Snabb­spolning genom mänsklighetens historia​

Förlagsreceptionen är tom. Personalen står ute på trottoaren. Skälet är solförmörkelsen, den bästa som kan ses på länge – chansen återkommer inte förrän om 24 år. 

Förlagets PR-ansvariga är lika fängslad, hon byter snabbt intervjulokal och drar upp Kyrkans Tidnings utsända till husets bästa utsiktsplats där vi tillsammans med författaren Yuval Noah Harari blickar mot himlen. Hans entusiasm kan beskrivas som ”sådär”. 

24 år. Vad är det mot 70 000? 

Sapiens – en kort historik över mänskligheten. Så heter Yuval Hararis bok, översatt till mer än trettio språk. Den är vad den heter. En hisnande, enligt somliga kritiker svepande, genomgång av människans kognitiva utveckling från savannen till Silicon Valley. Den skildrar jordbruksrevolutionen, imperiebyggandet, vetenskapens genombrott, ekonomiernas framväxt, myternas roll, kapitalismens genomslag, patriarkatets historia, den framväxande biotekniken…

Varför har du skrivit en bok om allt?

– Haha! Därför att den som vill ha svar på de stora frågorna om mänskligt liv måste se till hela bilden. Om du undrar ”Vad är källan till lycka?” får du inget svar om du studerar svensk medel­tid eller romerska riket. Du behöver vår arts hela evolution och historia. 

Boken är egentligen en bonus, om än en synnerligen succé­artad sådan. Allt började med en introduktionskurs i världshistoria för förstaårsstudenter vid Hebrew University i Jerusalem. Det enkla språket och de lättbegripliga exemplen fick prägla materialet även i tryckt form. Boken ska kunna läsas av en 16-åring. 

Främsta framgångsfaktorn är dock globaliseringen, säger författaren själv. Det räcker inte längre att kunna sitt folks eller sin religions historia. Allas liv påverkas dagligen av händelser på andra sidan jorden, vilket skapar sug efter litteratur som visar på större sammanhang.

Genom mänsklighetens historia går myterna och religionen som en röd tråd. Följdriktigt gör de det även i Yuval Hararis bok. Han beskriver resan från fruktbarhetsriter och polyteism till dagens monoteistiskt dominerade världskarta. 

Men det stannar inte där. Yuval Harari laborerar med en vid religionsdefinition som inkluderar ideologier – som kapitalism, kommunism och nazism. Och rena varumärken – som Peugeot.  Även mänskliga rättigheter hör dit.

– Så fort du baserar mänskliga normer och lagar på en tro eller en övermänsklig lag är det religion. Ta liberalismen. Den är en tro på mänskliga rättigheter och på människans helighet. Det finns ingen vetenskaplig grund för tron på mänskliga rättigheter, på biologisk nivå har inte människor rättigheter. Liberalismen är en berättelse som människor uppfann några århundraden tillbaka. 

Uppfattningen provocerar båda sidor. De religiösa blir upprörda över tanken att det de tror på inte är verklighet utan uppfunnet av människor. Sekulära liberalister eller kapitalister blir upprörda över att höra att det de tror på bygger på religiösa mekanismer. 

Men Yuval Harari är inte ute efter att förminska varken det ena eller andra, förklarar han. Utan gemensamma berättelser kan varken stater eller företag fungera.

I dag ökar spänningarna mellan fundamentalistisk och liberal religionstolkning i flera delar av världen. Vad tror du om den närmsta framtiden, kommer vågen av fundamentalism att växa?

– Jag tror inte det. Det vi ser är en reaktion på den ökande förändringstakten inom teknologi, ekonomi och social utveckling.  Som feminismen, den största sociala revolutionen inte bara under 1900-talet utan kanske under tusentals år. IS framfart i mellanöstern är till exempel ett svar på det.

Han gör ett nedslag i 1800-talets industriella revolution, ett skede då samhället förändrades snabbt och födde både religions­krig och fundamentalistiska sekter. Mahadiströrelsen i Sudan etablerade en teokrati och avrättade människor i reaktion mot det brittiska imperiet och industrialismen. I Kina såg Hong Xiuquan i en vision Gud uppen­bara sig, varpå han ledde miljoner människor i ett uppror mot kejsaren, med påföljande blodbad. 

– Vem minns dem i dag? Den ideologiskt mest kraftfulla rörelsen som växte fram ur 1800-talet var inte sekterna utan socialismen, därför att den hade bäst svar på tidens frågor. Samma sak sker nu. Fundamentalismen har inga riktiga svar på 2000-talets frågor. Svaren utvecklas i stället inom teknoreligionerna i ­Silicon Valley. De lovar evigt liv på jorden. Det är de som kommer ta över världen. Inte IS. 

