Varför vänta ett år på att få börja jobba?

Kyrkovalet äger rum den 21 september i år. Då röstar vi fram våra företrädare till församlingar, stift och kyrkomöte. Men märkligt nog dröjer det länge innan de nyvalda får börja arbeta. Det är särskilt tydligt när det gäller Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet.

När det nya kyrkomötet samlas första gången den 19–20 november får det bara fatta beslut om interna val, exempelvis valberedning, presidium och kyrkostyrelse för mandatperioden 2026–2029. Själva arbetet med motioner, skrivelser och principiella frågor inleds först i slutet av september 2026 – alltså mer än ett år efter valet. Under tiden fortsätter det gamla kyrkomötet att fatta beslut vid två sessioner, i september och november 2025, trots att ett nytt kyrkomöte alltså redan är valt.

Jämför detta med de allmänna valen. Nästa riksdagsval sker den 13 september 2026. Redan den 29 september, alltså drygt två veckor senare, samlas den nya riksdagen och börjar arbeta. Där går övergången snabbt och naturligt – valresultatet får genomslag nästan omedelbart. Att regeringsbildningen sedan kan ta tid är en annan sak.

I kyrkan däremot kan valrörelsen i praktiken bli frikopplad från beslutsfattandet. Viktiga frågor kan avgöras av ett kyrkomöte som väljarna just har röstat bort. Så var det 2009, då frågan om samkönade äktenskap avgjordes av det gamla kyrkomötet, trots att det var den hetaste valfrågan. I år kan samma sak hända med frågor som gäller skogen. Det är olyckligt, både för förtroendet för kyrkan och för motivationen att delta i kyrkovalet.

Det får också praktiska konsekvenser. Ett kyrkomöte som sitter kvar trots att det är på väg ut kan fatta beslut som binder kyrkan långsiktigt. Även andra slags beslut skapar osäkerhet för stift och församlingar som inte vet vilken riktning som egentligen gäller och om de senaste besluten kommer att rivas upp så fort det går. Dessutom är systemet inkonsekvent: på församlingsnivå får de nyvalda fullmäktige börja arbeta redan vid årsskiftet, men på nationell nivå får kyrkomötet vänta över ett år. Det är dessutom svårt att förklara varför kyrkan ska behöva vara så mycket långsammare än samhället med sitt eget demokratiska system.

Och vilken signal sänder detta utåt? Svenska kyrkan vill framstå som en modern och ansvarstagande demokratisk folkkyrka, men när valresultatet dröjer så länge med att få genomslag framstår systemet snarare som otidsenligt och ineffektivt. Det riskerar att urholka förtroendet både inom och utanför kyrkan.

Det borde gå att ordna detta bättre. En möjlighet är att bygga vidare på idén med tematiska kyrkomöten och låta ett sådant avsluta varje mandatperiod. På så sätt kan man undvika att viktiga principbeslut fattas efter ett val men innan de nya ledamöterna tillträtt. En annan väg är helt enkelt att korta processen mellan valdagen och tillträdet, så att kyrkan närmar sig den ordning som gäller i samhället.

Man kan också tänka sig att flytta kyrkovalet till våren och låta mandatperioden börja den 1 september. Då skulle visserligen kyrkostyrelsen förbereda sina skrivelser till kyrkomötet med ett lite svagare mandat, men behandlingen på hösten skulle åtminstone ske av det nyvalda kyrkomötet – inte det gamla.

Exakt hur tidsplanen ska se ut behöver naturligtvis utredas. Men en sak är klar: det borde inte behöva ta över ett år innan ett nyvalt kyrkomöte kan börja arbeta. Om valet ska kännas angeläget måste resultatet få slå igenom betydligt snabbare.

Mats Rimborg, ordförande för Posk i Göteborgs stift