Barmhärtighet är svårt men vi får inte ge upp

Nyheterna fylls med berättelser från Afghani­stan och en terror som är bortom vad som går att ta in. Världen tittar på medan landet förvandlas till en plats för ondska och grymhet.

 

Vi är många som funderar på både vad vi och världssamfundet kan göra.

Alla har vi en inre kompass som säger oss något om medmänsklighet. Alla människor vet vad barmhärtighet och obarmhärtighet innebär. I krig är det som om man väljer att sätta den kompassen ur spel och medvetenheten om att medmänskligheten gått förlorad ger kriget en ytterligare dimension av brutalitet.

Det samhälle som saknar medmänsklighet är en farlig plats att vara på.

I söndagens text kommer en laglärd man som vill sätta Jesus på prov. Provet består i att berätta vilket bud som är det viktigaste. Jesus säger att det viktigaste budet är att älska Gud över allt och sin nästa som sig själv.

Mannen i texten testar Jesus ytterligare med frågan ”vem är min nästa?”. Då berättar Jesus en liknelse om en man som är skadad och som får hjälp av en främling. Främlingen visar barmhärtighet. Jesus säger sedan till mannen, gå du och gör som han, visa barmhärtighet.

Det viktigaste budet involverar alla våra relationer, relationen till Gud, till mig själv och till andra människor.

Det som handlar om att älska andra låter enkelt men i praktiken vet vi att det är svårt. Vi behöver inte börja med att titta på krigets Afghanistan. Vi kan ta frågan närmare, ända in under skinnet på oss själva.

Vi kan ställa den utmanande frågan, vem är min nästa? Då ser vi genast att vi ofta misslyckas med barmhärtighet både i de relationer som är nära och de som är långt borta.

Ändå går det inte att rycka på axlarna och säga att uppgiften är för svår och att det är någon annan som får göra detta, för medmänsklighet handlar om detta grundläggande att jag i den andre ser en människa som jag själv.

Vis av egnas och andras erfarenheter vet vi att barmhärtigheten behöver övas, den kommer inte lättköpt.

Övningen kan ske genom att göra de små valen av gott i vardagen. C S Lewis skriver i sin bok, Kan man vara kristen? om att ”både gott och ont, växer med ränta på ränta”.

Det betyder att alla de små beslut vi fattar varje dag är betydelsefulla. När vi gör något litet som är gott för en annan människa lär vi oss älska den lite mer och så gäller det även för motsatsen, att ju grymmare vi är mot varandra, desto mer kommer vi att hata.

Missmod över vår oförmåga att älska varandra kan drabba oss, men missmodet får inte ta överhanden. I stället lyssnar vi till Jesu ord igen om budet att älska Gud över allt och andra som sig själv.

De tre relationerna ska inte separeras. Vi blir inneslutna i Gud, där våra liv hör hemma. Där får vi öva och misslyckas och öva igen.

Vi får inför honom komma och bekänna:

Jag bekänner inför dig helige och rättfärdige Gud
att jag har syndat med tankar ord och gärningar.

Jag har inte älskat dig över allting och inte min nästa som mig själv.

Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår
och har del i världens bortvändhet från dig.

Därför ber jag om hjälp att se och bryta med mina synder.

Förlåt mig för Jesu Kristi skull.

 

Kerstin Oderhem,  missionsföreståndare EFS

När vi gör något litet som är gott för en annan människa lär vi oss älska den lite mer och så gäller det även för motsatsen, att ju grymmare vi är mot varandra, desto mer kommer vi att hata.

Fakta: Trettonde söndagen efter trefaldighet

Tema: Medmänniskan

Första årgångens texter:

Första Moseboken 4:8−12

Första Johannesbrevet 4:7−10

Lukasevangeliet 10:23−37

Psaltaren 103:1−6

Liturgisk färg: grön