Trösta, trösta mitt folk – kyrkans uppgift i kris och beredskap

Jerker Schmidt, garnisonspastor med flera
För att minska smittspridningen stannar många hemma och det är tomt på gator och torg. Foto: TT

Nu är det läge att ärkebiskopen utfärdar ett böndagsplakat med en uppmaning till enskild och offentlig bön för vårt land, de som arbetar för att lindra nöden och de som drabbats.

Det läge som nu råder i vårt eget land och i världen i stort, ger upphov till att reflektera över Svenska kyrkans uppgift och roll i kristider. Vilket är vårt särskilda bidrag för att stödja våra församlingsbor och vårt samhälle?

Det finns många viktiga funktioner i vårt land som ska fungera både i vardag och i svåra tider. Det gäller för sjukvård, försvar, polis, brandförsvar och vårt politiska styre. Men även vår egen verksamhet ska tåla påfrestningar och kunna fungera.

Svenska kyrkan har trots ändrade relationer till staten vid millennieskiftet som största samfund med 25 000 anställda och många frivilliga en viktig roll och ett särskilt ansvar. Vi ska inom ramen för totalförsvaret på statens uppdrag kunna utföra begravningsverksamheten både i fred och krigstid. Men därutöver har vi ytterligare uppgifter.

När samhället i olika funktioner stänger och drar sig tillbaka, ska vi stå kvar. Kyrkan bär på en erfarenhet av att under århundraden stått för en stabilitet, stöd och tröst till människor trots ”pest och hungersnöd, krig och världsbrand”.

Detta är vår kallelse som kristna och kyrka men det är också vår uppgift inom ramen för totalförsvaret och det psykologiska försvaret. Nu prövas vår trovärdighet. Boken ”Efterföljd” är ofta och gärna citerad med hänvisning till Dietrich Bonhoeffer, men vad innebär denna efterföljd om inte att följa Kristus inte bara i ljusa utan också i mörkare dagar.

Därför behöver varje präst, diakon och kyrkoanställd reflektera över sin egen uppgift att i kristider och stödja det gemensamma. Vi måste kunna prioritera det kollektiva före det enskilda och vara beredda på att också vårt arbete kan kosta något. Detta är samma situation som sjukvårdspersonal, poliser eller militärer alltid befinner sig i.

Därför ska vi utföra våra uppgifter oavsett samhällsläge. Vilka är då våra uppgifter?

Vi ska fortsätta med vår vanliga verksamhet och visa att det vi tror håller och bär också genom denna pandemi. Vi ska klara denna uppgift men vi ska också kunna klara mycket mer och mycket svårare saker.

Vi ska givetvis följa myndigheternas rekommendationer och beslut angående hälsa och säkerhet men detta får inte lamslå oss som kristna eller kyrka.

I en del av församlingars kommunikation har vi noterat det olyckliga att man varit noga att förmedla vilka verksamheters om ställs in och långt ner eller nästan sist noteras att det ska firas gudstjänst. Byt perspektiv, budskapet ska vara: vi firar gudstjänst! Välkomna, till bön och få ta del av den skatt som kyrkan sitter på. Därefter kan man kommunicera vilka övriga förändringar som skett.

Så fortsätt med att ringa i klockorna, öppna våra kyrkor, fira gudstjänst och kyrkliga handlingar med dop, vigslar och begravningar. Synliggör och erbjud nu mer än annars diakonin och den enskilda själavården.

Erfarenheten från den militära själavården är vikten av kontinuitet och att gudstjänsten ska fortsätta men kanske på ett nytt sätt och under andra betingelser.

Genom att dela den skatt som vi förvaltar så skapar vi hopp och mod. Vi lugnar och stabiliserar. Vi kan dämpa rykten. Men också i vårt budskap tänka in uthållighet och tålamod för var dag har nog av sina egna bekymmer (Matt 6:34)

Sveriges Kristna råd har föredömligt gått ut med en uppmaning till bön. Nu är det läge att också ärkebiskopen utfärdar ett böndagsplakat med en uppmaning till enskild och offentlig bön för vårt land, de som arbetar för att lindra nöden och de som drabbats.

I kris och beredskapstider ska kyrkans budskap vara tröst och hopp och uppgiften att vara en herde för sin hjord ska bli tydliggjord. Trösta, trösta mitt folk (Jes 40).

JERKER SCHMIDT
garnisonspastor

MONA WESTERLUND LINDBERG
Sjukhuspräst Karolinska Universitetssjukhuset Solna/Fältpastor

ERNST-ARNE DETERT
Komminister/Hemvärnspastor

JOSEF EKESRYD
Komminister/Bataljonspastor

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.