En kyrka är mer än ett hus

”Oikos” (grekiska) i Nya testamentet översätts med ”hus”. Mitt lexikon erbjuder sex varianter; 1) hus/tempel, 2) boningshus/hem, 3) vistelseort, 4) husets invånare, 5) släkt/stam/folk, 6) husfolk/egendom.
Fastighetsfrågor i vårt sammanhang handlar ofta om kyrkobyggnaden som hus. Men huset är inte bara en byggnad med tak och väggar utan också en symbol för det folk som hör dit och som vistas där vid olika tillfällen.

Det är viktigt att skilja på vad kyrkan är och vad kyrkan har. I teologisk mening är kyrkan ett folk, Kristi kropp i världen. Den beskrivningen är oberoende av tid. Kyrkan har byggnader, organisation, personal, ekonomi, etcetera. De skiftar mellan olika decennier och århundraden. De är ala ett stöd för och en konsekvens av den grundläggande uppgiften: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.

Alla sex översättningarna ovan är användbara när vi tänker på en kyrkobyggnad. Särskilt på landet är det tydligt att kyrkan är sockenbornas gemensamma hus. Trots att byggnaden inte är evig påminner den om det som är oberoende av tiden. Kyrkobyggnaden är en vistelseort för långt fler än gudstjänstdeltagande. TIll den gruppen hör ”smygkristna”, konst- och historieintresserade, sörjande, pilgrimer, kyrkofolk från andra orter, kort och gott vem som helst. Alltför många kyrkor är låsta och otillgängliga. En stängd kyrka är varken ett stöd för eller en konsekvens av den grundläggande uppgiften.
Det är en utmaning i pastoralt tänkande. Och en angelägen uppgift för fastighetsansvariga.