Teologer behövs i inland och storstad

SLUTREPLIK

Jag minns ett seminarium i religionsfilosofi. En student frågade ”Vad har jag för nytta av det här när jag som präst möter ett sorgehus?” Svaret kom snabbt: ”Det är nog inte det första du talar om i det samtalet. Men det har betydelse att du som präst har gjort den självreflektionen, innan du ringer på dörren.”

Johan Bonander och Stefan Klint skriver i en replik (KT 2/10–25) om att hålla flera perspektiv i huvudet för att främja rekrytering av präster i Svenska kyrkan. Absolut! 

Ett första perspektiv är den svåra rekryteringssituation som råder i de stift i Svenska kyrkan som har ett inland. Vi behöver tala klarspråk om att ansvaret, också konkret, delas av Svenska kyrkans alla stift. Att främja lekmannaledd gudstjänst är viktigt för att värna församlingars kontinuerliga gudstjänstfirande. Att uppmuntra unga vuxna att välja prästbanan som första yrke, underlätta för äldre att läsa teologi på ett flexibelt sätt, främja olika traineeprogram, ha formaliserade utbyten mellan storstad och inland och gärna utveckla vänförsamlingar inom Svenska kyrkan kan vara några förändringsnycklar. I grunden rör det komplexa samhällsfrågor som märks i många yrken. Det är sedan länge svårt att exempelvis rekrytera lärare och bibliotekarier till mindre orter.

Ett andra perspektiv är teologi och teologiska metoder som en unik kompetens i samhället, som präster behöver vara rustade i och bärare av. Svenska kyrkans teologiska kommitté skriver om ”en levande kultur av teologisk bildning” som en ödesfråga, som skiljer sig från bland annat ett juridiskt tänkande Teologisk bildning. En utmaning för Svenska kyrkan (2023). Jag tror ingen skulle driva att en klok och erfaren präst borde kunna gena för att bli jurist eller läkare. Det omvända verkar mer lockande. Hur kommer det sig? Kanske behöver vi tala mer om vad som faktiskt gör teologisk kompetens unik. En teolog har en utbildning inom flera områden med koppling till religion och livsåskådning, i historia och nutid. Den ger kunskap och verktyg för nödvändig egen trosreflektion, för mission och förkunnelse och speglar uttryck för tro och liv idag. Det gäller bibelvetenskap och systematisk teologi med dess text- och trostolkning, religioners och särskilt den kristna idéhistoriens förändring över tid, etiska verktyg för svåra etiska dilemman och beteendevetenskapens psykologiska perspektiv. Med all respekt för andra yrken, teologins bidrag är inte utbytbara mot andra kompetensområden och behövs i både inland och storstad.  

Jag tänker på den legendariske svensk-amerikanske teologiprofessorn James M. Gustafson (1925–2021). I An Examined Faith: The Grace of Self-Doubt (2004), och i ljuset av George W. Bush och Usama bin Laden som talade om ”God on our side”, slår han ett slag för teologi och det krävande uppdraget att utveckla en ärlig och samhällsrelevant tro. En reflekterad tro är inte allt vid ett sorgehusbesök, men det är en väsentlig del.

Boel Hössjer Sundman,
stiftsprost Stockholms stift