Stöd drabbade av psykisk ohälsa

Adolf Hitler och hans nazister hatade inte bara judarna. Romer, sexuellt avvikande och psykiskt funktionshindrade hamnade i samma bås. Alla utsattes för omänskliga medicinska experiment innan de gasades ihjäl.

I Sverige var homosexualitet kriminellt in på 1950-talet. Även de psykiskt sjuka behandlades likartat – inte i fängelser men med tvång på sinnessjukhus.

Under våldsamt motstånd öppnade biskop Lars Carlzon – redan som pastor primarius i Storkyrkan – sin kyrka för människor med olika sexuell läggning. Under senare år är stiftets biskop aktiv på Pride-festivalen. Nu senast annonserade Judiska församlingen en Pride-sabbat i Stora Synagogan under ledning av Stockholms biskop och överrabbinen – en god ekumenisk manifestation för en grupp som trots allt fortfarande står vid sidan av samhället.

Under senare år har jag upptäckt ett otäckt utanförskap för landets psykiskt funktionshindrade personer. Både ”sexuellt avvikande” och ”psykiskt funktionshindrade” är två av grupperna som enligt regeringsformens 2 § inte får diskrimineras.

Det är därför anmärkningsvärt att kyrkan inte är lika angelägen att öppna sina dörrar för den senare gruppen. I ett brev i februari 2012 till Stockholms stiftsstyrelse, Sveriges kristna råd i Stockholm och alla kristna församlingar på Östermalm i Stockholm föreslog jag aktiva insatser för de 1100 psykiskt funktionshindrade personerna i stadsdelen.

Endast metodisterna och den romersk katolska församlingen svarade. De båda förstod problemet – men hade inga resurser för ändamålet. De andra har ännu efter 1 ½ år inte svarat – trots påminnelser.

Nog bör man kunna förvänta att Stockholms stift och församlingar visar ett likartat engagemang för de ensamma och olyckliga människor som drabbats av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa har ofta sin grund obesvarade existentiella frågor.

Den psykiska sjukdomens vanligaste dödsorsak är självmord, som ökar bland ungdomar. Varför skulle inte kyrkorna i ekumeniskt samförstånd också kunna arrangera en årlig PSYK-festival för att skapa engagemang kring ansvaret för människor med psykisk ohälsa – att stödja de drabbade men också att skapa miljöer som inte leder till psykisk ohälsa?

Det är nu hög tid att planera nästa års festival!

Per-Ola Larsson