Risken finns att Svenska kyrkan gör en ny stiftsindelning. Konsekvenserna kan bli stora.
Svenska kyrkan genomgår just nu en kraftig omorganisation. Effektivitet och stordriftsfördelar är ledorden som gjorde att det bildades ett nationellt lönecenter i Uddevalla. Än så länge är det frivilligt för församlingar att ansluta sig dit, men vi får se vad det slutgiltiga beslutet blir. Det är inte säkert att det blir kostnadseffektivt i längden, då denna typ av centralisering i den kommunala sektorn och myndighetsvärlden tvärtemot förväntningarna faktiskt bidrog med att administrationen totalt sett växte.
De stora centraliseringstendenserna märks dock främst inom församlingslivet. Församlingsgränser och stift har ritats om även historiskt, men nu bildas nya pastorat och görs sammanslagningar i en hisnande hastighet. Det blir för många svårt att veta exakt vart de ska vända sig när det gäller hur den lokala församlingen styrs. På vissa håll är det verksamhetsråd, på andra platser är det fortfarande församlingsråd.
En del stordriftsfördelar kan kanske skönjas i de nya pastoraten, men det blir ibland som med den nya Polismyndigheten. I storpastoraten får komministrar, kyrkomusiker och kommunikatörer ambulera över stora områden – ena veckan blir det gudstjänst på en plats och andra veckan gudstjänst på en helt annan, med följden att den naturliga församlingsgemenskapen går isär.
Vissa församlingar har gagnats av detta, men i chefsfrågor har det blivit betungande med storpastoraten. Kyrkoherdar och församlingsherdar, blir som gruppbefäl, och det är på många håll denna utveckling inte blivit bra. Att ta ansvar för denna sorts förändring är svårt, och när ännu en kyrkoherde blir utbränd eller utköpt blir det en lång period av limbo utan pastoralt ledarskap, osämja och status quo. När då beslutsfattandet blir otydligt och det pastorala ledarskapet blir hindrade från att genomföra förändringar, så finns det en risk för att det är administratörer som får fatta besluten.
På tapeten är nu frågan om stiftsindelning, och hur den kan ritas om. Vi förstår att de ekonomiska ramarna skiljer sig mycket från stift till stift, men hur dessa stift eventuellt skulle ritas om kräver mycket varsamhet. När stiftsgränserna senast ritades om var det brinnande världskrig. Vi behöver därför ställa oss frågan om förändringen är för förändringens skull eller om det finns goda skäl till förändring?
Under förra mandatperioden misslyckades regeringen med sin nya regionindelning. Risken finns att Svenska kyrkan gör en ny stiftsindelning, eftersom Socialdemokraterna och Centern är mycket starka i Kyrkomötet och driver frågan aktivt. Konsekvenserna kan bli stora. Frågan är om Svenska kyrkan har råd att misslyckas?
Olov Lindquist (FiSK)
Stockholms stift, ordförande
Fredrik Unger (FiSK)
Uppsala stift, vice ordförande
Marcus Romedahl (FiSK)
Lunds stift, styrelseledamot
LÄGG TILL NY KOMMENTAR