Det är sorgligt att se hur aningslöst tidningar sväljer Timbros rapport. Timbro är inte en neutral samhällsbevakande tankesmedja som arbetar för Svenska kyrkans bästa, utan är en tankesmedja kopplad till svenskt näringsliv och ideologiskt förankrad åt höger, skriver debattör Anders Sterzel.
Det är med stor förvåning jag läst reaktioner i kristna tidningar i kölvattnet av Timbros rapport ”Omvägen om Gud”. Där slås det fast att Svenska kyrkan idag styrs av en vänstervriden ledning som har sitt ursprung i 68-rörelsen. Vidare anges att den centrala ledningen mer drivs av politiska överväganden än av teologiska.
Jag är inte på något sätt en förespråkare av partipolitik i Svenska kyrkan. Och om rapportens vinkling hade varit att rikta sin udd mot partipolitiken i stort så hade det varit bra. Men det har man nu inte valt. Man har enbart valt att inrikta sig mot socialdemokratisk partipolitisk inblandning. Centern, ett parti som är överrepresenterat i kyrkovalet jämfört med väljarstödet på riksdagsnivå, nämns inte med ett ord.
Och jag tycker det är sorgligt att se det sätt som kristnatidningars ledarsidor nu skriver om detta. Aningslöst sväljer de med hull och hår Annika Borgs och Eli Göndörs rapport, publicerad via Timbro. Det som stör mig mest är att ingen tar upp vem avsändaren för rapporten är. Ingen har bemödat sig med att ställa frågan vad Timbro vill med denna rapport. Ingen berättar att Timbro faktiskt är en part i målet.
Timbro är inte en neutral samhällsbevakande tankesmedja som arbetar för Svenska kyrkans bästa, utan är en tankesmedja kopplad till svenskt näringsliv och ideologiskt förankrad åt höger. Inte ett ord sägs om att deras kritiska kikarsikten länge varit riktade mot både socialdemokratin och fackföreningsrörelsen.
Ingen ställer sig ens den helt avgörande frågan för denna rapport: Är udden i rapporten riktad mot ledningen av Svenska kyrkan, eller är udden riktad mot socialdemokratin i stort? Sanningen kan mycket väl vara den att det här förekommer en diskrepans mellan Annika Borgs och Eli Göndörs avsikter och Timbros avsikter.
Nu delar jag Annika Borgs och Eli Göndörs tankar om att det inte är bra om partipolitiken försöker styra Svenska kyrkan. Jag håller med om att det bästa vore ifall vi hade kyrkopolitiska partier som styrdes av en kristen reflekterad teologisk agenda. Men när de två anklagar Svenska kyrkan för att vara politiskt vänstervriden blir det lustigt. Det verkar som om författarna inte förstår att deras förhållningssätt också är politiskt färgat, fast från andra hållet. Ett exempel på detta kan man se på sidan 19 i rapporten. Där försöker författarna visa på ett typiskt vänsterorienterat kyrkligt beteende, när de tar upp biskoparnas brev om klimatet. I detta stycke i brevet försöker debattörerna på fullt allvar påvisa biskoparnas vänstervridenhet då de anklagas för att använda de socialistiska markörerna rättvisa, solidaritet, försoning och fred, i stället för de bättre teologiska markörerna rättfärdighet och barmhärtighet, frid och försoning.
Det är svårt att förstå vad författarna avser med detta. Menar de att dem om räknar sig till borgerligheten, från mitten ut mot höger är emot rättvisa och fred? Innebär det att samma människor inte kan känna medlidande och solidaritet med utsatta människor? Det tror inte jag. Även de som röstar på C, KD, L eller M vill nog helst ha rättvisa och fred framför krig och orättvisor. Jag är vidare övertygad om att människor med uppfattningar som räknas som höger kan känna empati och solidaritet med utsatta människor.
Detta resonemang gör ingen glad. Egentligen säger det väl lika mycket om Annika Borgs och Eli Göndörs politiska åsikter som om felen med med socialdemokratin i kyrkan.
Det här är synd. Jag hade välkomnat en rapport som hade resonerat kring all partipolitik i en teologisk organisation, inte bara en som är emot socialdemokratisk dito. Som det blivit nu så kan man inte se denna rapport som något annat än en värdebaserad partsinlaga.
Anders Sterzel
präst, Skara stift
LÄGG TILL NY KOMMENTAR