Vi utvisar och splittrar familjer - må Gud förlåta oss

Just nu står många konvertiter inför risken att, efter många år i Sverige, utvisas till länder där de riskerar att förföljas och tvingas leva i livsfara på grund av sin kristna tro. Det är av yttersta vikt att vi som kyrka och samhälle fortsätter stödja dessa individer så att deras rättigheter säkerställs och respekteras.

Kyrkans engagemang för flyktingar har alltid varit en del av dess kallelse och uppdrag. Det bygger på bibliska värderingar som medmänsklighet, omsorg om och solidaritet med den svage och utsatte. ”Jag var främling och ni tog emot mig”, säger Jesus (Matt 25:35), och identifierar sig med flyktingen och främlingen.

När den stora flyktingvågen drog in över Europa och Sverige 2015 manade statsministern oss att öppna våra hjärtan. Det gjorde vi. Kyrkor, samfund och andra organisationer gjorde enorma insatser för de nödställda, som framför allt kom från Syrien, Iran och Afghanistan. Språkkaféer, matutdelning, klädhjälp och boendestöd organiserades. Samtalsstöd och själavård, faddersystem och integration växte fram.

Åtskilliga av dessa flyktingar har kommit till tro på Jesus, och många är de svenska kristna som kommit att engagera sig för konvertiter som riskerar utvisning till länder där de kan förföljas för sin kristna tro. 2019 genomfördes Konvertitutredningen, som ett flertal av Sveriges kyrkosamfund ställde sig bakom. Utredningen pekade på en rad svagheter i Migrationsverkets hantering av konvertiters rättssäkerhet och visade tydligt att Migrationsverkets beslut var godtyckliga.

Till exempel skilde sig Migrationsverkets och Migrationsdomstolens bedömningar markant åt runt om i landet. Nämndemännens politiska färger i Migrationsdomstolarna hade till exempel stor betydelse för utslaget.

Uppföljande Konvertitutredning 2.0, 2021, visar på viss förbättring, men stora brister kvarstår. Migrationsverket och Migrationsdomstolarna saknar expertkompetens om religion. Präster och pastorer runt om i landet har därför erbjudit Migrationsverkets handläggare kompetenshöjande utbildningar i kristen tro och konversion för att öka deras förståelse för konvertiters situation och så bidra till större rättssäkerhet i asylprocessen. Årligen utbildas också på domstolsakademin de som dömer i konvertitärenden.

Våren 2024 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att se över rättssäkerheten för konvertiter. Rapporten ”Många öar små” släpptes i oktober 2024, och gav Migrationsverket svidande kritik. Innehållet i rapporten var på många sätt en bekräftelse på konvertitutredningarna och på vad kyrkor, samfund, präster och pastorer sagt i många år.

Den 7 februari i år anordnades en konferens i Hammarbykyrkan i Stockholm. Alla politiker i riksdagen som har migrationsfrågor på sitt bord, samt alla partiledare, fick personlig inbjudan till konferensen. Endast två politiker från KD tackade ja. Det bristande intresset beror troligen på politiska prioriteringar eller på okunskap om konvertiternas utsatthet. Oavsett: Konvertitfrågorna hamnar i skymundan.

Under konferensen, som samlade omkring 160 personer från olika delar av Sverige, blev det tydligt att Migrationsverket har en del kvar att göra. På en fråga om de utbildningar som kyrkorna erbjuder handläggarna om kristen tro och konversion är obligatoriska, svarade Migrationsverkets företrädare nej. Då är det inte heller konstigt att den absoluta merparten av konvertiter i Sverige fortfarande får avslag på sina asylansökningar.

Det är intressant att notera att skriftlig bevisning från präster och pastorer bedöms, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR, ha större tyngd i den danska och norska asylprocessen än i den svenska, där prästers och pastorers röster verkar ha ringa eller ingen betydelse alls.

Det är kyrkors och samfunds strävan att ha goda relationer till Migrationsverket, migrationsdomstolar, riksdag och regering. Vi som engagerar oss för konvertiter ser det som vårt uppdrag att ställa både besvärliga och obekväma frågor eftersom vi vill vara en tydlig röst för dem som inte har någon.

Mänskligt sett är det dock lätt att tappa tilltro och tillit till vårt svenska system. Det är lätt att tappa orken, och känna det tröstlöst att engagera sig i konvertitärenden. Men konvertiter som får avslag är våra systrar och bröder. Deras kamp är vår kamp. Som kyrka är det vårt uppdrag att återigen höja rösten. Det är nog nu. Det har gått för långt.

I boken Efterföljelse skriver Dietrich Bonhoeffer: ”När Kristus kallar en människa kallar han henne att komma och dö”. För Bonhoeffer handlade efterföljelse inte om komfort utan om lydnad, lidande och trohet oavsett kostnad. Detta speglar konvertiters väg att lämna en gammal identitet, ibland familj, kultur och säkerhet för att följa Jesus. Nu får vi själva se oss i spegeln – för nu utvisar vi och splittrar familjer. Må Gud förlåta oss.

Kenneth Nilsson, Integrationsansvarig, Pingstkyrkan Vänersborg

Kim Brynt, pastor Imanuelskyrkan, Malmö                                                

Carolina Nilsson, officer Frälsningsarmén, Stockholm

Annahita Parsan, präst Hammarbykyrkan

Micael Grenholm, doktorand kyrkohistoria Falköping