Hon gör tecknad film av hinduiska och judiska berättelser och tonsätter dem med gamla klassiska låtar. Konstnären Nina Paley utmanar både ortodoxin och upphovsrätten.
Det började, som ofta när det gäller kreativt skapande, med olycklig kärlek. Nina Paley, tecknare född 1968 i Illinois, USA, blev lämnad av sin man när han fick jobb i Indien. Nina sökte tröst i det hinduiska eposet Ramayana. Hon läste många olika versioner och speglade sig i berättelsen om guden Rama och hans kärlekslösa behandling av hustrun Sita.
Resultatet blev den mycket framgångsrika indiefilmen Sita sings the blues, där hon tecknar scener från sitt eget kraschade kärleksliv och varvar detta med måttligt animerade originalmålningar av de hinduiska figurerna. Samt musikalnummer där hon tecknar en yppig, färgglad Sita som dansar och mimar till jazz på stenkaka, sångerskan Annette Hanshaw som hade sin storhetstid på 1930-talet.
När Nina Paley började med Sita sings the blues var Annette Hanshaws sånger fria att använda, men under arbetet köptes rättigheterna upp. Det här blev startpunkten för animatörens kamp mot upphovsrätt i allmänhet – även sin egen. Alltså kan man se den 81 minuter långa Sita sings the blues gratis på Youtube. Pengar har hon i stället tjänat på att sälja t-tröjor, halsband, dvd:er och genom att begära arvode för föreläsningar.
Upphovsrättsfrågorna har skapat kontroverser. Det har också hennes val av motiv, eftersom religion alltid är en vattendelare. Några hinduer var delaktiga i Nina Paleys film och ännu fler har uttryckt sitt gillande. Andra har tagit starkt avstånd.
– Hinduiska fundamentalister har anklagat de hinduer som stod på min sida för att hata sin egen religion. Som judinna känner jag igen den retoriken. Jag är inte sionist och därför brukar jag få höra att jag är en självföraktande judinna, säger Nina Paley på telefon från Illinois.
– Dessutom var det en hel del prat om att en vit kvinna inte har rätt att använda sig av en hinduisk berättelse. Till slut tänkte jag att okej, är det så ni vill ha det så tar jag väl itu med min egen religion.
Det blev upptakten till det nya musikalfilmprojektet Sedermasochism som Nina Paley hoppas kunna slutföra under 2018. Även denna gång blir det en animerad musikal, men nu om den judiska högtiden Pesach, som firas till minne av uttåget ur Egypten.
Några av musikalnumren är redan utlagda på nätet. Bland annat ”This land is mine”, där sången är hämtad från den legendariska filmen Exodus från 1960. I ursprungsfilmen hyllar sången det judiska folkets rätt till Israel. I Nina Paleys animerade musikalnummer figurerar olika folkslag – en urtidsmänniska, en kanané, en egyptier, en assyrier, en israelit, en babylonier och så vidare fram till vår egen tid. De dödar varandra medan sången fortsätter från gubbe till gubbe: ”Det här landet är mitt, Gud gav det här landet till mig”.
– Jag hade aldrig sett filmen Exodus, jag tittade på den när jag gjorde research. Musiken var berömd men texten tyckte jag var absurd. Hur kan någon säga att ”Gud gav landet till mig”? Så känner ju alla som bor i ett land.
Musikalnumret ”This land is mine” har hon tänkt ska ligga sist i den färdiga filmen Sedermasochism. Ett projekt som länge stod och stampade eftersom hon ”inte fick rätsida på historien”:
– Oavsett hur många tolkningar jag läste av Exodus-berättelsen så förstod jag den inte.
Det som gjorde att hon kom vidare var inspirationen från feministiska tolkningar, som säger att den judiska religionen etablerade sig genom att motarbeta dyrkandet av gudinnor.
Det är förklaringen till att israeliternas guldkalv i Nina Paleys version är en gyllene kvinna, som israeliterna dyrkar medan Mose är uppe på Sinaiberget och tar emot stentavlorna med Tio Guds bud. Till det musikalnumret använder hon John Lennons ”Woman”.
Vilka är fördelarna med att animera religiösa berättelser?
– Det ger mig något att fundera på och jag lär mig saker. Religiösa berättelser är jättebra eftersom de redan är så allmänt spridda. Många, oavsett om de är troende eller inte, känner redan väl till historierna. De ingår i fundamenten för vår kultur, inbäddade i vårt undermedvetna.
Och nackdelarna?
– Folk skäller på en hela tiden. Visserligen finns det många kristna och judar som älskar det jag gör, men de strängt ortodoxa kommer alltid att ha invändningar mot mitt arbete.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR