Galghumor på de självvalt döendes klinik

Brita Häll har läst Martina Montelius framtidssatiriska roman Avlivningskliniken Tusenskönan - en dystopisk berättelse om ett Sverige där dödshjälp inte bara har legaliserats utan också blivit en del av landets institutionaliserade samhällsservice.

I dödens gränsland blir livets konturer tydliga. Vad som är riktigt viktigt. Vem en människa är. I detta existentiellt bördiga landskap skördar Martina Montelius sin framtidssatiriska roman Avlivningskliniken Tusenskönan. En dystopisk berättelse om ett Sverige där dödshjälp inte bara har legaliserats utan också blivit en del av landets institutionaliserade samhällsservice.

En rad olika avlivningskliniker har slagit upp portarna. De flesta är trista kommunala inrättningar, något en av huvudpersonerna konstaterar innan hon skriver in sig i det privata alternativet Tusenskönan.

För 225 000 kronor har June köpt ett sexveckors premiumpaket. Broderade tofflor med hennes initialer ingår, liksom passerkort till spaanläggningen och helpension med så mycket högklassig alkohol hon kan önska sig. Men det viktigaste med Tusenskönan är att patienter inte behöver ange några skäl, vare sig fysiska eller psykiska, till varför de vill sluta leva. Kunden bestämmer själv.

Ett Sverige där dödshjälp inte bara har legaliserats utan också blivit en del av landets institutionaliserade samhällsservice.

Läsaren får följa den självmedvetna, anspråksfulla karriärkvinnan June som vill bli ett vackert lik och snuva samhället på ytterligare skatteintäkter. Vi möter också Alida, 23, som haft en fruktansvärd uppväxt. Hon varken vill eller kan känna kärlek till någon människa. Samt den medelålders Uffe som av oklara skäl fått sitt dödsdatum ständigt framskjutet för att i stället agera ”kamratstödjare” till sina medpatienter. Kanske vill han ändå inte dö?

Martina Montelius porträtterar också klinikens ägare Brage Weindel. Han driver verksamheten ihop med två exfruar och har ett komplicerat förhållande med Jan, en präst med lite för hårig rygg och lite för stora bekräftelsebehov för sin älskares smak.

Det är en lika skrämmande som rolig berättelse – galghumoristisk är ett adjektiv som sitter särskilt bra i sammanhanget. Det är nog ingen vågad gissning att författaren är motståndare till dödshjälp, även om själva sakfrågan inte är romanens huvudfokus. I centrum står i stället människorna. Deras tankar, värderingar, känslor och beslut när alla livsfrågor ställs på sin spets i dödens närhet.

Fakta: Avlivningskliniken Tusenskönan

Martina Montelius

Atlas

Taggar:

Bok

Brita Häll

Senaste artiklar