Noggrann process kräver också insyn och ansvar

SLUTREPLIK

Biskoparna beskriver en omsorgsfull och noggrann antagningsprocess. Det ifrågasätter jag inte.

Frågan gäller hur besluten kan bli begripliga, spårbara och möjliga att pröva.

I biskopsbrevet Kallad till diakon och präst i Svenska kyrkan betonas helhetsbedömning, mognad och utvecklingsperspektiv. Social och empatisk förmåga samt ledarskap beskrivs inte som färdigformade egenskaper utan som något som kan mogna och fördjupas. 

När det gäller ledarskap sägs dessutom uttryckligen att det vid antagning inte kan förutsättas att ledarerfarenheten är särskilt stor, utan att det är kandidatens möjlighet att utveckla ledarförmåga som ska prövas. Just därför behöver det framgå hur olika underlag har vägts mot varandra och hur kriterierna konkret har tillämpats. När referenser, praktik och samtal sägs ge en samlad bild måste det också gå att förstå hur slutsatsen dragits. Annars riskerar begrepp som ”helhetsbedömning” och ”igenkänning av kallelse” att bli slutna och svåra att granska.

I mitt fall redovisades inte vilka konkreta situationer som lett till nej-beslutet eller hur bedömningen gjorts utifrån de angivna kriterierna. Jag  har inte haft formellt ledaransvar eller anställning i Svenska kyrkan, och frågan om utvecklingspotential prövades inte på ett för mig begripligt sätt.

Omdömen om social förmåga och ledarskap kopplades inte till tydligt beskrivna händelser, vilket gjorde dem svåra att bemöta eller arbeta vidare med. När förmågor som i dokumenten beskrivs som utvecklingsbara samtidigt uttrycks i närmast oföränderliga termer uppstår en motsägelse mellan kyrkans formulerade antropologi och den praktiska tillämpningen.

Biskoparna framhåller att biskopen ensam bär ansvaret för beslutet. Samtidigt finns ingen oberoende instans som kan pröva vare sig beslutet eller processen bakom det. Ett nej gäller dessutom i fem år och i samtliga stift. En så långtgående ordning förutsätter hög grad av transparens, tydlig dokumentation och klar ansvarsfördelning.

Hänvisningar till offentlighetsprincipen och GDPR förklarar inte varför  kriteriebundna motiveringar inte kan redovisas. Dataskyddslagstiftning hindrar inte saklig dokumentation – den reglerar hur uppgifter hanteras. För att värna både integritet och rättssäkerhet behöver det finnas en tydligare struktur för hur omdömen dokumenteras, hur de kopplas till kriterierna och hur aspiranten ges möjlighet att bemöta centrala uppgifter innan beslut fastställs.

Detta är inte en enskild erfarenhet. Flera personer vittnar om liknande upplevelser av otydlighet, brist på konkret återkoppling och svårighet att få saklig prövning av beslut. När hänvisningar går mellan biskop, stiftsfunktioner och antagningsgrupp utan tydlig ansvarsfördelning riskerar förtroendet för systemet att skadas.

Detta är inte en fråga om att sänka kraven för vigningstjänsten. Tvärtom. Just därför att kallelsen tas på allvar måste också processen tåla insyn och genomlysning.

För att stärka förtroendet för antagningssystemet behövs:

• dokumenterade och kriteriebundna motiveringar

• möjlighet till saklig genomgång av underlaget

• tydligare ansvarsfördelning i processen

• en ordning för oberoende nationell granskning

Integritet och respekt stärks inte av slutenhet. Den stärks av ansvar och prövbarhet.

Sebastian Fontler

Sebastian Fontler: Är normativ personlighet ett krav för kallelse?

Susanne Rappman och Mikael Mogren: Beslut om antagning föregås av en noggrann process