Vår upprördhet är tecken på vår medkänsla

REPLIK

Hur förhåller man sig lugn och balanserad i en diskussion som handlar om människors liv eller död? Det frågar jag mig efter att ha läst debattörerna Marie Arnesdotter och Anders Brännströms artikel i Kyrkans tidning, där de efterlyser en mer nyanserad retorik angående allt negativt Israel gör. Präster och förtroendevalda ska ta större ansvar för vad de skriver och hitta en bättre balans. 

Frågan handlar egentligen om hur omvärlden, alltså du och jag, reagerar när ett krig pågår i vår vetskap. Vi ser lidandet och hungern och läser om den. Det finns flera auktoriserade hjälporganisationer på plats, Rädda barnen, UNICEF, Läkare utan gränser, som rapporterar om total misär inne i Gaza. Det finns ingen anledning att misstro rapporterna som kommer inifrån Gaza. Bara under de senaste dygnen har ytterligare ett hundratal människor dött i Gaza. 

Rapporteringen från ett krig ska vara saklig och neutral, men vår upprördhet är en konsekvens och ett tecken på vår medkänsla. Det är något vi ska hålla fast vid. Slutar vi att reagera på lidande blir vi människor utan medkänsla. Och i medkänslan bor ett stort hopp för mänskligheten.  Författarna nämner att vi inte endast ska lyfta fram allt negativt som Israel gör. Men hur kringgår man det faktum att Israel är den nation som går fram i Gaza? Rapporteringen är saklig. Det är ett faktum att människor svälter i Gaza och 50 000 människor redan har dött. 

 Ett av de viktigaste sätten vi människor har att påverka är genom ordet, vår egen röst. Vi kan säga ifrån och använda vår röst. Vi har yttrandefriheten i vårt land, något som inte kan tas för given. Tacksamheten att journalisten Joakim Medin kommit hem från Turkiet är stor. Många människor upplever en maktlöshet kring vad som sker i Gaza och på andra håll i vår värld. Det känns som att makten ligger långt bortom oss själva. Vad vi än gör eller säger spelar det ingen roll, om inte politiker med inflytande gör något. 

Vi ska fortsätta stå upp för fred och de mänskliga rättigheterna. Det vi kan göra för fred ska vi fortsätta med. Att vi reagerar och blir upprörda är tecknet och hoppet om Kristi kärlek, och har inte med höger-eller vänsterpolitik att göra.

Nathalie Olivefalk