Se inte ned på kulturkristna – de är en tillgång

Johan Unger tidigare domprost

Foto: AI-genererad med DALLE/ChatGPT

Kyrkan är både en bekännelsegemenskap och en kulturgemenskap, skriver debattören.

Kulturkristna, de som inte tror på Gud, men på kristna värderingar och det kristna kulturarvet, är de en tillgång? Är kulturkristendomen en god sak?

Lågkyrkligheten och högkyrkligheten har traditionellt sett ned på den, folkkyrkligheten säger ingenting om den. Frikyrkligheten har hävdat idealet om en personlig Jesusbekännelse och en ren församling. Högkyrkligheten har betonat en levande gudstjänstfirande församling samlad kring sakramenten. Folkkyrkligheten har betonat den förekommande nåden, nådeserbjudandet. Men tiger om kulturen.

Men många inom Svenska kyrkan är inte bekväma med dessa föreställningar och vill inte vara det heller. Men de tillhör ändå Svenska kyrkan. Varför det?

Det finns många motiv till det. Ett viktigt är att Svenska kyrkan är som alla andra kyrkor en hybrid – en korsbefruktning av apostlarnas Jesusrörelse och de olika miljöer den verkat och skapat i. När kyrkan kom till Sverige var det i två olika former en tysk och en engelsk medeltida internationell katolicism, och lite ortodoxi på Gotland. Kyrkan var en mix redan när den kom hit och internationell och nationell korsbefruktning har fortsatt sen dess. Tidigt samverkade kyrkan i symbios med det allmänna både i riksrådet och ståndsriksdagen nationellt, genom biskopsstyret regionalt och i sockenstyrelsen lokalt.

Kyrkan firade livets högtider och formade kyrkoåret med dess kalender, präglade och vakade över moral och rätt, byggde kyrkor och prästgårdar, brukade jord och skog, skapade konst och musik, danade språket och undervisade, skötte fattigvården och folkbokföringen, begravningsväsendet och kyrkogårdarna, samt hade en internationell struktur, men blev ändå ett band som höll samman Sverige.

Mycket av detta är fortfarande ett levande kulturarv som bildat en kulturkristendom, som kyrkan förmedlat genom historien. Kyrkan är en mycket gammal traditionsbärare, som också fortsätter att skapa. Med rätta har ännu mer övertagits av det allmänna, när folket blivit mer bildade genom kyrkans undervisning och mindre fattiga genom kyrkans arbetsmoral, då kunde folket göra stat och kommun starkare.

Statens och Svenska kyrkans samhällskontrakt sades upp i ömsesidigt samförstånd år 2000. Religionsfrihetsprincipen fordrade en ny ordning och har gjort dem till olika samhällsaktörer: staten ska var religiöst neutral i vårt pluralistiska samhälle. I Sverige med en positiv opartiskhet genom att stödja religiösa organisationer. Svenska kyrkan har som andra kyrkor blivit ett nytt slags rättssubjekt: ett trossamfund, inte en halvstatlig myndighet.

Människovärdet med demokratin har ersatt kyrkan som samhällets sammanhållande band. Fast separerade, så förenas stat och kristenhet genom den gemensamma värdegrunden i människovärdet med de mänskliga rättigheterna och demokratin, även om de har olika motiv.

Kristenheten hävdar människovärde med Bibelns tanke om människan som Guds avbild och myndiga medarbetare. Staten är trogen sin karaktär och hävdar människovärdet och demokratin, men är neutral i idémotiveringen. Svenska kyrkan är förvisso ett trossamfund, men hon har också genom seklernas skilda miljöer byggt upp ett ojämförligt kulturarv, som en följd av sin mission att nå andra än sig själv. Hon har utvecklat en kulturinstitution med rötter som går flera tusen år tillbaka i tiden. Kyrkan har blivit en unik traditionsbärare.

