Högst upp i ett gammalt hus på Djurgården i Stockholm nytillverkas kyrklig textil. Men där renoveras också gamla skrudar från Svenska kyrkans skattkammare.
Lisa Juntunen-Roos är handväverska hos Handarbetets Vänner, HV, och har precis klippt ner ett prov från vävstolen när Kyrkans Tidning kommer på besök. Den lilla biten provtyg visar strukturen på en beställning från Kiruna kyrka som ska få en renoverad knäfallspall och en ny knäfallsring. Det gamla tyget var så utnött och slitet att det inte gick att lappa och laga längre. Därför blev det dags för en beställning på ett nytt bottentyg, en sorts dräll. Bortåt 20 meter ska vävas.
– Men det är många olika delar som ska göras, säger Lisa Juntunen Roos. Först ska vi hitta samma sorts garner som man vävde originaltyget med 1921. Det är inte bara att gå ut och köpa.
En hel del av broderierna på pallen kommer man att kunna återanvända, men det är också en del nya som ska göras. Spikarna eller nitarna som är fastsatta runt tyget ska också återanvändas. De ska plockas ut och göras raka igen och spikas tillbaka på pallen och runt ringen.
– Nu ska jag beställa garn och så fort det dyker upp sätter jag igång. Det är många meter som ska vävas. Lite bråttom är det för arbetet ska vara färdigt under 2016.
I ett rum bredvid vävateljén hänger mässhakar på stora galgar och i prydliga boxar på det stora bordet ligger nytillverkade stolor. Men här finns också kyrkliga textilier som ska renoveras.
Carola Hedqvist, försäljningsansvarig på HV, berättar att flera av de textilier som ska renoveras kommer från en församling i Stockholms stift. Bursan, föremålet som täcker nattvardskalken, har tagits isär i alla sina beståndsdelar. Den hårda kartongen som ger tyget stadga och form ligger för sig och bredvid syns sidenfodret och den gröna sidendamasten som i vanliga fall omger bursan. Den gröna sidendamasten har fläckar och den stela guldtråden som omger det broderade korset har släppt i sina sömmar.
– Vi sprättar bort alla delarna till bursan och sedan ska vi tvätta tygerna och göra i ordning varje del för sig, säger Carola Hedqvist.
Allt tvättas för hand och med en så kallad sidentvål. Förhoppningsvis går det att få bort alla fläckar – trots att det var länge sedan dessa tyger tvättades. Och bursan är mycket välanvänd.
– Kanske har den använts för länge. Vi vet inte om det går att få bort fläckarna ordentligt. Men det mesta brukar vi få bort.
Från samma församling i Stockholms stift kommer också en stola i sidendamast och med silkesfransar som behöver tas om hand. Den är väl använd och i behov av tvätt. Det syns speciellt runt den del av stolan som ligger nära halsen.
En sorgligare uppenbarelse är en mässhake från samma församling vars gräddvita sidendamast är solkig på flera ställen. Runt mässhakens öppning för huvudet är den riktigt smutsig, kanske fläckad av både smink och kaffe som man troligtvis försökt att torka bort.
– Den här mässhaken ska tvättas. Vi räknar med att den blir superfräsch.
HV har också beställningar på nya mässhakar där bottentyger och broderier är bestämda, men det återstår en del formaliteter innan affärerna är i hamn.
– Jag har jobbat här i drygt ett år , säger Carola Hedqvist. Under den tiden har vi sett en ökning i förfrågningar både på tvätt och på nya kyrkliga textilier. Vi märker att behovet är enormt.
För att möta behovet har HV satt ihop en kurs för dem som vill fördjupa sig i frågorna. Under ett halvdagsseminarium, som är tänkt för vaktmästare och andra som jobbar dagligdags med kyrkliga textilier, stöts och blöts frågorna.
– Men vi ger också olika rekommendationer till församlingarna om hur de ska vårda sina textilier. De får en lista på vilka textilier som behöver åtgärdas och hur prioritetsordningen kan se ut, avslutar Carola Hedqvist.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR