Svenska kyrkan kan lära mycket av skolan

Det finns ett feghetssyndrom i kyrkan. Så uttrycker ärkebiskop Anders Wejryd sina farhågor i en bilaga i Kyrkans Tidning förra våren. Han menar att det kan bero på att kyrkan är osäker på sin ställning och auktoritet. Osäkerheten leder i sin tur till problem med arbetsledning och höga sjukskrivningstal. En utväg kan vara att lära av andra med liknande utmaningar.
pekar även på organisationsfrågor och strukturella problem, som till exempel sammanslagningar där fyra församlingar bildar en storförsamling. Det Anders Wejryd inte går in på är vad detta för med sig i form av ökade krav på ledarskap och höjda kompetensnivåer.Den här typen av förändringskrav är kyrkan inte ensam om. En väg till lösning är att titta på andra i liknande situation. Hur gör man i näringslivet när man har problem av det här slaget? Hur gör institutioner?Ett exempel är den svenska skolan, som trängs hårt av ”skolpeng” och också administreras av specialister – pedagoger – som med åren blir befordrade till rektorer och därmed chefer över stora administrativa enheter. Plötsligt ska en person, som till professionen är pedagog, vara verksamhetsledare och ansvara för en stor personalgrupp på upp till hundra personer, med mycket skiftande kompetenser, och samtidigt ansvara för tusentals ungdomars framtid! Sveriges framtid!
I den nya skolreformen med ”skolpeng” konkurrerar skolorna med varandra, för att få så många elever som möjligt med de bästa betygen. Annars inga pengar.Här ser jag parallellen med en teolog som brinner för sitt uppdrag att vara präst och förkunna, men har liten tidigare yrkeserfarenhet och ofta ingen erfarenhet som ledare. Han eller hon blir satt att leda en stab på kanske trettio personer eller fler, med olika bakgrund, samt hantera en församling med tusentals medlemmar/boenden. En helt orimlig situation, som definitivt inte skulle accepteras i näringslivet.Hur har då skolan gjort för att lösa sin nya roll att attrahera elever för sin överlevnad, samt ordna en effektiv verksamhet med motiverade lärare och personal?
finns något som kallas Rektorsakademin. Det är en brygga mellan näringslivets seniorer och skolornas rektorer, ett slags mentorskap. Man matchar personer som kompletterar varandra, så att rektorerna får tillgång till högutbildade näringslivspersoner som från grunden kan ledarskap, verksamhet, omvärldsbevakning och kommunikation.
och näringslivspersonen träffas en gång i månaden, varannan månad eller efter överenskommelse och behov, för att reflektera över rektorns och skolans problem. Det är ett ömsesidigt utbyte med stor respekt för olika kunskaper och som stimulerar båda. Näringslivspersonen bidrar med kunskap och skolan tillförs något nytt, som bidrar till elevers framgång genom bättre fungerande skolor. 100 mentorer som stöttar 100 rektorer i 100 skolor i Stockholmsområdet och i Skåne är en otrolig resursförstärkning.
likheter mellan Svenska kyrkan, där teologer blir verksamhetsledare, och skolans pedagoger, som blir ledare för stora utbildningscentrum. Skilsmässan mellan stat och kyrka liksom förändrade ersättningar per elev i skolan är båda stora förändringar som kräver nytänkande.Kyrkan står inför stora utmaningar. Jag vill uppmana biskoparna i landet att ta sig an dem genom att starta en ny kompetensbrygga – Prästakademin?– mellan näringsliv och kyrkoledare för stora församlingar och skapa en mentororganisation av Rektorsakademins modell. Det skulle också attrahera nya medarbetare, med kompetens inom till exempel kommunikation och HR, att söka till kyrkan och betydligt höja kunskapsnivån.