Kultur
”Julen i kyrkan är en höjdpunkt”
Glädjen är stor i mötet med andra svenskar – oavsett om avsked togs av hemlandet för en termin eller ett helt liv sedan. Kyrkans Tidning har upplevt gemenskapen hos de svenska församlingarna i Hamburg och Berlin i juletid.
Han kom till Tyskland som ung ingenjör för byggbolaget Skanska. Nu har åren gått och yrkeslivet ligger bakom Björn Hallengren. Tillsammans med sin Christa Seegers sitter han i kyrkbänken i Gustaf-Adolfskyrkan i Hamburg och väntar stillsamt.
– Jag tycker om att komma hit. Först samlingen i kyrkan och sedan svenskt julbord. Det är mycket gott som serveras här.
Björn Hallengren ser fram mot det dukade bordet som samlar svensktyskarna i församlingen, men först en stunds andakt med ord ur Jesaja, bön och musik.
Petter Bjällö sjunger Stad i ljus så det fladdrar längs ryggraden. Psalmerna 108, Gå, Sion, din konung att möta, och nummer 116, Nu tändas tusen juleljus, skänker stämning, så här en vecka före jul.
Kulturverksamheten
Det är uppenbart att Petter Bjällö är en stjärna som lyser klart i församlingen. Att ta hand om kulturverksamheten föll på hans lott i kyrkorådet – naturligt med tanke på Petters profession: sångare och artist.
En viktig del i julandakten, som församlingsherde Christina Eriksson leder, är att ta emot en låga från Födelsekyrkan i Betlehem. I tolv år har fredsljuset lyst upp församlingen i juletid. Traditionen är uppskattad och de andra nordiska kyrkorna som deltar i Gustaf-Adolfskyrkans andakt tar också emot sina ljus här. Ljus som i sin tur sprids vidare i respektive församling.
Staffan Kordina har bott i Hamburg i över 30 år och är ledamot av kyrkorådet. Hans dotter Clara tänder familjens ljus på lågan i kyrkan. Ljuständningen i juletid har blivit en viktig tradition för dem.
– Det är jättefint detta. Alla ljus hemma hos oss under julen är tända på ett ljus från Födelsekyrkan. Lågan brinner här i Gustaf-Adolfskyrkan över jul och nyår. Att komma hit och tända våra egna ljus är en vacker symbol.
Populär julmarknad
Ett stenkast åt floden Elbe till ligger Hamburgs stora hamn. Åt andra hållet, ett par stationers resa med tunnelbanan, finns Rådhusplatsen. Varje dag den här tiden på året samlar julmarknaden på Rathausmarkt tiotusentals människor som dricker glühwein och köper julklappar.
Den svenska församlingen sträcker sig över hela norra Tyskland. Svenska Gustaf-Adolfskyrkan är efter Skuts omorganisation häromåret en församlingskyrka inom Svenska kyrkan Tyskland med församlingsherde i Hamburg. Kyrkoherden befinner sig i Berlin.
Viktiga basarer
Tysklandssvenskarna är några tusen i Hamburg med omnejd och drygt 700 av dessa är medlemmar i församlingen. 200 är aktiva som volontärer, särskilt under de välbesökta vår- och julbasarerna vars intäkter betyder mycket för verksamheten.
Nere i köket råder febril aktivitet. Dukning och pyntning av lokalen har skett dagen innan och nu ligger fullt fokus på att presentera julmaten så smakfullt som möjligt.
Johanna Lagerlöf, församlingsassistent, och Margareta Schirmacher, administratör och kommunikatör, är ett vältrimmat team som trollar fram både mat och stämning till julbordet.
Tysk julmat fokuserar på karp, anka och gås, men kål i olika former är gemensamt med den svenska julmaten. Johanna Lagerlöf har använt sparade recept på rätter som är särskilt omtyckta. Ut till långbordet bärs tallrikar med grönkålspajer, Janssons frestelse, grapefrukt- och granatäppelsallad (se recept nästa sida) med frasig grönkål runt om på serveringsfatet, skinka, köttbullar, prinskorv, ägghalvor med kaviar, rödbetssallad, sill och brysselkål och annat gott.
Gästabudet kan börja.
Nordiska kyrkor
På gatan där Gustaf-Adolfskyrkan är belägen finns även danska, norska och finska kyrkorna. När julbasaren arrangeras under sex dagar i november har även de andra kyrkorna julförsäljning. Besökarna vandrar från kyrka till kyrka och handlar allt som kan tänkas, från mat till konsthantverk.
Folkfest är det ord som bäst beskriver de nordiska basardagarna enligt en församlingsmedlem.
Kyrkorådets ordförande Kristina Ekelund strålar i sin klarröda klänning. I mer än 20 år har hon varit kyrkorådets ordförande.
En stabil ekonomi är grunden för den kyrkliga verksamheten, slår hon fast. Men nyckeln till engagemang i församlingen är värme, omtanke och ianspråkstagande.
Leder in i gemenskap
– Församlingsborna bryr sig om sin utlandsförsamling om vi lyckas göra oss relevanta i människors liv, vilka träffpunkter vi kan skapa och det engagemang vi bidrar till. Det är det som betyder allt.
