Luther ger plats för sinnlighet

Nunnor på rymmen och blöjor som stinker. Professor Elisabeth Gerles forskning uppmärksammar helt nya stråk i Martin Luthers texter som visar på hans revolutionerande syn på Gud och människan. Nu kommer ytterligare en del i forskningsserien om reformationens fader.

I augusti 1524 skriver Martin Luther brev till tre nunnor. Han uppmanar dem att fly. Det är Elisabeth Gerle, professor och etiker vid Uppsala universitet och Svenska kyrkans forskningsenhet, som berättar om det i sin bok Sinnlighetens närvaro, Luther mellan kroppskult och kroppsförakt (Verbum):

”I sitt brev till ett antal nunnor skriver han från Wittenberg den 6 augusti 1524, att om de inte frivilligt valt klostret, om deras samveten hade tvingats, då var det nu dags att kalla på sina vänner och be dem om hjälp att fly. Om deras föräldrar och vänner inte var beredda att hjälpa, skulle de se till att få hjälp av andra goda människor ’oavsett om era föräldrar blir arga, dör eller aldrig återhämtar sig’”. 

Martin Luther hade själv lämnat klosterlivet. Han var 41 år och ytterst engagerad i den samtida debatten om hur ett rättfärdigt kristet liv bör levas. Brytningen med augustinerklostret kom efter att han drabbats av den avgörande insikten att det bara är genom Guds nåd som människan når frälsning. Människan kan inte själv göra något för att komma närmare Gud utan det är nåden allena som tar hand om rättfärdiggörelsen. För Martin Luther var det en befrielse, vad han gjorde spelade ingen roll för Guds oändliga kärlek. 

Med brevet till de tre nunnorna gör Martin Luther något banbrytande. Han ger kvinnorna ett val – de är myndiga att själva bestämma över sina liv. Och inte bara det, han uppmanar dem också att förkasta sina klosterlöften och göra uppror mot sina föräldrar. 

”Det är Luther”, sägs det ofta när någon vill berätta om sitt hämmade sätt. Inte sällan anses han vara den som har fått oss svenskar att vara plikttrogna, snåla, självkritiska, sexuellt kuvade och allmänt tråkiga.

Det här är en seglivad uppfattning som forskare på senare tid har försökt att göra upp med, en av dem är Elisabeth Gerle. Hon har återvänt till källorna, till Martin Luthers mycket omfattande produktion av skrifter, brev, traktat och letat efter något specifikt: Kroppen.

– Jag var aningslös när jag kom på att jag ville gå tillbaka till Luther. Det har inte varit lätt. Han har skrivit kilometervis med texter och det var svårt att söka på ord i de databaser som finns. Begreppet sexualitet användes inte då. Inte heller betydde ordet kött det som vi menar. Men jag ville diskutera kroppen, när man borrar i begreppet så väcker det direkt en diskussion, säger Elisabeth Gerle. 

– Jag vill också lyfta fram det dolda kulturarvet. Vi har totalt misstolkat honom när vi tror att han bara står för plikt och dygd.

Genom att ha fokus riktat mot det kroppsliga har Elisabeth Gerle fått syn på Martin Luthers inställning till sexualiteten, äktenskapet, lusten, smutsen.  Det vill säga allt det där vardagliga, världsliga som människan är.

1522 skriver Martin Luther Traktat över äktenskapet. I ironisk ton raljerar han över dem som föraktar vardagslivet:

”Måste jag vagga spädbarn, tvätta blöjor, bädda, stå ut med obehagliga lukter /…/ och sen på kuppen ta hand om hustrun, stödja hennes arbete och ha omsorg än här än där… O du eländige, stackars man om du har tagit dig en hustru så följer mycken olust och jämmer. Bättre förbli obunden och att leva ett fridfullt liv som nunna eller präst…”

I kontrast till dem som vill dra sig undan livet in i klostren beskriver han sig själv, enligt Elisabeth Gerle, som till och med ”ovärdig att vagga barnet, tvätta dess blöjor och ta hand om dess moder, och frågar sig hur han kunnat bli värd allt detta, utan någon förtjänst”. Inget kan heller tynga honom eftersom han är övertygad om att arbetet är ”välbehagligt för Gud.” Och inte bara välbehagligt, enligt Luther var människan genom sitt arbete i medmänniskans tjänst delaktig i Guds fortsatta skapelse. 

Kroppen var inget problem för Luther. Det hade den varit för en del av de tidiga kyrkofäderna, och är i samtiden som pendlar mellan kroppskult och kroppsförakt. Genom hela Elisabeth Gerles bok förs ett resonemang med samtida forskare om synen på kroppen.  

– Luther visar på att det finns en mening i livet som det är. Det tycker jag borde skimra i varje predikan – du är Guds medarbetare och du är fri. Du är fri, säger Elisabeth Gerle. 

