Vad behövs för att bli präst?

Nyligen rapporterade Kyrkans Tidning om traineeboom i Växjö stift. För en månad sedan möttes 1 300 unga vuxna till biskoparnas ungdomsmöte. I många församlingar är det tryck för att bli ung ledare. Förhoppningsvis kommer flera av dem vilja utbilda sig till pedagoger, diakoner, präster och kyrkomusiker. Samtidigt är situationen i särskilt inlands­områden illavarslande, ibland ­direkt alarmerande. Vissa församlingar i Svenska kyrkan har ingen ordinarie kyrkomusiker, präst eller diakon. 

I en aktuell utredning dras slutsatsen att ”alternativa vägar till prästvigning för dem som har en annan akademisk examen från tidigare behöver utredas.” (Svenska kyrkans utredningar 2022:1). Röster hörs om en kortare utbildning för den som passerat en viss ålder. Till årets kyrko­möte motioneras (2025:38) om en förkortad prästutbildningsväg för den som har annan akademisk utbildning. 

Ja, vad behövs för att bli präst? Frågan har processats i Svenska kyrkan under långliga tider. För 100 år sedan var prästbristen så omfattande att biskoparna behövde tänka utanför boxen. Prästkandidater skulle helst ha studentmössa och akademisk utbildning men ”för prästkallet synnerligen lämpade män kunna behöfvas tagas i anspråk för prästämbetet utan att äga dessa kvalifikationer” (Församlingsbladet 1918, nr 2). 

Även 1970-talet hade rejäla rekryteringstrubbel. Blivande präster fick dispens från teolo­giska krav med snabbspår till prästvigning när annan livserfarenhet lyftes fram som viktig. Erfarenheterna var dock ambivalenta, med en känsla av A- och B-lag. 

I den examen som är obligatorisk för präster ingår redan i dag minimal fördjupning om de andra världsreligionerna, nyandlighet, religionsbeteendevetenskap, etik och religionsfilosofi. Ändå är prästuppdraget teologiskt krävande: att begripligt och så att evangeliet inte förvanskas ”utifrån teologisk kunskap, personlig tro och egen erfarenhet tolka och levandegöra Guds ord i den samtida kontexten.” (Biskopsbrevet Kallad till diakon och präst 2014). Vi ser hur politiska ledare, inte minst på ytterkanterna, använder påståenden om kristen tro för att motivera politik, öka maktanspråk och montera ner demokratiska värden. Alternativ für Deutschlands demonstration mot muslimsk invandring är ett exempel. Redan Jörg Haider på sin tid i Österrike på 00-talet skanderade att ”budet om att älska sin nästa betyder att vi i första hand ska hjälpa våra landsmän”. Ett budskap som upprepats av vicepresident JD Vance i USA. 

Kanske är det livsstilsförändringar som gjort det svårare att få präster, liksom andra yrkesgrupper, till mindre samhällen långt från storstadslivet. Att vilja rota sig och dela liv över tid. Att verka inte ”för” en församling utan ”med” församlingen. Men är verkligen minskat teologiskt kunnande bland präster lösningen?  Jag menar att vi själva medverkat till problemen och överbetonat att unga vuxna först bör göra annat. Samtidigt har vi förtroende för nyexaminerade tandläkare och psykologer i 25-årsåldern. Visst är det fantastiskt med den som senare i livet vill svara ja på en kallelse, men sannolikheten och möjligheten att börja högre utbildning minskar med stigande ålder och det gäller alla högre utbildningar. Vi borde uppmuntra unga vuxna att vara trainee i församlingar utanför storstäderna, läsa teologi som första utbildning och samla livserfarenhet som en del av prästtjänsten. 

Att biskoparna skulle kunna göra individuella undantag borde vara möjligt, men att minska de generella kraven över en viss ålder skapar nya problem. Det är som om teologi i kärva rekryteringstider inte ses som ett kompetensområde. Och varför skulle ens en 35-åring vilja dra på sig omfattande studieskulder om det går att vänta några år och läsa en slimmad prästutbildning? Jag är själv tacksam över att min hus­läkare är utbildad i medicin och att hen inte fått sitt jobb med en annan examen eller andra livs­erfarenheter.

Så låt oss tänka tvärt om. Att teologiska metoder och god teologi är betydelsefullt för präster – för att vara hoppbärare, möta törst efter trosfördjupning och tolka en skakig värld där klimatnöden förvärras och krigsretorik breder ut sig.

Boel Hössjer Sundman
stiftsprost Stockholms stift