Webbdebatt: Öppet brev till biskopar och kyrkostyrelse

För det första grundar sig min reaktion på att vi i kyrka och samhälle haft en långdragen process kring homosexuellas rättigheter och former för att etablera sig som par och bilda familj. Frågan är svår och uppfattningarna skär tvärs genom partier. Sedan något decennium finns partnerskapet och Svenska kyrkan har en ordning för välsignelse efter att en sådan relation ingåtts. Otåligheten har dock varit stor hos många gällande att ta det ytterligare steg som erfordras för att även homosexuella ska få en helhet i kyrkan, det vill säga både själva ingåendet i äktenskap och välsignelsen över detta.
presenterades för något år sedan. Enligt min mening är både denna och regeringens proposition följsamma, såväl mot de traditioner vi har i Sverige som mot de olika trossamfunden. Alltså föreslås att samfunden ska få fortsätta att förrätta vigsel, något som väl inte var helt givet i vårt sekulära och multikulturella samhälle. Två- och samkönade äktenskap ska vara helt likställda. Svenska kyrkan ska behandlas som de andra och få söka vigseltillstånd, dock utan att enskilda präster ska tvingas viga samkönade. Religionsfriheten är således säkrad.
vilka motiv som styr de nio biskoparna. De måste ändå ha kalkylerat med risken att bli beskyllda för att det är den nya lagens möjligheter för homosexuella att vigas som varit avgörande. När nu - äntligen för många - ett nytt läge ligger inom räckhåll så kommer de nio och föreslår att hela vigselrätten ska tas bort. Man måste förstå att detta skapar ilska och förtvivlan. Faktiskt också risken för skuldbeläggning eftersom det kan uppfattas som att en mer liberal hållning till homosexuella kommit att riskera hela den kyrkliga vigseln.
i sin debattartikel att "många blir besvikna om det blir krångligare att ha kyrkbröllop". Vadå krångligare? De går fram under parollen "släpp bröllopen fria" och "låt sedan människor fritt ha sitt kyrkbröllop … utan att juridiken sätter gränser för högtidligheten och festen". Vadå bröllop? Definitionen av bröllop verkar de nio slira på, för att inte säga åka Kana. Den allmänna uppfattningen är nog annars att bröllopet består av att ett brudpar och, ofta, ett antal förväntansfulla gäster får vara med både då paret lovar varandra evig kärlek och trohet och vid välsignelsen. Då tycker man sig ju inte ha varit med om "kyrkbröllop, med hela högtidligheten och festen" om man inte fått bevittna det avgörande steget med de livsavgörande orden. Spräcker man bröllopets helhet och nöjer sig med en formell registrering hos Skatteverket kommer kyrkan att ganska snart ha tappat kanske 80 procent av dagens vigslar, befarar jag. Festen kommer alltså att ske någon annanstans än i kyrkan i flertalet fall.
se till att samkönade par inte upplever sig diskriminerade" säger man. Så rätt. Men hur blir det då i Svenska kyrkan om ett samkönat par söker en viss präst inför ett bröllop och får ett avvisande svar. Kommer inte dessa båda då att uppleva sig diskriminerade? Dessutom inom ett samfund med den mer begränsade samhälliga insynen och kontrollen jämfört med om saker och ting kan prövas utifrån de krav som ställs för fortsatt vigselrätt.
att följa de nios resonemang. Vill man verkligen avhända sig vår traditionella medverkan vid en viktig övergångsrit, där kyrkans kontaktyta ju inte begränsas till de lyckliga tu utan även innefattar alla nära och kära? Vad blir då nästa steg - ska kyrkan släppa begravningsverksamheten? Var finns det pastorala ansvaret?
Dels har kyrkomötet, kyrkans högsta beslutande organ, gett regeringen ett tydligt besked om en fortsatt vigselrätt 2003, en uppfattning som också kom fram vid kyrkomötet 2007. Dels har kyrkostyrelsen i sitt remissvar över betänkandet Äktenskap för par med samma kön - Vigselfrågor (2007-12-11) uttryckt att man gärna skulle se att trossamfunden erbjöds möjlighet att med civilrättslig verkan få registrera par med samma kön i kombination med den kyrkliga välsignelsen (alltså en vigsel, min kommentar).
har nyligen sänt ut en remiss inom Svenska kyrkan. Den ska besvaras senast den 15 april. Remissen har sänts, förutom till Församlingsförbundet och Svenska Kyrkans Unga, till våra 13 domkapitel och lika många stiftsstyrelser. I båda dessa kyrkans regionala organ sitter biskopen enligt kyrkoordningen som självskriven ordförande.
väljer alltså nio biskopar att positionera sig gemensamt, i media, på frågan att avskaffa vigselrätten. Med all respekt för också biskopars åsiktsfrihet finns det anledning att reagera eftersom agerandet kan ge intryck av att man vill föregripa remissutfallet genom att påverka sina egna ledamöter, i två olika organ.

Till kyrkostyrelsen. Sök alla tillgängliga vägar att i avvaktan på kyrkomötets beslut i höst låta de nyvigda prästerna få fullgöra sina uppgifter fullt ut, det vill säga att regeringen medger övergångsregler så att de får vara vigselförrättare på hittillsvarande sätt.