Vägen till ett judiskt vuxenliv gick via Indien

Stephan Mendel-Enk har precis kommit ut med romanen Apan i mitten som är en fortsättning på hans debutroman Tre apor. När han inte skriver extraknäcker han på en krog i kvarteret där han bor.

Humorn är trons friskhetstecken. Det säger Stephan Mendel-Enk, vars nya bok är en berättelse om att känna både närhet och
avstånd till sitt religiösa arv.

– Såväl humor som gudstro ses ofta som ett sätt att fly. Den som skämtar anses vara rädd för allvaret och den som tror anses behöva tröst. Man menar att det är ett substitut för de som inte klarar av att möta livet utan snuttefilt. Men för mig är både tron och humorn ett mål i sig, säger Stephan Mendel-Enk.

Apan i mitten är titeln på den nya boken. Den är en uppföljare till Tre apor, Stephan Mendel-Enks första roman som gav honom både läsarnas uppskattning och Borås Tidnings debutantpris. Boken översattes till tolv språk.

Även denna gång kretsar berättelsen kring Jacob, hans bror Rafael och deras liv i en judisk gemenskap i 1990-talets Göteborg. Jacob är tonåringen som söker fast mark under fötterna efter att föräldrarna skilt sig och pappan dött.

Rafael är den beundrade storebrodern som återvänder från Israel med en lovande framtid, men som vänder möjligheterna ryggen och sugs in i en radikaliserad tillvaro genom en chassidisk rabbin som just flyttat till stan.

Boktiteln kommer av en träningslek som tillämpas i det mycket humoristiskt skildrade lokala och misslyckade judiska fotbollslaget. Men den är också en bild av att befinna sig mitt emellan två kulturer.

Relationen mellan Gud och människor är småbråkig. I kyrkan blir varje grej helig.

– Jacob är en person som helt och hållet tillhört den judiska kulturen och på så sätt haft en tydlig relation till den omgivande svenskheten. I och med det som händer i hans liv blir han osäker på sin plats i den judiska gemenskapen. Därför blir också relationen till det omgivande landets kultur problematisk.

Det gör Jacob väldigt ensam, säger Stephan Mendel-Enk. Det judiska livet är inte främst förknippat med trossatser utan med gemenskap. Att fjärma sig från judiskhet kan innebära att man känner sig isolerad.

Bakgrunden till romanen är självbiografisk. Stephan Mendel-Enk har judisk uppväxt och minns hur han som barn försökte navigera mellan barndomshemmets koder och den svenska normen – som mitt i sin sekularisering hade tydliga religiösa stråk.

Han kommer ihåg när han besökte kyrkan genom skolan eller när läraren pratade om tro i klassrummet. Vördnaden och tystnaden som uppstod och den respekt med vilken man uttalade namnet Jesus.

– Judisk tradition rymmer mer kaotiska och myllrande berättelser där ingen är god rakt igenom. Relationen mellan Gud och människor är småbråkig. I kyrkan blir varje grej helig.

Stephan Mendel-Enk har också sett religiös radikaliseringsprocess på nära håll, även om det inte rört någon i hans familj. I boken är det bland annat föräldrarnas skilsmässa som utlöser suget efter en kompromisslös miljö.

Foto: Lars Rindeskog

– Att bli vuxen är att lära sig hantera glappet mellan ideal och verklighet. I ett vanligt liv uppstår saker som det inte är så lätt att prata om, moralen grumlas till. Då kan det kännas skönt att söka sig till sammanhang som står för kompromisslöshet.

Bokens Jacob ser med sorg och oro på hur hans storebror radikaliseras. ”Av alla förändringar var det allvaret som jag hade svårast att förstå”, säger han. Tidigare har bröderna alltid kunnat förenas i en ironisk hållning.

– När förmågan till ironi och distans försvinner har man klivit över en gräns, säger Stephan Mendel-Enk.

Humorn är på så sätt en temperaturmätare för både tro och självbild, menar han.

Samtidigt kan han förstå dem som attraheras av en sträng religionstolkning. Han kallar det ”konsekvensens lockelse”. De radikala miljöernas USP är att de identifierar mittfårans svaga punkter, där logiken inte riktigt hänger ihop, säger han.

