Väckelsens kvinnor i nytt ljus

Ett foto i ett släktalbum. Det var bollen som satte processen i rullning och som nu resulterat banbrytande research, turnerande föreställning och Svenska kyrkans kulturpris på 100 000 kronor.

– Jag är jätteglad för priset! Tack vare pengarna kommer vi att kunna komma till mindre aktörer som inte skulle ha möjlighet att visa den själva.

Det är några år sedan hon bläddrade i albumet och fastnade för ett svartvitt foto med två kvinnor. Malin Hellkvist Selléns tolkade dem som homosexuella. Hon frågade vilka de var och fick svaret: ”Två resandeevangelister som en gång besökte vår by i Västerbotten”.

– Det var mycket i mitt huvud som krockade. Gick det att vara lesbisk i frikyrkan i Västerbottens inland i början av 1900-talet?! Tanken släppte mig inte. Till slut kände jag att jag var tvungen att undersöka saken.

Hon inledde med egna efterforskningar och anställde efter ett tag researchern Elfrida Bergman. Tillsammans har de kartlagt ett stycke outforskad historia. Inte ens en C-uppsats har dykt upp under resan. Som Hellkvist Sellén konstaterar: ”Det råder nolläge kunskapsmässigt”.

Genom arkiv, brev och dagboksanteckningar har de samlat in fakta. De har intervjuat släktningar till dem som var med, liksom äldre personer med egen erfarenhet – tidsperioden sträcker sig från sekelskifte till 1950-tal.

Bilden som växt fram är tydlig. Den tidiga frikyrkan var på många sätt en frizon för feminister och lesbiska.

– Det var en radikal plats. En plats som inte fanns någon annan stans. Att så många av väckelsens kvinnor blev evangelister var inte konstigt. Genom missionärsrollen kunde de få en yrkesidentitet, något som inte fanns så många möjligheter till då om man var kvinna.

Malin Hellkvist Sellén använder missionärsbegreppet brett och låter det inkludera även kvinnor som på fritiden gick omkring i byarna och delade ut biblar.

Kunskapen om att väckelsen särskilt lockade kvinnor är knappast ny. De lesbiskas plats i frikyrkohistorien är däremot inte skildrad. Skälen är flera.

– Män missionerade för män, kvinnor för kvinnor. Spridandet av evangeliet var vad vi i dag skulle kalla ett separatistiskt rum där kvinnor många gånger reste och levde två och två, och kunde ha relationer som inte ens upptäcktes.

Tiden var också en annan. Om homosexualitet talade man inte. Malin Hellkvist Sellén har intervjuat människor som berättar att omgivningen förstod hur det legat till, men att man inte sagt något. I andra fall har man sett men inte haft ord för vad man såg. Att man saknade termer för själva företeelsen skapade paradoxalt nog också ett möjliggörande – en främmande tanke i dag, då tystnad främst är förknippad med osynliggörande.

Man får inte glömma att kvinnor, ur den här aspekten, hade större utrymme än män, säger Malin Hellkvist Hellén.

– Män som var homosexuella uteslöts ur frikyrkan i klart högre grad. Det beror på synen på kvinnors sexualitet. Vid den här tiden ansågs kvinnor knappast ha någon sexualitet. Därmed var också tanken på sexuella relationer mellan kvinnor avlägsen.

Ni skildrar ändå en tid då homosexualitet var straffbart och i strid med hela kyrkan. Hur navigerade kvinnorna i en tid då homosexualitet och tro var oförenligt?

– Det är väldigt svårt att svara på. Men de kvinnor vi intervjuat har aldrig sett sin sexualitet som något som stått i konflikt med tron. De har litat på sin inre röst.

För Malin Hellkvist Sellén har arbetet varit ett uppvaknande på många sätt. Samma sak gäller publiken.

– Folk vet så lite om frikyrkans förflutna! Jag fick inte lära mig någonting om väckelsens politiska kraft i skolan. Ändå är det en av våra största folkrörelser. Det handlar inte bara om den religiösa miljön, utan om hur rörelser påverkat varandra. Den tidiga frikyrkan lade grunden för kvinnorörelse och jämställdhetsidéer, ja, för ett helt samhällsbygge.

Missionären är en föreställning som blandar fakta och fantasi. Den dramatiska formen bygger på ett traditionellt väckelsemöte. Publiken, max 35 personer åt gången, sitter i ring tillsammans med skådespelarna. Föreställningen lockar många olika personer; de som vill veta mer om lesbisk historia, de religionsintresserade, de som tycker den är politiskt angelägen.

Alla är dock inte positiva. Homosexualitet är fortfarande ett laddat ämne, konstaterar Malin Hellkvist Sellén. Upprörda personer mejlar henne löpande. Man menar dels att fenomenet aldrig existerat, dels att homosexualitet strider mot kristen tro.

Av alla livsöden du kartlagt – hur står det till med dina egna rötter, har du själv någon bakgrund i frikyrkan?

– Jag är inte troende och jag hade ingen egen uppväxt där. Men frikyrkliga rötter finns i släkten. På så sätt är detta också min historia.