Och människor tycker om att bli tillfrågade, att ha en betydelse i ett sammanhang, säger Kristina Ekelund:
– Vad jag kan göra för andra blir en fråga som leder in i gemenskapen.
Staffan Kordina, kyrkorådets egen ovärderlige hustomte som Kristina Ekelund kallar honom, fyller i att ”verksamheten hos Svenska kyrkan i Hamburg har en bra nivå på alla plan”.
– Som jullunchen och midsommarfesten, det är fint ordnat och sammanhållningen är god. Församlingens betydelse blir särskilt tydlig då. Men vi är ingen svensk klubb, vi är kyrka och det är på den grunden vi står, säger Staffan Kordina.
Vid långbordet stöter vi hop med Gunilla Ebbrecht, Gunnel Böthin och Brigitte Webb. De har alla sådana livsberättelser att de skulle kunna fylla varsin bok med råge. Gunilla Ebbrecht från Gunnarsbyn Norrbotten till exempel. Hon flyttade redan 1969 till södra Tyskland och så småningom till Hamburg 1982.
– När jag drabbades av en personlig sorg fick jag frågan om jag inte skulle hänga med till Svenska kyrkan här i Hamburg. Ja, varför inte, tänkte jag. Så jag gjorde det och med en gång uppskattade jag gemenskapen här.
– Vi var ute och dansade, vi som träffades här i kyrkan, och det fanns till och med en bastu i källaren på den tiden. Oj, så mycket roligt vi haft tillsammans! Under så många år.
Tidigt blev Gunilla Ebbrecht engagerad i gruppen som stickar och virkar till basaren. Där träffar hon fortfarande var fjortonde dag Gunnel Böthin och Brigitte Webb.
– Samhörigheten här i kyrkan, alla sociala kontakter, är så värdefulla, säger Brigitte Webb.
Volontärer
De tre damerna svävar ut i ett samtal om vad konsthantverksgruppen egentligen borde heta. Babbeltanterna är ett roligt namn, tycker Gunilla Ebbrecht men blir nedröstad.
Ulla Kowatsch Ewald har arbetat som läkare i Tyskland i många år. Som vän till kyrkorådets ordförande kom hon in i församlingens verksamhet för ett par år sedan. Hennes volontära insatser omfattar stort och smått.
Som att vika och lägga församlingsherdens julbrev i kuvert kvällen före jullunchen till exempel.
– Jag trivs här, det är kort och gott anledningen till att jag kommer hit. Det är väldigt fina människor som bygger det vi har tillsammans.
Till Berlin tar det omkring två timmar med tåg från Hamburg. Den herrnhutiska stjärnan lyser stor och vit över entrén, och kyrkoherde Pamela Garpefors rör sig snabbt i den stora tegelfastigheten.
– Underbart! Är ni här nu! utbrister hon när vi lyckas fånga in henne.
I varje krypin i labyrinten som Svenska kyrkan i Berlin utgör, pågår verksamhet. I en sal spelar ungdomar julklappsspel. Det är avslutning för verksamheten Ung i Berlin som så småningom övergår i en tackmiddag för Victoriakören.
Tolv luciatåg, med bland annat två utsålda kyrkokonserter, har Victoriakörens 55 unga vuxna klarat av. Många är aktiva i både Ung i Berlin och kören, och ljudnivån är hög. Tacoskvällen uppskattas av ungdomarna. Det märks.
I Berlin finns 8000 svenskar. Räknas hela Storberlin in blir summan ett par tusen högre. Ester Krook från Stockholm har sjungit i Victoriakören under hösten. Som student vid Linnéuniversitetet i Växjö har hon läst tyska på plats i Berlin under en termin.
– Det finns en trygghet här, ett välkomnande sammanhang. När man är ny i en stad och kanske inte känner någon är Svenska kyrkan en bra plats att gå till, säger Ester Krook och Signe Mattsson håller med.
Hon pluggar tyska här under ett år och hjälper bland annat till vid julbasaren.
– Att få höra till känns bra. Det är lätt att känna sig vilsen i början av en utlandsvistelse. Här finns hemkänsla med andra svenskar.
Upptaktsvecka
Julbasaren i Berlin, som är en helt egen berättelse, börjar med en upptaktsvecka redan i oktober då glögg kokas och bullar bakas. Volontärer bistår under de intensiva basardagarna i slutet av november med uppbyggnad, försäljning och nedmontering. Arrangemanget behöver många händer och volontärerna sluter villigt upp. Om det berättar flera unga under tacoskvällen. Det årliga projektet är stort och krävande, men väldigt roligt, får vi veta.
Om tempot var högt den första kvällen som Kyrkans Tidning är på besök, läggs ytterligare en växel in dagen därpå efter. Julkonsert med kyrkokören och glögg på gården övergår i ett dignande julbord.
Proffsig inhoppare
Strax före julkonserten blir ordinarie körledare sjuk. Amanda Gasser, kommunikatör i församlingen, hoppar med kort varsel in och ackompanjerar kören.
Inhoppet är ett gott exempel på hur Utlandskyrkan fungerar. Det är bara att kavla upp ärmarna och hugga in där det behövs, oavsett om det är vid flygeln eller vid grytorna.