På fjället är Gud särskilt nära

I Bo Lundmarks diktsamling är naturen förmänskligad och samtidigt gåtfull. Foto: Per Wärmegård

Britt Jakobsson har läst Bo Lundmarks retrospektiva diktsamling Helags nakna skuldra och läser en diktarpräst vars Gud är vardaglig och nära men allra störst är närheten på fjället.

I En Döddansares visor sitter Nils Ferlin i kvällen den sena och brottas med en smäktande vals. ”Skänk mig nu bara ett rimord på sol, när jag redan har använt fiol och viol …” Bo Lundmark blinkar till Ferlin när han oförväget använder just de slitna rimmen i ”Symfoni”, där Mittån spelar sin första fiol för herr stormhatt och fröken viol.

Poeten växlar mellan olika rimmönster och orimmat i samlingen som tillkom under fyrtio år, 1979–2019, med titeln Helags nakna skuldra. Det framgår inte om versmåtten hör till en viss ålder och om han utvecklats från enkla rimrader till de fria verserna.

Samlingen är indelad i I–VIII där den första avdelningen handlar om vårvinter och vår i Härjedalens fjällvärld. Dikten ”För-aning” slutar med den förföriskt lockande meningen ”Barfota-
tiden är nära”. I del II är vi framme vid midsommar, Kung Helags klär sig till brud och Skarvarnas mjölkstinna bröst blir en amma för sommarens långväga gäst.

Naturen är förmänskligad och samtidigt gåtfull. Vi befinner oss i renarnas och samernas land och sommaren är slut. En vemodig bild:

Renkalven nappar och grymtar
men vajan står blick stilla
som för att minnas paradiset.

Diktaren är lyhörd för hur årstiderna smyger sig på och in i varandra. Så småningom förs människor in i verserna och hur de lever ”ansikte mot ansikte/ i denna värld/ i denna tid/ under sargad himmel”.

Jag ryser när jag läser ”Fyrtio grader”.

Bo Lundmark väntar på kungabesök och genomför ett eget VM-lopp på skidor över Röstberget utan medalj och notering av tiondelar. Stort och smått blandas.

Hockey på TV
Syrien på Rapport
och femdygnsprognosen.

Vånda över vår handfallenhet och egoism när det gäller de verkligt stora problemen. Vi oroar oss för Arktis och krympande regnskogar men allra mest för fler inskränkningar i skotertrafiken. Bo Lundmark ställer den bävande frågan: ”Gode Gud, makten är väl din?”

Hans Gud är vardaglig och nära men allra störst är närheten på fjället. Bo Lundmark, vår poetiske präst som känner sig som en av fiskarna vid Gennesarets sjö.

Sexton psalmtexter med angivande av melodi avslutar samlingen, som också innehåller ordförklaringar och kommentarer till personnamn och samiska uttryck. Psalmerna är knutna till kristna högtider, nationaldagen och Världsnaturens dag.

Magdalena Brunzells mjuka blyertsteckningar illustrerar varje avsnitt.

Naturen är förmänskligad och samtidigt gåtfull. Vi befinner oss i renarnas och samernas land och sommaren är slut.

Fakta: Helags nakna skuldra

Bo Lundmark
Ord & visor förlag

Taggar:

Poesi Präst