Vi vill se en lag som skyddar de utvisade

Christina Dongas, Britt-Mari Larsson diakoner, Lunds stift

Om ett utvisningsbeslut inte går att verkställa inom en adekvat tidsrymd,  bör man ha rätt till boende och ekonomiskt bistånd av Migrationsverket till dess att utvisningen verkställs

I vårt arbete inom diakoni i Svenska kyrkan möter vi många olika grupper av människor som på något sätt är i nöd. En i och med pandemin mycket utsatt grupp som många av oss i tjänst senaste tiden uppmärksammat är den förhållandevis lilla grupp människor som fått ett utvisningsbeslut, och som väntar alldeles för länge på verkställighet. Pandemin har satt tillfälligt stopp för många utvisningar, Sverige bör ta hänsyn till de som hamnar i kläm på grund av den.

De människor som väntar länge på verkställighet idag är mycket sårbara då de mellan utvisningsbeslut och verkställighet inte har någon som helst rätt till vare sig ekonomiskt bistånd eller boende. Tiden mellan utvisningsbeslut och verkställighet är inte reglerad, och detta kan innebära att man står helt utan skydd i värsta fall flera år. Gränspolisen och migrationsverket hänvisar denna grupp till socialtjänsten i den kommun de befinner sig i, men sanningen är den att ytterst få kommuner bistår denna grupp människor, eftersom socialtjänstlagen lämnar utrymme för att välja om man vill bistå eller inte. Konsekvensen är hemlöshet och svår nöd. Människor -familjer, unga och gamla har inte vare sig rätt eller möjlighet till tak över huvudet eller någon som helst form av medel till det nödvändigaste. VI har sett dem gå utan mat i dagar, vi har sett dem försöka sova på centralstationen för att de inte har någonstans att bo.

För Svenska kyrkan och andra biståndsorganisationer blir det en väldigt tung uppgift att försöka hjälpa dessa människor, då det handlar om människor som inte har någonting under en lång tid. Våra resurser i sådana sammanhang är mycket begränsade. Vi kan inte hjälpa dem, och vi anser inte heller att detta ansvar ska ligga på oss – de borde vara skyddade av lagen. Att lämna dessa människor vind för våg är inte bara inhumant, utan utgör också ökad risk för kriminalitet i vårt samhälle.

Vi anser att Sverige bör ha en tidsbegränsning mellan utvisningsbeslut och verkställighet. Kan Inte utvisningen verkställas i direkt anknytning till beslut bör man ha rätt till boende och ekonomiskt bistånd av migrationsverket. Denna regel bör innefatta alla som fortfarande är här lagligt, och som väntar på sin utvisning. Oavsett om de samarbetat bra eller dåligt i samband med sitt utvisningsbeslut. – Nu ligger ansvaret på kommunerna och dessa bistår oftast endast de som samarbetat vid beslut. Vi anser att de som handlat i affekt vid detta svåra beslut är lika hungriga och hemlösa.

Sammanfattningsvis:  Vi vill se en lag som skyddar de människor som fortfarande är i Sverige lagligt, och som fått ett utvisningsbeslut som inte går att verkställa inom en adekvat tidsrymd från det att utvisningsbeslut fåtts. Dessa människor bör ha rätt till boende och ekonomiskt bistånd av migrationsverket till dess att utvisningen verkställs.

Underteckarna är två diakoner som arbetar i olika församlingar i Lunds stift. Skrivelsen ovan är något som vi hoppas är början på en förändring. Vi vill organisera oss med andra som arbetar med diakoni, eller inom annan organisation där man möter den beskrivna gruppen människor. Tillsammans hoppas vi kunna göra skillnad. Vill du vara med? Gå med i gruppen ”utvisningsglappet” på Facebook, och berätta vad du ser i din verksamhet.

Christina Dongas, diakon Höllvikens församling

Britt-Mari Larsson, diakon Trelleborgs församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.