Elisabeth Gerle använder Martin Luthers blick för det fysiska och i sin bok för hon in begreppet omfamning som ett sätt att beskriva nåden. Det är med kärlek som Gud omfamnar människan, befriar och ger henne styrka, mod och tröst. När Gud gör det sker något med människan. Hon blir fri att omfamna sin nästa och bli Guds medskapare. 

– Jag känner tröst när jag känner Gud i vardagen även i det som jag inte själv har valt och som bara drabbar mig i livet. För mig hänger måltiden hemma ihop med den sakrala måltiden i kyrkan och när jag känner en smekning på min kind så känner jag också en gudomlig närvaro, säger hon. 

Så sent som för tre år sedan översatte Birgit Stolt, hedersdoktor och professor emeritus i tyska vid Uppsala universitet, på nytt några av de nedtecknade bordssamtalen som fördes i Martin Luthers och Katharina von Boras hem. I ett av dem ger Luther goda råd till sina åhörare:

”När du frestas av depression eller förtvivlan eller någon annan samvetsplåga, då skall du äta, dricka och söka sällskap. Om du kan glädja dig med tankar på flickor så ska du göra det.”

I tidigare översättningar lät det på ett annat sätt, till exempel var flickorna bortstrukna och samtalet skulle föras med gudfruktiga människor. 

– Jag anser att han inte har något med det puritanska och livsförnekande att göra. För honom var vardagen fylld av sinnlighet. Att roa sig, äta, sjunga, prata är ett sätt att hålla mörka tankar borta. Det är helt uppenbart att Luther menar att Gud är nära och möter människan i det jordiska, sinnliga och kroppsliga. Gud älskar människan också när hon luktar illa, säger Elisabeth Gerle. 

– Samtidigt finns det en dubbelhet hos honom. Arbetet är även en möda och något som kan bli tungt. Livet är märkt av syndafallet, frihet och bundenhet på samma gång.

Äktenskapet var, enligt Luther och hans samtida, en institution som Luther förändra när han bröt mot Rom och gjorde det till en världlig ordning. Det var äktenskapet som höll samman hushållet och på 1500-talet bestod det av många fler personer än bara den närmaste familjen. Kvinnan var kallad till att leva som maka med sin make och sexualitetens syfte var att alstra barn. 

Och det är här, i låsningen vid äktenskapet och vid ett äktenskap bara för man och kvinna, som mycket av kritiken mot Martin Luther, och mot det av reformationen präglade samhället, härstammar. För det finns ju en baksida. Kvinnan fängslas vid spisen, ogifta föraktas, homosexualitet fördöms. 

– Det var radikalt att säga till nunnorna att de var myndiga, totalt autonoma och fria att fly. Men Luthers revolution nådde inte långt nog, snart blev kvinnor låsta i äktenskap och barnafödande. Jag vill inte idealisera Luther, ibland är han helt ett barn av sin tid, säger Elisabeth Gerle.

Men det finns annat att ta fasta på i Martin Luthers utläggning av äktenskapet. Elisabeth Gerle lyfter fram hans vigselpredikan från 1531 där han säger att: ”makarna kan lita på varandra och med tillit anförtro allt de har på denna jord åt varandra därför att det är lika säkert hos ens maka som det är hos en själv.” 

Hans språk är hämtat från mystikens erotiska bildspråk för enheten mellan Gud och människan och som traderades i klostren. Men, påpekar Elisabeth Gerle, Luther tillämpar bilden för kärlek mellan jordiska människor och betonar ömsesidigheten.  

Om man väljer att se att äktenskap och samliv mellan människor främst handlar om tillit och delat ansvar får Luthers ord en sprängkraft, även i samtiden. Det gör att det inte bara är det heterosexuella äktenskapet som räknas. Likaså, om man väljer att betona Luthers tal om det vardagliga arbetet för medmänniskan så får det betydelse, även i samtiden.

– Om vi tänker oss att vi lever i en tradition som bemyndigar människan och värderar vardagen, vad kan den leda till i dag? Reformationen ledde till läskunnighet för alla oavsett kön eller social ställning. Luther gav människan rätt att själv tolka Bibeln och betonade blomstring och överflöd, säger Elisabeth Gerle.  

– I relation till exempelvis migranter kan detta bidra med något oerhört revolutionerande. Genom att se varje människa som helig utmanas de gränser vi dragit mellan medborgarrätt och mänskliga rättigheter. 

 

 

Fakta: Ny bok

Sinnlighetens närvaro, Luther mellan kroppskult och kroppsförakt (Verbum) är den fjärde delen i forskningsprojektet Luthersk teologi och etik – i ett efterkristet samhälle vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. 

Boken släpps i samband med Teologifestivalen i Uppsala som startar i morgon, fredag. I en teologisk ”ström” är kroppen i centrum. 

Elisabeth Gerle initierade forskningsprojektet som nu leds av professor Carl-Henric Grenholm. 
Svenska kyrkans forskningsenhet och Vetenskapsrådet är med i finansieringen. 
 
Kyrkans Tidning har tidigare skrivit om projektet, däribland Karin Johannessons bok Helgelsens filosofi. 

Elisabet Sandberg