Helvetet – hemlös utan hopp

Kristian Lundberg har i en rad verk skapat en litteratur som aldrig förut har funnits. Det gäller också hans senaste verk, En liten bok om helvetet. Det är ett långt diktverk, tillägnat ”Minnet av Mikael”.

Helvetet är missbrukarmiljöerna i Malmö, särskilt kring Värnhemstorget. De skildras med bilder från Homeros Odysséen, berättelsen om Odysseus resa hem efter erövringen av staden Troja.

Men det finns en stor skillnad. För den färd Kristian Lundberg skildrar finns inget hem. Det är bara en kamp mot vägens många skräckvålnader. Missbrukarlivet, med alla sina löften om den stora ”kicken” – det är helvetet.

Kristian Lundberg skriver: ”Irrfärden är ett mönster/ en resa från skam till skam.” I periferin skymtar ett annat helvete, de illegala invandrarnas, i händerna på människosmugglarna.

Kristian Lundberg skriver: ”Det finns ett sätt en son försöker att nå sin far/ Och på det sätt en far försöker finna en väg/ som leder hem, till sin son.” Hemlösheten, kontaktlösheten och mållösheten blir den djupaste smärtan.

Fadern blir som Orfeus, som söker sjunga sin älskade upp ur dödsriket: ”En son. Hur kunde man sjunga honom hem igen?” Fanns det något ljus för den irrande att söka sig till, fanns det någon fyrplats för Värnhems Odysseus att sätta kurs på?

Kristian Lundberg skriver: ”Det fanns ett svagt minne av/ en plats, en kvinna, en längtan/ Det fanns ett slags ljus i hennes blick...” Det är det ljus som finns i den kaotiska missbrukarvärld, som tagit gestalt i denna stora dikt.

I en kvinnas, en mors ljusa blick finns hoppet: ”Den stjärngnistrande blicken hos en människa /som älskar dig./ Bli sedd. Aldrig bländad./ Det är att vara hemma.”