Välmatad volym som till sist alltid står på Thomas sida

Bok: Thomas av Aquino

- En introduktion till hans teologi och filosofi

Redaktörer: Clemens Cavallin, Stefan Lindholm, Michael Schink och Mats Wahlberg

Förlag: Artos och Norma 

Om man följer den förflugna idén att mäta en filosofs storhet efter det antal skrifter som ägnats honom och om man undantar Marx och Lenin, som kommenteras i det oändliga i de kommunistiska länderna, då är ”Thomas  av Aquino med säkerhet den allra största filosofen.” 

Så säger den upsaliensiske filosofiprofessorn Konrad Marc-Wogau.

Yttrandet fälldes i Kominterns och det kalla krigets år 1976, långt innan den rubrikräknande bibliometrin inlett sina härjningar i den lärda världen.

Kort inledande erinran: Thomas av Aquino, greveson från Syditalien, levde 1225 eller 1227 – 1274, var dominikanmunk men framför allt universitetslärare i Köln, Paris och Neapel, författare till ett mycket stort antal verk, alla skrivna på latin. En engelsk utgåva av hans viktigaste verk omfattar 61 volymer.

Marc-Wogaus omdöme var säkert välmotiverat om man tar hela världen eller åtminstone den västliga världen i betraktande. Håller man sig till den i thomistiskt hänseende karga svenska myllan skulle det inte ha varit giltigt då och lika litet i dag. 

I en tid då svenskarna söker fixera sin identitet genom att uppställa en bred kulturell kanon skulle det knappast falla någon in att föreslå Thomas som kandidat till en plats i det nationella personlighetsgalleriet. 

I den katolska världen vore hans kandidatur i ett sådant sammanhang så mycket mer självklar som han faktiskt intar en bland filosofer ovanlig position: han är redan i vederbörlig ordning just kanoniserad. Den 18 juli 1323 upptogs han bland den katolska kyrkans helgon, och till yttermera visso upphöjdes han drygt femhundra år senare, den 4 augusti 1879, genom påven Leo XIII:s encyklika Aeterni patris till kyrkans främste vishetslärare.

Mot denna torftiga svenska bakgrund är det med verklig tacksamhet som man mottar en välmatad svenskspråkig volym, Thomas av Aquino - En introduktion till hans teologi och filosofi. 

Tretton lärda författare behandlar i sjutton kapitel, vart och ett med en klargörande ämnesrubrik, Thomas teologi och filosofi. Av författarpresentationerna framgår att författarna är knutna till eller verksamma vid teologiska, filosofiska, i ett fall filologiska, akademiska institutioner i Norden, Tyskland, Schweiz och Italien. 

En av dem är jesuitpater, en annan syster i dominikanorden, den predikarorden till vilken Thomas av Aquino sedan ungdomen hörde.

Tacksamheten mot den nyutkomna bokens redaktörer och medarbetare ökas av att volymen försetts med en kort översikt över svenska översättningar av Thomas verk – ett litet antal, till vilket man gärna kunde ha lagt de två texter som återges av den här ovan citerade Konrad Marc-Wogau (i Filosofin genom tiderna, 1976). 

Ännu mer tacknämligt är att verket innehåller en åttasidig ordlista, som visar sig högeligen hjälpsam, att inte säga nödvändig, när en i skolastisk teologi obevandrad läsare ger sig i kast med de sjutton kapitlen. 

En sådan läsare är det som nu håller i pennan, och han skulle inte ha givit sig in på det företag som läsningen av den imponerande Thomas-introduktionen utgör om han inte för länge sedan stiftat bekantskap – och under åren odlat den bekantskapen – med ett element i Thomas väldiga oeuvre, nämligen det rättsteoretiska, som för övrigt skulle ha förtjänat ett eget kapitel i denna ambitiösa introduktion.

Ty för den naturrättslära som dominerade europeiskt – även protestantiskt - rättsfilosofiskt tänkande från högmedeltiden till det sena 1700-talet hade Thomas försök att förena aristotelisk rationalism med kristen uppenbarelsetro stor, kanske avgörande betydelse.

Det är inte möjligt att här granska de sjutton kapitlen. Rubrikerna må tala för sig själva: Thomas liv och värld, Bibeltolkning, Metafysik, Analogi, Guds existens, Guds natur, Treenigheten, Mänskligt handlande, Dygd, Religion, Nåd, De teologiska dygderna, Kontemplation, Skönhet, Inkarnationen, Frälsning, Sakrament. 

Det ska i sanningens namn sägas att framställningen inte är behagligt lättläst. Den är för det mesta stilistiskt högtstående men den är ofta sakligt krävande.

Ordningsföljden teologi – filosofi i bokens titel är inte slumpmässigt vald. Författarna är i första hand teologer. Och fast ingen av dem uttryckligen bekänner sig till den rangordning som kom till uttryck i det medeltida talesättet philosophia ancilla theologiae – ”filosofin är teologins tjänarinna” – dominerar teologin. 

Inte heller är författarna ute i det kritiska ärende som brukar känneteckna filosofiska framställningar. De presenterar, introducerar, kommenterar. Med ett kanske alltför onyanserat uttryck kan man nog säga att i den kamp mellan ståndpunkter som meningsfull intellektuell diskussion till sist alltid innebär står de på Thomas sida. 

Liksom han efter förmåga – en förmåga som ofta var lysande – försökte uppföra en mäktig lärobyggnad på de ofta spretande grunder som tillhandahölls av Aristoteles rationalism, Skriftens ord och kyrkofädernas tolkningar, får läsaren av den nyutkomna boken intrycket att författarna med lärdom, skarpsinne och lojalitet försöker få Thomas förkunnelse att gå ihop i en motsägelsefri tankebyggnad.