Kultur

Gripande om van Gogh och konstens villkor

Recension. Julian Schnabels nya film "Vincent van Gogh - vid evighetens port" är oavbrutet fängslande, skriver Brita Häll och hyllar "det djupa samförståndet mellan regissör och huvudrollsinnehavare".

I en ömsint scen får Vincent van Gogh (Willem Dafoe) besök på mentalsjukhuset av sin bror Theo (Rupert Friend).
Publicerad

Ett avhugget öra, ett bråk med kollegan Paul Gauguin, solrosor i en vas. Det är några berömda stolpar i konstnären Vincent van Goghs tragiska livshistoria. I en traditionell biografisk film brukar sådana enskildheter fungera som kryckor för berättelsen att hanka sig fram på. I Julian Schnabels bioaktuella Vincent van Gogh – Vid evighetens port blir de i stället trådar i en stor, anslående väv. En berättelse på ett annat plan: om konsten, inte bara om konstnären.

Du behöver en prenumeration för att kunna läsa den här artikeln.

Bli prenumerant för endast

Två månader för 29 kr
får du läsa den här artikeln och allt annat på kyrkanstidning.se.
Därefter 50% i rabatt i sex månader
Avsluta när du vill.
Som digital prenumerant får du eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se med e-tidning, temabilagor, nyhetsbrev, poddar, platsannonser mm. Ord pris 130 kr/mån.

KÖP