Orgelkonsulten ser till så renoveringen inte går åt pipan

Orgeln i S:t Peter har nedmonterats, piporna har lagats och rengjorts. Janis Kalnins (tv) är en av Göran Grahns lettiska kontakter. Foto: Marcus Gustafsson

Stora pengar och komplicerad teknik. Att restaurera en gammal orgel – eller köpa ny – är ingen lätt uppgift. Orgelkonsulten Göran Grahn kan fungera som församlingens förlängda arm i komplicerade orgelfrågor.

Han är alltså en av dem som församlingarna kallar på när en orgel ska köpas in, bytas ut eller restaureras. För det rör det sig om stora pengar och komplicerade tekniska frågor.

– Man kan inte begära att en församlingsstyrelse ska ha den expertkunskap som krävs, säger Göran Grahn.

Listan över avslutade orgelprojekt på hans hemsida är lång; Visby domkyrka, Pauluskyrkan i Tartu, Estland, Kiruna kyrka, Ekerö kyrka och Engelska kyrkan i Stockholm, bland andra.

– Det är väldigt roligt. Jag har alltid varit intresserad av orglar, säger Göran Grahn, som varit verksam som konsult sedan början av 90-talet, vid sidan av sin tjänst som intendent på stiftelsen Musikkulturens främjande.

– När jag får ett uppdrag undersöker jag först själva orgeln, och försöker samtidigt gräva fram dess historia. Sedan sätter jag upp en restaureringsplan med förslag till åtgärder. När sen restaureringen kommer i gång fungerar jag som länken mellan församling och hantverkare, kanske man kan säga.

Hans senast avslutade projekt är restaureringen av den så kallade Walckerorgeln i St Peters kyrka vid Upplandsgatan i Stockholm. En orgel från tidigt 1900-tal, som har så kallad pneumatiskt traktur, alltså luftimpulser till piporna via bälgar och ventiler.

– Det är en så kallad romantisk orgel, de hade sin höjdpunkt vid förra sekelskiftet.

Walckerorglar från Tyskland var trendiga ute i Europa på den här tiden, men i Sverige köptes huvudsakligen svenska orglar in till statskyrkorna.

– Det fanns ett par dominerande orgelbyggare; i östra och norra delarna av Sverige var det Åkerman och Lund, eller E A Setterqvist, i västra Sverige Magnussons eller Eskil Lundéns orgelbyggeri. Sedan fanns det naturligtvis en mängd mindre orgelfirmor också.

Orglarna, både de svenska och tyska, har inte bara farit illa av tidens gång. I mitten av 1900-talet försökte man också få dem att mera likna gamla barockorglar, med en vad man då tyckte renare klang.

"Jag har alltid varit intresserad av orglar", säger Göran Grahn, som varit verksam som konsult sedan början av 90-talet. Foto: Marcus Gustafsson

– Många församlingar ersatte sina romantiska orglar med neobarockorglar, eller försökte anpassa de befintliga romantiska genom att byta ut en del pipor och såga av andra, berättar Göran Grahn.

Inspirationen kom från den tyska så kallade Orgelrörelsen som hade sin höjdpunkt på 1950- och 60-talen i Sverige, och som ansåg att de romantiska orglarnas ljud var alltför orkestermässigt och fabrikstillverkat.

På 50-60-talen slängdes också en rad romantiska orglar ut från kyrkorna och ersattes med modernare. I en del fall en destruktion jämförbar med rivningen av gamla Klara i Stockholm, anser Göran Grahn. I dag återställs en del av de romantiska orglarna i ursprungligt skick.

– Membranen i pneumatiska orglar är ju gjorda av tunt skinn, som har torkat och måste bytas ut. I samband med det går man då ofta tillbaka till den ursprungliga dispositionen av orgelstämmor.

Det byggs förstås helt nya orglar också. Som exempelvis i Ekerö kyrka. Där hade man, efter flera ombyggnader, till slut en orgel som var skarp i tonen och något Göran beskriver som torr i klangen.

När man nyligen under Göran Grahns överinseende byggde ett helt nytt instrument, tog man avstamp i den ursprungliga orgelns konstruktion och tillvaratog bevarade ursprungliga pipor, även om den nya blev mycket större, med fler möjligheter.

– Vi var tvungna att anpassa både storlek och placering efter församlingens utveckling. Den hade ju gått från att vara en liten landsortskyrka till en huvudkyrka i ett stort pastorat, förklarar Göran Grahn.

Hans nätverk är stort i framför allt Baltikum, där många fina orglar bevarats. En anledning till att Göran Grahn lärt sig tala både lettiska, estniska och litauiska.

– Jag ville göra något för de här länderna när Sovjetunionen föll. Och kom på att det bästa var att hjälpa med råd om renovering av de nyöppnade kyrkornas gamla orglar.

Språkkunskaperna och nätverket gör också att några av de östeuropeiska orgelbyggarna fått uppdrag här i Sverige. Som i Södra Sandsjö, där man anlitade en tysk orgelbyggare bosatt i Ungern för att, tillsammans med Göran Grahn och tidigare domkyrkoorganist Thomas Niklasson, bygga nytt och återanvända delar av den gamla orgeln.

I dag byggs orglar med inspiration från olika traditioner. Det gör att man kan spela litet av varje på dem.

– Men det är bra med en grundstil ändå, säger Göran Grahn, som däremot inte är förtjust i de digitala orglarna.

– Det är ju verkligen inte detsamma. Som att ha plastblommor på altaret i stället för riktiga, fnyser Göran Grahn.

Fakta:

Orglar fanns flera hundra år före Kristus, och introducerades i kyrkorna på 1300-talet. Delar av de äldsta i Sverige, från kyrkor på Gotland, finns bevarade på Historiska museet.

Världens äldsta orgel som fortfarande används byggdes 1370 och finns i Sion i Schweiz.

Ortodoxa kyrkor med östlig liturgi har inga orglar, eftersom de traditionellt tros ha använts för att dränka ljuden från kristna som torterades på de romerska arenorna.

I övriga västliga kyrkor blev orglarna blivit något av en statussymbol frampå 1600-talet, då de också började användas för psalmsång. De kunde göra sig gällande i en stor lokal.

Taggar:

Kyrkomusik

Annika Ahlefelt