De som tillhör kyrkan för traditionernas och traditionsarvens skull är en viktig tillgång. De är olika de också. Men vi bekännelsekristna ska inte se ned på dem. Kyrkan är både en bekännelsegemenskap och en kulturgemenskap. Vissa delar inte bekännelsen men delar kulturen. Som vissa delar jag både bekännelsen och kulturen, så jag kallar mig kristen humanist. Den kristna humanismen är en viktig position och tradition med rötter i Jesu undervisning.

Kulturkristendomen bejakar en traditions- och kulturgemenskap som förmedlar ett sammanhang, vars bredd och djup är enastående. Den kan beröra och gripa människor långt utanför de troendes skara. Traditionskristendomen är en stor resurs både för kyrka och samhälle.

Bekännelsekristna och kulturkristna bör samsas och samverka både i Svenska kyrkan och utanför. Kulturkristna behöver kyrkan bli mer medvetna om och värna om. Inte minst nu när en kulturkanon ska diskuteras. Och nu när världen ser ut som den gör med dalande människovärde och demokrati.


Johan Unger, tidigare domprost

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

6 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Slutsats
Man kan vara kristen utan att tro på Gud. Man kan tro på Gud utan att vara kristen.
Christer Svanström
Ofta talar företrädare från Sverigedemokraterna varmt om kyrka och kristendom utan att kanske direkt vara bekännande. Fint att f.d. domprosten varmt välkomnar dem till gemenskap utan att sortera.
Monika
Vad är ens en kulturkristen? Jag skulle kunna sträcka mig till att kalla personerna som debattören talar om som kulturkyrkliga. När vi började kallas för kristna i Antiokia så var inte detta pga någon kultur. Nej det handlade om människor som omvänt sig till den levande Gudens son - Jesus Kristus. Att en tidigare domprost för ett så ytligt resonemang borde få alla var ingsklockor att tjuta. Aldrig ska begreppet kristen solkas ner genom att inte syfta den människa som omvänt sig från den gamle Adam till världens Frälsare.
Definition av Kulturkristen
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturkristen Men begreppet har säkert definierats på olika sätt, i olika sammanhang.
Rasmus
Jag förstår inte varför en kulturkristen (ateist) ens skulle vilja vara med en gemenskap utan att tro. Är som att jag skulle gå med ett forum om Warhammer 40K men inte bry mig ett piss om lore:en. Vad är poängen? Om du inte tar tron seriöst, varför vill du umgås i samma gemenskap. Blir nästan som att en kommunist gillar att gå på gudstjänst.
Definition av Kulturkristen
Det finns många medlemmar i Svenska kyrkan som aldrig går på söndagsgudstjänsten, eller som går dit på första advent, och kanske deltar i midnattsmässor, konserter, går dit på öppna förskolan när de är föräldralediga, skänker pengar till Act Svenska kyrkan, går in och tänder ljus i sin lokala kyrka osv. Människor som kallar sig själva "inte troende" eller agnostiker, som har svårt att förstå treenigheten och inte har någon relation till Jesus, men som ändå ser sig som sökande och har en tro på att det finns "något". Människor som i generationer har tillhört kyrkan, och gått i kyrkan som alla andra när det förväntades av oss. Men som nu när det råder religionsfrihet har ett mer avkopplat förhållande till kristendomen. Om vi underkänner och tar bort alla dem - som verkligen uppskattar musiken, arkitekturen, konsten, litteraturen, de tända ljusen, människosynen och gemenskapen i kyrkan, utan att för den saken skull tro helhjärtat på den treenige Guden, då krymper medlemsantalet drastiskt. Vi ska vara rädda om våra "kulturkristna" medlemmar. Man kan vara kristen på så många olika vis. Människor måste få lov att vara sökande, och tro på sitt eget individuella sätt.
8

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Strängnäs stift
Stockholms stift
Linköpings stift
Stockholms stift
Göteborgs stift
Linköpings stift
Härnösands stift
Strängnäs stift