Vi i Centerpartiets nomineringsgrupp vill väl

Mattias Björlestrand kandidat till kyrkofullmäktige Gävle församling

Hur kan någon tro att kandidater för ett politiskt partis nomineringsgrupp vill Svenska kyrkan illa? 

Läser med stor bestörtning Oscar Räng Olsson och Paula Bons debattartikel, där de starkt motsätter sig politiska partier i Svenska Kyrkan. Man önskar att Svenska Kyrkan ska få styra över sig själv och att det absolut inte behövs någon politisk styrning. Jag blir förvånad över de hårda tongångarna från debattartikelns författare, men även av andra troende i Svenska kyrkan.

Jag har själv varit förtroendevald i kyrkofullmäktige och kyrkoråd parallellt med att vara det i kommunpolitiken. Jag håller inte med att det är politiska möten man har inom Svenska kyrkan, om man ser till innehållet och hur diskussionerna brukade fortlöpa. Jag vill istället likna det vid en förenings styrelsemöte, där alla får komma till tals, allas röster likställs med varandra och att alla strävar mot samma mål.

Jag har aldrig varit med om att förtroendevalda på något sätt försökt att styra den teologiska riktningen på församlingen. Det har man alltid överlåtit till kyrkoherde och präst. Precis som sig bör.

Att jag som kandidat för ett politiskt partis nomineringsgrupp, i mitt fall Centerpartiet, skulle innebära att jag vill Svenska Kyrkan och alla dess anställda ont, är för mig lika främmande som det gör ont i mig. Jag brinner verkligen för vad Svenska kyrkan gör för våra medlemmar och även för de som inte är det. Annars skulle jag inte ställa upp kyrkovalet.


Mattias Björlestrand
kandidat till kyrkofullmäktige Gävle församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.