Varför så viktigt att tro?

När jag läste dem tänkte jag på två dikter av Hjalmar Gullberg och Nils Ferlin. ”När i ödslig skog ångest dig betog kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog” börjar den ena dikten och den slutar ”Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så”. Ferlin-dikten börjar med orden ”Kan du höra honom komma ” och slutar ”Men han talar som en ton ur en mjuk violin och han talar såsom aftonens svalka”. Dikterna handlar om medmänniskor det vill säga sådana som varken är energitjuvar eller har behov av att använda härskartekniker.Visst skulle Svenska kyrkan kunna tillhandahålla medmänsklighet – om den bara ville!
inläggen i Kyrkans Tidning med två artiklar i Dagen den 17 juli. Eva Hamberg sa där ”Kyrkan är feg som inte vågar stå för sitt budskap”. Hon är förvånad över att Svenska kyrkan söker anpassa sig till det sekulariserade samhället i stället för att förkunna sitt eget budskap. En kvinnlig präst vid namn Bonde beklagade att det i dag är så få som tror på gammaldags vis. Hon tillade att det är svårt att tro och att det är tack vare hennes far- och morföräldrars föredöme som hon själv i dag är troende.
lite enfaldig fråga: Varför är det så viktigt att folk tror? Kan det inte vara lika värdefullt att det finns mötesplatser dit man kan söka sig om man vill samtala med andra om livets eventuella mening, om glädje och sorg, etc. Om Svenska kyrkan satsade på sådant skulle folk nog komma. Men man behöver inte nödvändigtvis ha en sakral, av biskopen invigd, byggnad för att bedriva denna verksamhet. Det skulle gå lika bra i ABF-huset, Medborgarhuset eller Kulturhuset. Och då kunde man till och med arrangera möten tillsammans med Humanisterna!