Bjuden men inte utvald

Med klargult band att hänga runt halsen och kungligt monogram i högra hörnet trodde jag att portarna till Slottskyrkan skulle öppnas. Men ack vad jag bedrog mig.
Framme vid slottet drygt två timmar innan prinsessan Estelle, tronföljare och blivande regent allt enligt grundlagens bestämmelser skulle döpas in i den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige, tog det stopp. Det visade sig att den tjusiga plastbrickan inte var mycket värd.

Som entré till dopet i Slottskyrkan av Estelle Silvia Ewa Mary gällde den icke. Dit fick enbart särskilt inbjudna medier komma, medier som passerat Hovets nåls-öga. Kyrkans Tidning har tydligen inte mycket att komma med när det gäller att mätas mot publikationer som Kungliga Magasinet och Svensk Damtidning.
Men jag var i gott sällskap. Utanför avspärrningarna in mot borggården befann sig den namnkunniga reportern och krönikören Cecilia Hagen, även hon med ett klargult band om halsen. Också hon hade förvägrats tillträde in till dopceremonin. Kollegan Johan T. Lindwall, som skriver stup i kvarten om vad det svenska kungahuset gör och inte gör, hade utvalts istället för kvällstidningens räkning.

Förvisso gav det gula bandet tillträde in på borggården där, om man ville, kunde trängas med hundratalet andra journalister för att få en skymt av alla kungliga gäster från när och fjärran. Men jag gjorde som stora delar av det svenska folket. Slog mig ner framför tv:n och hörde kommentator John Crispinson höja förväntningarna på vilka nya traditioner som kronprinsessparet skulle införa under gudstjänsten. Och se, det blev kronprinsessan Victoria som själv läste tack-bönen över sin dotter med lite darr på stämman.