Sapiens skildrar just denna rörelse; hur mänsklighetens ideologiska fixpunkt förskjutits från frågan om livet efter döden till hoppet om evigt liv här och nu. I tusentals år trodde människan att döden är ett metafysiskt fenomen och att det enda som kunde övervinna den är en metafysisk kraft. Därefter kom vetenskapen och förklarade att människor dör inte för att dödsängeln plötsligt hämtar dem utan för att hjärtat stannar eller venerna täpps igen av fett.

– Det som hände var att döden började behandlas som ett olyckligt tekniskt problem, en icke-fråga. Varken Marx eller de feministiska tänkarna bryr sig om döden.

Nu ser vi processens andra vågen, säger Yuval Harari. Den där forskningen närmar sig den tekniska lösningen på döden. Boken beskriver landvinningarna inom bland annat artificiell intelligens och så kallat bioniskt liv. 

Utvecklingen ställer de traditionella religionerna inför stora utmaningar.

Hur länge kommer kristendomen existera?

– Religionerna har lyckats överleva genom att de ständigt förändrar sig efter omständigheterna. Så länge kristendomen gör det kommer den kunna finnas kvar. 

På medeltiden predikades tron på himlen och helvetet som verkliga platser. Om någon frågade varför somliga kom till det ena och somliga till det andra var svaret: För att det är Guds plan och den är bortom människans förståelsehorisont. 

Med humanismens och liberalismens genombrott blev tanken stötande – hur kan en odöpt bebis som dör komma till helvetet? Teologin ändrade riktning och kyrkan förklarade att helvetet är en psykologisk verklighet. Den är vreden inom mig, inte en plats när jag dör. 

Så fick vi den humanistiska kristendomen, säger Yuval Noah Harari. Den använder samma symboler, samma berättelser och samma heliga bok som förr. Men den predikar ett helt annat budskap.

Vilken är den mest kritiska frågan som dagens religioner måste kunna besvara för att överleva?

– Det är de som teknologin väcker. Det är den starkaste förändringkraften i världen just nu. Hur ska vi se på att artificiell intelligens ersätter människor i beslutfattande och på arbetsmarknaden, att bioteknologi kanske snart gör det möjligt att leva hundratals år, och att denna bioteknik skapar nya klyftor mellan fattiga och rika? 

Som historiker tror han inte på någon religionernas innersta essens. Judendom, kristendom, hinduism och islam är vad de troende gör dem till. Man kan inte säga ”Detta är inte islam!”. Om muslimer omtolkar den till något nytt, då är det islam. Dagens judendom existerade inte på Bibelns tid.

Yuval Hararis breda grepp om historien är ovanligt. Men mycket av det han skriver har skildrats förr. Enskildheterna och slutsatserna är inte unika. 

Dock tar han särskilt upp historieförståelsens stora blinda fläck: Frågan om lycka. Historiker är traditionellt intresserade av hur länder och personer fått makt, säger han. De studerar aztekerna och Djingis Khan. De bryr sig mindre om hur makt påverkade lyckan eller olyckan hos den enskilde.

– Men för mig är detta det viktigaste. Om du förstår den industriella revolutionen förstår du teknik, uppkomsten av det brittiska imperiet och bankväsendets framväxt. Men du vet inte om människor är lyckligare i industrialiserade samhällen än i traditionella.

Om vi inte ställer frågan om lycka och mening är vi blinda. Då låter vi utvecklingen dikteras av marknadskrafterna i stället för av mänsklighetens behov, säger han.

Yuval Noah Harari avslutar boken med att konstatera att homo sapiens är djuret som blev Gud. Han menar det bokstavligt. För 70 000 år sedan var vi ett djur bland andra. Sedan blev vi det viktigaste djuret. Genom bioteknikens genbanksforskning är vi på väg att rent faktiskt erhålla gudomliga krafter, att själv bli skapare av nytt liv. Frågan är när homo sapiens upphör att vara homo sapiens. 

När religionens företrädare debatterar teknikutvecklingen säger de gärna ”Människan ska inte leka Gud”. Har det argumentet spelat ut sin roll?

– Jag tror att det argumentet blivit irrelevant i den meningen att det bara är ett negativt argument. Det säger bara att vi bör stå still. Men om vi inte har en positiv vision kan vi inte påverka historiens väg. 

Att säga ifrån, att kunna deklarera: ”Vi vill inte ha detta!” är viktigt, betonar han. Uppenbarligen är vissa saker bättre ogjorda än gjorda. Men det enda som händer de sammanhang som vill stoppa utvecklingen är att de själva hamnar efter. 

Samma teknik kan användas i många syften. Den industriella revolutionen skapade inte en sorts samhälle. Den skapade det liberala, det kommunistiska och det fascistiska samhället. Med samma teknik. 

– Uppgiften för dagens religioner är att formulera en positiv vision om vad vi ska göra med biotekniken och med denna vision påverka utvecklingen.