Ingen hyllvärme

De formella bestämmelserna om församlingsinstruktioner (FIN) fi nns i kyrkoordningens kapitel Tillsyn. Därför finns det risk att församlingen slår sig till ro, låter FIN bli en hyllvärmare och överlämnar åt biskop och domkapitel att använda den vid sitt tillsynsansvar.
Kloka församlingar har insett vilken stor nytta man kan ha av en väl framarbetad FIN. En analys av omvärlden, en inventering av församlingens resurser (materiella och personella) och ett sökande efter Guds kallelse kan resultera i en bra FIN. Där står de aspekter och områden som församlingen ska fokusera på.
Budgetdirektiven poängterar därför att äskade medel ska anknyta till FIN:s prioriteringar, både kort- och långsiktigt. Kyrkorådet fullföljer sina egna direktiv i sitt budgetförslag. Äskanden från individer och grupper kompletteras eventuellt med nya tjänster och omdisponering av lokaler. Den fastställda budgeten möjliggör att intentionen i FIN blir levande församlingsliv.

En gång i halvåret bör kyrkorådet få en rapport. Den ska inte bara vara ekonomisk utan också relaterad till FIN. Har pengarna använts i sådan verksamhet som FIN fokuserar? Har just den eller den verksamheten gagnat det församlingen vill? Finns bättre alternativ? Det viktiga är inte att bara hålla budget utan att få ett önskat innehållsmässigt resultat.
Personalen kan varje kvartal göra en avstämning: Detta var mycket bra. Detta kunde ha blivit bättre. Tillsammans kan man glädjas över framgång. När verksamhetsberättelsen så småningom ska skrivas kommer man ihåg avstämningen och sparar arbete.
FIN kan lämpligen sammanfatta det pastorala programmet i nyckelord. Exempel: musik, barn, unga. Eller: gudstjänst, lärande, gästfrihet.
Aktualisera FIN ofta: budgetarbete, verksamhetsplanering, utvärdering. En bra FIN lönar sig!