Kultur

Gripande om van Gogh och konstens villkor

Recension. Julian Schnabels nya film "Vincent van Gogh - vid evighetens port" är oavbrutet fängslande, skriver Brita Häll och hyllar "det djupa samförståndet mellan regissör och huvudrollsinnehavare".

I en ömsint scen får Vincent van Gogh (Willem Dafoe) besök på mentalsjukhuset av sin bror Theo (Rupert Friend).
Publicerad

Ett avhugget öra, ett bråk med kollegan Paul Gauguin, solrosor i en vas. Det är några berömda stolpar i konstnären Vincent van Goghs tragiska livshistoria. I en traditionell biografisk film brukar sådana enskildheter fungera som kryckor för berättelsen att hanka sig fram på. I Julian Schnabels bioaktuella Vincent van Gogh – Vid evighetens port blir de i stället trådar i en stor, anslående väv. En berättelse på ett annat plan: om konsten, inte bara om konstnären.

Du behöver en prenumeration för att kunna läsa den här artikeln.

Bli prenumerant för endast

49 kr för 3 mån
får du läsa den här artikeln och allt annat på kyrkanstidning.se.
Därefter 50% i rabatt
i ett halvår. Avsluta när du vill.
Som digital prenumerant får du eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se med e-tidning, temabilagor, nyhetsbrev, poddar, platsannonser mm. Ord pris 125 kr/mån.

KÖP