– Om man kompromissar mellan viljan att anpassa sig och viljan att upprätthålla sin särart kommer det alltid att finnas motsägelser inbyggda. Det ligger i sakens natur. Eftersom de radikala grupperna inte är etablerade har de varit tvungna att skärpa sina berättelser om vilka de är och varför. Därför kan de presentera en världsbild utan motsägelse.

Jag gick dit utan någon skam och insåg att jag verkligen ville vara en del av detta, uppfostra barnen i det judiska.

Det gäller inte bara religiösa miljöer. 2004 debuterade Stephan Mendel-Enk med reportageboken Med uppenbar känsla för stil, som handlade om fotbollshuliganer. I boken intervjuar han de hårdföra supportrarna. De ställer sig själva i kontrast till sina kritiker – Svenska fotbollförbundet, tidningarnas sportsidor …

– I en ren diskussion är det lätt för dem att vinna, för de har en idé om vilka de är. På samma sätt kan det vara med sverigedemokrater.

Efter tonårens uppgörelse med det judiska arvet har Stephan Mendel-Enk återvänt till en religiöst praktiserande vardag och identitet. Han firar högtider, håller ”hyfsad kosher” och genomför sabbatsceremoni varje fredag.

När vi talas vid står det judiska nyåret för dörren. Virusutbrottet gör att högtiden ska firas på flera ställen eftersom pandemiföreskrifterna inte tillåter att alla möts i synagogan. Därför behövs fler gudstjänstledare. Stephan Mendel-Enk ska för första gången leda och läsa ur skrifterna.

Vägen till ett judiskt vuxenliv gick via Indien, där Stephan Mendel-Enk för femton år sedan bodde med sin fru som arbetade i landet. En kväll bestämde de sig för att delta i ett sabbatsfirande. Avståndet till den sekulariserade svenskheten spelade roll, liksom närheten till den indiska religiositeten.

– Det indiska samhället är helt genomsyrat av religion. Att inte ha någon religion är som att inte ha ett namn.

Det var som att all den negativa laddning som funnits kring det judiska var borta, säger Stephan Mendel-Enk.

– Jag gick dit utan någon skam och insåg att jag verkligen ville vara en del av detta, uppfostra barnen i det judiska.

Foto: Lars Rindeskog

Apan i mitten utspelar sig för trettio år sedan. I kulisserna anar man en framväxande antisemitism. Jacob blir nerslagen av okända personer; han vill inte luska i omständigheterna.

Hur ser du på dagens antisemitism jämfört med den som fanns i det Göteborg som du växte upp i?

– Det viktiga är att förstå att det inte är något nytt. Det kan irritera mig att man presenterar antisemitiska dåd som förvånande nyheter. Antisemitismen finns alltid där, som ett hot som judar förhåller sig till. När jag växte upp var det en helt uppenbar grej.

Rasism är ett destruktivt mönster som alla samhällen kan lockas in i, säger Stephan Mendel-Enk. I dag kommer antisemitismen från både nazistiskt och högerpopulistiskt håll, och från dem som kopplar hatet till staten Israel.

Uttrycket ”apan i mitten” handlar även om detta, säger han. Om den upplevda svårigheten att placera judar, och vad det leder till.

– Judarna följer inte de nationella gränserna och facken. I diskussionen i Sverige finns invandrare och svenskar. Judarna då – vad är de?

Definitionssvårigheten provocerar grupper till både höger och vänster, konstaterar Stephan Mendel-Enk.

Och så har vi det här med att ha det bra, säger han. Bilden av invandraren är ofta en person som behöver hjälp.

– Judarna är en grupp som inte behöver hjälp på det sätt man förväntar sig, vilket leder till misstänksamma fördomar.

Vilken roll spelar religionen för dig i dag?

– Väldigt stor. Den judiska minoritetsgemenskapen är en jätteviktig del av mitt liv. Det skulle kännas tomt att vara utan den och jag vill lära mig mer om den tradition jag kommer ifrån.

Fakta: Stephan Mendel-Enk

Ålder: 46 år

Bor: I Stockholm, född i
Göteborg

Familj: Gift med journalisten Malin Mendel. Två barn, 18 och 14 år

Gör: Journalist och författare

Aktuell med: Apan i mitten (Norstedts förlag)

Tidigare verk: Med uppenbar känsla för stil (2004), Tre apor (2010)

Taggar:

Litteratur

Kristina Lindh