att bygga de relationer som bygger en kyrka. ”Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift”. I det ligger ansvar för det som behövs för att fullgöra uppgiften: personal, fastigheter och ekonomi. Lokalt kan det också beslutas om samverkan om sådana frågor – antingen i ett pastorat eller på annat sätt. Men i huvudsak ligger beslutet lokalt.

Dessutom står det att församlingen har lokal självstyrelse, samtidigt som den är en del av ett stift och Svenska kyrkan som trossamfund. Det ger uttryck för en kyrkosyn – inte ett administrativt system.

I kyrkoordningens tredje avdelning sägs att stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet. I detta har det vuxit fram olika sätt att främja de lokala enheterna. På sina håll är det till exempel att erbjuda servicebyråer för samverkan i löne-och ekonomifrågor. Anslutningen till en sådan beror på lokala beslut, men de – liksom andrainsatser som görs av stiften – utgår från lokal kännedom om behov och möjligheter. Såväl lokalt som regionalt handlar det om närhet och samverkan för att genomföra den grundläggande uppgiften. Det har hållits samman i tidigare utredningar.

När nu Svenska kyrkans högsta beslutande organ kyrkomötet är på väg att fatta administrativa beslut bör det hållas fast vid den grundsyn som framgår av kyrkoordningens 10 kapitel 1 §: ”Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i”.

Administrativa beslut får, även när de tas stegvis, konsekvenser för hela den organisation det gäller. För Svenska kyrkans del är det en fråga om kyrkosyn. Är det i förlängningen en kyrka uppbyggd som en koncern vi ser framför oss? Vilken roll kommer församlingar och stift att spela i den? Om detta bör vi tala!

En kyrka kan, som andra organisationer, förändras. Men det bör i så fall ske genom teologisk reflektion och en öppen debatt om församlings-, stifts- och kyrkosyn. Det bör definitivt inte ske genom administrativa beslut, oavsett hur vällovliga de än tycks vara för ögonblicket.

Thomas Söderberg
Ordförande i kyrkoordningsarbetets ”Nivåutredning”, ledamot i utredningen ”Närhet och samverkan” och biskop emeritus