Smärtsamt när vår kyrka tas ur bruk

Det är inte som att flytta möbler till en annan lokal. Våra förtroendevalda i församlingen tycks hantera uppgiften utan att förstå eller ens vilja förstå, vilken situation de försätter alla i, som har kyrkan som sitt andra hem.
Vi kunde aldrig ana att något sådant här smärtsamt kunde drabba en stadsdelskyrka, där alla är starkt engagerade och där 5 800 av de cirka 6 000 boende inom området är medlemmar i svenska kyrkan.

Det är ett stort svek mot församlingsmedlemmarna i Norrmalms kyrka. Tilltron till de förtroendevalda har försämrats under resans gång. Det handlar om uttalanden som man inte stått fast vid, om märkliga förfaranden i samband med omröstningar och dylika situationer, vilka aldrig skulle godkännas i en samhällsdebatt.
Intresset för kyrkan, dess tro och verksamheter är djupt förankrade hos medlemmarna. Det går inte att jämföra kyrkans medlemskap med idrottsklubbens eller pensionärsföreningens. Vårt medlemskap i kyrkan bygger på en tro som bär och håller oss samman, både när det blåser snålt, men också när vi får glädjas tillsammans.

Min fråga är: Har svenska kyrkan på riksplanet några möjligheter att stötta en församlings- gemenskap i en situation som denna? Har läst i KT att inom en nära framtid kommer stiften att ansvara för kyrkans byggnader och dess underhåll. När i så fall kommer detta att bli verklighet?