Vårda Guds skapelse - säg ja till klimatmotionen

Olof Lundquist (ÖKA), Tristan Troby (S) förtroendevalda inom Göteborgs domkyrkopastorat

Foto: Getty

Om kyrkomötet inte tillstyrker den framlagda motionen kan det tolkas som att kyrkomötet inte anser att det föreligger ett klimatnödläge

Ett Biskopsbrev om klimatet skriver Svenska kyrkans biskopar 2018: ”Klimatkrisen är sannolikt den största gemensamma utmaningen som mänskligheten någonsin stått inför.” Biskoparna har nyligen uttalat att vi befinner oss i ett klimatnödläge. En motion om klimatnödläge har ställts till det pågående kyrkomötet. Förvaltarskaps-utskottets förslag till svar är avslag. Vi menar att kyrkomötet måste instämma i biskoparnas uttalande.

Patriark Bartholoméus I av Konstantinopel och ärkebiskop Antje Jackelén framhöll år 2019 följande: Om vi vill ha ett ekologiskt, socialt, ekonomiskt och andligt förhållningssätt till världen -- och det måste vi-- så räcker det aldrig med individuella eller kommersiella lösningar. Därför är det andlig mognad som nu är efterfrågad. En sådan mognad innebär att kunna se skillnaden mellan det jag själv vill och det världen behöver. Den kan se att klimatkrisen bottnar i mänsklig girighet och själviskhet. Den kan lyfta oss bortom rädsla, snikenhet och i grunden osunda bindningar.”

När vi människor blir rädda för något har vi tre valmöjligheter; vi kan välja att förneka det, vi kan välja att aktivt motarbeta det, men vi kan också välja att agera, genom att be, ta reda på mer och fortsätta ett arbete som redan är påbörjat.

Kyrkostyrelsen fastställde nyligen en reviderad version av dokumentet Svenska kyrkans färdplan för klimatet. Inledningsvis ställs frågan: Vad är kyrkans uppgift i denna tid? I kyrkoordningen anges församlingens grundläggande uppgift (Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission), där syftet är ”att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Kyrkostyrelsen understryker att kyrkans arbete med klimatfrågor går tillbaka på denna fundamentala skrivning om församlingens uppdrag och syfte. Uppmaningen från kyrkostyrelsen är att integrera hållbarhetsaspekter i verksamheten både när den styrs och när den genomförs. Ambitionen är att hållbarhetsarbetet ska bäras av alla anställda och förtroendevalda.

Klimatfrågan rör även frågan om rättvisa. Kyrkan måste ta sitt ansvar tillsammans med andra samhällsaktörer. Det handlar om etiskt ansvarstagande och ytterst att vara trogen vår kristna värdegrund. När det gäller hållbar utveckling, inom vilken klimatfrågan är den dominerande faktorn, handlar kyrkans uppdrag om hur vi ser på oss själva, varandra och vår relation till skapelsen och Gud. Kyrkan har en unik möjlighet att bidra till värderingsförändring i det svenska samhället genom att vi kontinuerligt bearbetar värderingar, världsbild och livssyn i hela vår verksamhet. Det ingår i församlingens grundläggande uppgift.

På olika nivåer inom Svenska kyrkan pågår ett intensivt arbete med syfte att värna och vårda skapelsen. Kyrkostyrelsens dokument Färdplan för klimatet är ett av uttrycken för det. Redovisade uttalanden och åtgärder visar på och utgör, enligt vår uppfattning, ett massivt stöd för uppfattningen att vi befinner oss i ett klimatnödläge.

Om kyrkomötet inte tillstyrker den framlagda motionen kan det tolkas som att kyrkomötet inte anser att det föreligger ett klimatnödläge.  Det vore, enligt vår mening, förödande för synen på Svenska kyrkan som etiskt ansvarstagande med kristen värdegrund.

Vi har ansvar för att värna, vårda och utveckla Guds skapelse och därmed för vad vi gör med den. Vi riskerar att hamna fel om vi väljer att inte våga inse allvaret i läget.  Gud har lagt oss i bräckliga lerkärl. Varför ska vi slå sönder de inifrån?

Olof Lundquist (ÖKA) 
Tristan Troby (S)

förtroendevalda inom Göteborgs domkyrkopastorat

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Nils Ronquist
”Klimatkrisen är sannolikt den största gemensamma utmaningen som mänskligheten någonsin stått inför.” Så inleds debattartikeln. Skall vi debattera att vi står inför en kris eller försöka lösa den? Att vältra sig i en kris löser inte problemet. Kan vi göra det antagandet att vår jord missköts av oss människor; vi har rubbat jordens balans. Skall vi försöka backa eller hoppas att jorden hittar sin nya balans och vad innebär det? Min inställning är konservativ och bygger på att försöka backa bandet. En gång i tiden hade vi ett barr- och regnskogsbälte från Sibirien till Brasiliens regnskogar. Regnskogarna har vi huggit ned och förvandlat skogen till betesmarker och åkermark. Vi måste effektivisera vår åkermar. Vi måste effektivisera vår djuruppfödning. Kort sagt vi måste återställa framförallt regnskogsbältet. Att avdunsta regnskogens vatten kostar energi att transporter vattenånga kostar energi, att låta vattenånga sedan falla ned som regn kostar eneri. Är detta resonemang korrekt. Finns det andra lösningar? Det bör vi diskutera! Vi måste vara rädda om Guds skapelse eller lita på Gud och inte på att hela påpeka att vi har ett problem.